No description available.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Äldre personer tillhör riskgruppen för malnutrition på grund av ålder, kroniskasjukdomar och multipla läkemedel. Sjuksköterskan har en viktig roll i nutritionsbehandlingeninom äldreomsorgen. Studier har visat att sjuksköterskorna ofta har begränsad kunskap omnutrition och relaterade risker som förekommer vid malnutrition. Brist på tid, personal ochkunskap har visat sig kunna öka risken för brukarnas viktnedgång. Syfte: Att belysa sjuksköterskornas upplevelser och erfarenheter kring nutritionsbehandlingsamt att synliggöra hur sjuksköterskorna upplever ansvarsfördelningen inutritionsbehandlingen. Metod: Semistrukturerade kvalitativa intervjuer genomfördes med sex sjuksköterskor frånfyra olika kommunala vård-och omsorgsboenden i en kommun i norra Sverige. Intervjuernaanalyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna var eniga om att de bär det yttersta ansvaret förnutritionsbehandlingen. Nutritionen ansågs att vara viktigt inom äldreomsorgen men till vissmån är det naturligt att äldre får en sämre aptit och går ned i vikt. Tids- och kunskapsbristenhos både sjuksköterskor och omvårdnadspersonalen ansågs vara största anledningen tillibland bristande nutritionsbehandling. Andra hinder var bristande kommunikation ochomsättningen av omvårdnadspersonalen. Sjuksköterskorna uttryckte att de skulle behöva merkunskap kring nutrition och såg kostutbildningar som en möjlighet att öka kunskapsnivånbland vårdpersonalen. Mer tid att genomföra nutritionsåtgärder och stöd av dietisten somkunde vara med i verksamheten ansågs kunna öka kvalitén på nutritionsbehandlingen. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att de har ansvaret för nutritionsbehandlingen samtidigtsom de kände att de inte alltid har tillräckligt med kunskap för att utföra nutritionsåtgärder.Bristande kunskap inom nutrition hos både sjuksköterskor och omvårdnadspersonalen bidrartill brister i nutritionsbehandlingen och kan leda till försämring av vårdkvalitén. Utbildning, tid och stöd från dietist ansågs som möjliga förbättringsförslag för att utveckla vården och omsorgen av äldre.

Enligt Socialstyrelsen har alla individer rätt till en adekvat, till individen och dennes tillstånd anpassad näringstillförsel. Ändå är undernäring hos patienter som vårdas på sjukhus ett vanligt förekommande problem och kan förekomma vid inskrivningstillfälletmen kan även utvecklas under vårdtiden. ett tillstånd av undernäring har allvarliga konsekvenser för sjukdomsförloppen genom stor negativ påverkan på varje organ i kroppen och för samhällsekonomin genom en signifikant påverkan på mortalitet, morbiditet, sjukhusvistelse och livskvalitet. Trots detta förblir undernäring hos patienter många gånger ouppmärksammat och obehandlat. Sjuksköterskor har ett stort ansvar för omvårdnaden av patienten. Att uppmärksamma och identifiera undernäring samt initiera behandling är central i det dagliga arbetet för sjuksköterskan. På en intermediärvårdsavdelning vårdas patienter med akuta sjukdomstillstånd med hög risk för snabb försämring. Ofta krävs en hög övervakning av patienterna och vårdtiden kan variera allt ifrån ett par timmar till flera dygn. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevda förusättningar och hinder för att upprätthålla en fullgod nutritionsbehandling på en intermediärvårdsavdelning. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie där semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta respondenter från ett universitetssjukhus i Stockholmsområdet. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i två olika kategorier med tillhörande underkategorier. Dessa två  kategorier var förutsättningar för att upprätthålla en fullgod nutritionsbehandling och hinder för att upprätthålla en fullgod nutritionsbehandling. Resultatet visade att upplevda förutsättningar var att de hade tillräckligt med kunskaper om såväl grunderna i nutrition men även kunskaper om en mer diagnosanpassad nutrtionsbehandling. Sjuksköterskerna lyfte även fram att det var viktigt med att nutrtion var en egen punkt på den rondmall som fanns på intermediärvårdsavdelning samt att det från början fanns en förutsbestämd plan och struktur för hur nutritionsbehandlingen skulle gå till. ett samarbete mellan olika professioner var även en viktig förutsättning samt att det fanns ett väl anpassat risk- och bedömningsinstrument. Den kliniska blicken ansågs vara viktig när det gällde att bedöma om en patient var undernärd. Upplevda hinder var korta vårdtider, att det på  intermediärvårdsavedlninen var ett helt annat fokus kring patienten som var medicinskt samt att det redan fanns mycket dokumentation kring patienten. Ytterligare en sak till att dokumentera skulle bara göra att det prioriterades ned. Ett annat hinder som framkom var att det många gånger rådde oklarheter kring vad patienten själv ville med den fortsatta behandlingen. Slutsatsen i denna studie är att det förekommer upplevda brister inom näringsvård på den intermediärvårdsavdelning där studein genomfördes. Flera av sjuksköterskorna beskrev att upplevda förutsättninga för att upprätthålla en fullgod nutritionsbehandling inte fanns på avdelningen. De visade på att de upplevde olika  hinder för att upprätthålla en fullgod nutrtionsbehandling. Nutritionsbehandling är en fråga om och är en effektiv metod för att förhindra vårdskador. den sjuka individens nutrtion måste betraktas på samma sätt som annan medicinsk behandling och underkastas samma krav på utredning, diagnos, behanslingsplanering och uppföljning samt dokumentation.

