Kognitiv beteendeterapi (KBT) har mest evidens vid social fobi, och på senare år har även guidad självhjälp baserad på KBT visat goda resultat. Acceptance and commitment therapy (ACT) är en del av den tredje vågens KBT och har visat lovande resultat vid ångestsyndrom. Företrädare för ACT har varnat för riskerna med tekniker för att utmana negativa automatiska tankar. Studien syftar till att med en single case experimentell design med multipel baslinje (N=9) studera effekterna av kognitiv omstrukturering (KO) och kognitiv defusion (KD) i form av guidad självhjälp på social ångest, socialt undvikande, psykologisk flexibilitet, defusion, samt frekvens av och trovärdighet hos negativa automatiska tankar. Resultaten visade att KO och KD inte enbart påverkade de processer som teorierna predicerar utan även den andra behandlingens processer.

Emotionella reaktioner bidrar till kroppsligt stresspåslag vilketpåverkar blodsockernivåerna. Syftet med studien var att undersökaskillnaden i tillämpning av kognitiv omstrukturering bland typ1-diabetiker vid lågt respektive högt blodsocker samt skillnaden itillämpningen beroende på antal år av sjukdomen(sjukdomsförloppet). Vi undersökte även sambandet mellan kognitivomstruktureringen och diabetesrelaterad stress generellt och vid lågtoch högt blodsocker. En enkätundersökning genomfördes därdeltagarna (N = 69) fick besvara frågor om kognitiv omstruktureringvid antingen lågt eller högt blodsocker samt diabetesrelaterad stress.Resultaten visade att det inte fanns en skillnad i tillämpning avkognitiv omstrukturering vid lågt respektive högt blodsocker eller vidsjukdomsförloppet. Resultatet visade inget samband mellan kognitivomstrukturering och diabetesrelaterad stress generellt eller vid lågtoch högt blodsocker. Sammanfattningsvis påvisar studien attdiabetiker tillämpar kognitiv omstrukturering i låg utsträckningoavsett blodsockernivå och sjukdomsförlopp samt upplevde högdiabetesrelaterad stress. / Emotional reaction contributes bodily stress, which affects bloodsugar levels. This study examined differences in application ofcognitive restructuring among type 1-diabetics in low and high bloodsugar and the differences in application depending on the number ofyears with disease (disease course). We examined the relationshipbetween cognitive restructuring and diabetes-related distress ingeneral and low and high blood sugar. A survey conducted in whichparticipants (N = 69) answered questions about cognitiverestructuring in low or high blood sugar and diabetes-relateddistress. Results showed no difference in application of cognitiverestructuring in low and high blood sugar or in disease course.Results showed no connection between cognitive restructuring anddiabetes-related distress in general or in low and high blood sugar.Thus, this study shows that diabetics applied cognitive restructuringto a low extent regardless of blood sugar levels, disease course andexperienced high diabetes-related distress.