Bakgrund: Sköldkörteln är en endokrin körtel som tillverkar två viktiga hormon som påverkar många olika organ, tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3) som är det mest aktiva. Det tillstånd då det bildas för lite sköldkörtelhormon jämfört med vad kroppen kräver kallas hypotyreos och hypotyreos kan vara svår att känna igen på grund av en skiftande symptombild. Syntetiskt T4, levotyroxin, är förstahandsval vid behandling. Trots tillräcklig dosering av levotyroxin, har patienter visats ha minskat psykologisk välbefinnande och minskad neurokognitiv funktion. I enstaka fall, när patienten inte mår bra trots att proverna ser bra ut, kan tillägg av L-T3 prövas. År 2014 skrevs L-T4 ut till cirka 420 000 patienter i Sverige och en kombination av L-T4 och L.T3 skrevs ut till 517 patienter. Syfte: Syftet med detta arbete är att undersöka om patienter som enbart står på L-T4 kan bli hjälpa av en kombination av L-T4 och L-T3 och om det finns underlag för ändring i rekommendationer vid hypotyreosbehandling då enbart L-T4behandling inte ger önskade resultat. Metod: Frågeställningen besvarades genom en litteraturstudie, och artiklar som användes som underlag utsöktes i PubMed. Sex studier valdes ut. Resultat: I alla studier sjönk T4 koncentrationerna och i fem studier ökade koncentrationerna av T3 i kombinationsgrupperna jämfört med monoterapigrupperna. Resultaten från två studier visade på ökade QOL-värden, förbättrad sinnesstämning och kognitiv funktion. I en studie sänktes visserligen kolesterolvärdet  men halten av deoxypyridinolin i urinen ökade i kombinationsgruppen vilket innebär en ökad benresorption. En sorts placeboeffekt, då de som fick monoterapi ansågs få placebo eftersom de inte fick något tillägg, sågs i monoterapigrupperna i tre av studierna. I fyra av studierna tillfrågades patienterna vilken behandling de föredrog, i tre av dessa föredrogs kombinationen av majoriteten och i den fjärde hade de flesta ingen preferens. Slutsats: Fler patienter valde kombinationsterapin, vilket talar för att patienterna mår bättre av kombinationsbehandlingen. De varierande slutsatserna från studierna kan bero på att patienterna var olika sjuka, hade olika doseringar av L-T3 samt att man i alla studier inte mätte samma parametrar vilka kan ha påverkats olika av behandlingarna. Fler studier krävs för att undersöka vilka subgrupper som kan dra fördel av kombinationsbehandling innan ändringar görs av behandlingsrekommendationer. I vissa fall där symptom kvarstår efter längre tids stabil L-T4 dosering kan tillägg av L-T3 vara försvarbart.

Bakgrund: För att barn inte ska behöva känna oro vid tumörterapi blir de nedsövda med anestetikum. Vid behandling av tumörer används joniserande strålning. Dock har tidigare studier funnit att exponering av joniserande strålning hos barn kan vara en bidragande faktor till kognitiva dysfunktioner. Man har också sett en synergistisk effekt mellan anestetikum och joniserande strålning. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka samverkanseffekten mellan olika anestetika och joniserande strålning. Metod: NMRI möss exponerades på postnatal dag 10. Totalt var det 6 exponeringsgrupper. Mössen exponerades antingen med ketamin (7,5 mg/kg) eller propofol (20 mg/kg). Individerna som exponerades för strålning (200 mGy) fick detta 1 timme efter administration av singeldos anestetikum. Provtagningen skedde 24 timmar efter exponering. Metoden qPCR användes för att undersöka uppregleringen och nedregleringen av gener. Resultat: En korrelation kunde observeras för generna Keap1 & Nrf2, BDNF & Grin2b och Jagged-1 & Hes5 genom att studera Spearmans korrelationskonstant. Inga signifikanta resultat erhölls för generna som studerades (p <0,05). Medelvärdena visade ingen signifikant förändring i relativ FC. Slutsats: Kombinationsbehandling med anestetikum + joniserande strålning visade inga större skillnader mellan exponeringsgrupperna i motsats till tidigare genomförda studier. Detta kan bero på tiden mellan exponering och provtagning. Det finns en korrelation mellan gener som har en teoretisk sammankoppling.

Bakgrund: Kroppens ämnesomsättning regleras av den endokrina körteln glandula thyreoidea som sitter på framsidan av halsen. Körtelvävnaden består av ett stort antal mikroskopiska hålrum; folliklar. I follikelcellerna produceras två viktiga hormoner; tyroxin och trijodtyronin. Dessa hormon styr många funktioner i kroppen bland annat upprätthåller de en normal ämnesomsättningen i varje cell i kroppen. Tillståndet då produktionen av dess hormoner inte möter kroppens behov kallas för hypotyreos. Vid denna underfunktion i thyreoidea går kroppen på lågvarv, cellaktiviteten och ämnesomsättningshastigheten i kroppen sjunker. Idag är levotyroxin den rekommenderade förstahandsbehandlingen mot hypotyreos. En andel patienter blir inte hjälpta av standardbehandlingen trots välinställda doser av levotyroxin och tillfredsställande koncentrationer i blodprover. Därför kan det vara motiverat för dessa patienter att pröva en kombinationsbehandling med tillägg av liothyronin. Kombinationsbehandlingen tros kunna uppnå en mer fysiologisk effekt, eftersom behandlingen då efterliknar den normala thyreoideautsöndringen. Syfte: att undersöka om behandlingen av primär hypotyreos blir mer effektiv om liothyronin ges som ett komplement till nuvarande standardbehandling med enbart levotyroxin. Metod: En litteraturstudie av fem vetenskapliga artiklar gjordes i databasen PubMed. Sökorden som användes var ”hypothyroidism”, ”levothyroxine”, ”liothyronine” och ”combination”. Artiklar granskades och användes som underlag för detta examensarbete. Resultat: I samtliga fem undersökta studier sjönk tyroxinkoncentrationen i kombinationsbehandlingen jämfört med monobehandlingen. I studie ett var preferens för studiebehandling störst i kombinationsbehandlingen. Resultaten från studie två visade gynnsamma effekter på 7 av 11 QOL och depression-parametrar vid kombinationsbehandlingen. I samma studie sågs även en placeboeffekt på 10 av 11 parametrar vid monobehandlingen. Studie tre och fem påvisade inga större skillnader mellan behandlingarna. I studie fyra var det totala- och LDLkolesterolnivåer signifikant lägre i kombinationsbehandlingen jämfört med monobehandlingen. Slutsats: Resultaten från studierna var varierande gällande fördelarna av kombinationsbehandling jämfört med monobehandlingen. Inga tydliga mönster avseende på fördelar med kombinationsbehandling observerades eller var tillräckligt starka genom studierna. Variationen kan bero på flera faktorer, det kan troligen bero på att patienterna var olika sjuk i studierna samt att studierna använde sig av olika mätningssystem för att mäta resultaten. Det krävs fler och större studier med längre uppföljningstid som kan fastställa styrkan av kombinationsbehandlingen gentemot monobehandlingen för att kunna dra generella slutsatser om att det finns en fördel med kombinationsbehandlingen framför monobehandlingen.