No description available.

Bakgrund Stamcellsforskning har utvecklats de senaste årtiondena och är idag ett behandlingalternativ, för flertalet sjukdomar. Stamceller är ursprungsceller för alla typer av blodceller och vid transplantation används stamceller tagna från benmärg, navelsträngsblod och/eller perifert blod. Transplantationen kan antingen ske autologt, där personens egna stamceller används, eller allogent, där stamcellerna härstammar från en donator. Om kroppen avstöter de donerade stamcellerna sker en immunologisk reaktion kallad graft-versus-host disease. I samband med transplantationen genomgår personerna i regel cytostatikabehandling med eller utan kroppsbestrålning, vilket kan medföra negativa följder som bland annat påverkar personens förmåga att inta oral nutrition. För en sjuksköterska är det viktigt att uppmärksamma och lindra en persons sjukdomsupplevelse samt motverka komplikationer. Genom att registrera nutritionsstatus kan sjuksköterskan i tidigt skede vidta åtgärder vid otillräcklig näringstillförsel. Syfte Syftet var att beskriva hur personers nutritionsstatus påverkas efter en allogen stamcellstransplantation. Metod En litteraturbaserad studie valdes att utföras för att beskriva kunskapsläget inom området. Datainsamlingen utfördes i två olika databaser där lämpliga sökord och urvalskriterier användes samt genom manuell sökning. I föreliggande litteraturbaserade studies resultat användes 16 vetenskapliga artiklar som kvalitetsbedömts och presenteras i en matris. Resultat Allogen stamcellstransplantation var förknippat med flertalet komplikationer som påverkade nutritionsintaget negativt. Viktminskning var vanligt förekommande hos personerna vilket kunde bero på biverkningar och leda till fördröjd återhämtning efter transplantationen. Olika nutritionsbehandlingar användes varvid fördelar och nackdelar kunde påvisas. Enteral nutrition var fördelaktigt i jämförelse med parenteral nutrition. Slutsats Personernas nutritionsstatus påverkades efter transplantation och nutritionsbehandlingar tillämpades. Parenteral nutrition påvisades vara det alternativ som användes som komplement vid otillräckligt näringsintag relaterat till biverkningarna. Få positiva och många negativa följder och korrelationer uppenbarade sig vid användning av parenteral nutrition. Enteral och oral nutrition föredrogs efter transplantationen då positiva följder som påskyndade tillfrisknandes uppvisades. Att vårdas i hemmet efter transplantationen var positivt för personerna ur många aspekter. Nyckelord: allogen stamcellstransplantation, nutritionsbehandling, biverkningar, vård i hemmet

Malnutrition är en viktig faktor för utvecklande av trycksår. Äldre personer har samma behov av vitaminer och mineraler som yngre, men ofta en mindre aptit. Detta betyder att matens näringstäthet behöver vara hög för att täcka behoven. Fett, kolhydrater och proteiner är energigivande näringsämnen som behövs för kroppens grundläggande funktioner och som ger energi åt sårläkningen. Som omvårdnadsansvarig måste sjuksköterskan vara medveten om vad som påverkar risken att utveckla trycksår och vilka omvårdnadsåtgärder som kan minska uppkomst och påskynda läkning. Genom att identifiera de patienter som löper stor risk att drabbas av malnutrition och trycksår kan patientlidande minskas och välbefinnande ökas. Syftet med uppsatsen är att belysa sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att främja patientens näringsintag och därmed befrämja läkning och minska risken för trycksår hos äldre. Studien är en litteraturöversikt där elva vetenskapliga litteraturöversikter har granskats, brutits ner till olika kategorier och sedan satts ihop till en ny helhet. I uppsatsen redovisas hur sjuksköterskan kan identifiera de patienter som är eller riskerar att bli undernärda och hjälpa patienten till en bättre aptit. För att underlätta vid måltider behöver patienten ha tillgång till de rätta hjälpmedlen och hjälp ska erbjudas. Vid problem att tugga eller svälja kan matens konsistens anpassas för att underlätta för patienten. Näringsdrycker har visat sig minska uppkomsten och påskynda läkningen av trycksår och kan hjälpa patienter med bristande intag av näringsämnen att täcka sitt kaloribehov. Det råder tveksamheter om ansvaret för kost och nutrition ingår i hälso- och sjukvård lagens ”rätt till god hälso- och sjukvård”, eller i socialtjänstlagens ”god omsorg”. Detta kan kanske vara en av anledningarna till att kosten är så pass lågt prioriterad inom äldrevården, och inte är ordentligt integrerad i riktlinjerna för behandlig av trycksår. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: Vid problem att nutriera sig självständigt kan kraftig viktnedgång förekomma och upplevas skrämmande för familjen. Erbjudande om parenteral nutrition tas då ofta emot med glädje av patienter och anhöriga. Vid vård i hemmet måste vårdpersonal, anhöriga och patienten samverka för att vården ska bli optimal där familjens gensvar kan vara avgörande för patientens följsamhet. Sjuksköterskors ansvar för patienters vård är stort vilket kan upplevas utmanande, betungande och samtidigt tillfredställande då möjlighet att kunna förlänga patienters liv och förbättra livskvaliteten finns. Dock saknar sjuksköterskor kunskap om patienters erfarenheter vilket kan skapa otrygghet hos båda parter och leda till att patienters behov av omvårdnad inte tillfredsställs. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att leva med parenteral nutrition i hemmet. Metod: Allmän litteraturöversikt användes där tre kvantitativa och åtta kvalitativa artiklar har analyserats samt en med mixad metod. Resultat: Fem teman synliggjordes i examensarbetets resultat; Förmågan att kunna hantera en förändrad livssituation, Betydelsen av stöd och utbildning, Att ha livskvalitet, Att ha förmåga att äta och Att vara begränsad. Slutsats: Att erhålla parenteral nutrition i hemmet förändrar patienters liv. Patienter beskriver förbättrad livskvalitet samtidigt som vården innebär begränsningar. Vårdens stöd beskrivs som bristfälligt. Genom att utforska patienters erfarenheter utifrån patientperspektivet kan mer optimal vård utformas. / Background: Having problems with nutrition can lead to heavy weight loss and can be frightening by the family. If offered parenteral nutrition as a form of nutritional treatment, it is often welcomed by patients and relatives. In homecare, healthcare staff, relatives and the patient need to cooperate in order to ensure that the healthcare becomes optimal and the family's response can be decisive for the patient's compliance. Nurses’ responsibility for the patient's care is great, which can be experienced as challenging, burdensome and at the same time satisfactorily with the opportunity to extend patient's lives and improve quality of life. However, nurses’ lack of knowledge of the patient's experience, can create insecurity in both of them and lead to that patients need for nursing is not satisfied. Aim: To describe patients' experiences of living with home parenteral nutrition. Method: General literature review were used. Three quantitative and eight qualitative articles have been analyzed and one article using mixed method. Results: Five themes were discovered in the result: Ability to manage an altered life situation, the need of support and education, to have quality of life, to be able to eat and to be limited. Conclusion: Receiving home parenteral nutrition changes the patients. Patients describe that the quality of life improves while the care entails limitations. Access to healthcare support is described as inadequate. By exploring the patient's experience based on the patient perspective a more optimal care can be designed.

No description available.

Bakgrund: Preoperativ nutritionsbehandling har en betydande effekt på den postoperativa återhämtningen och hälsan hos patienten. Syfte: Beskriva i vilken utsträckning patienter, vilka genomgår elektiv kirurgi, får evidensbaserad omvårdnad i form av preoperativ nutritionsbehandling och vilka hinder som kan finnas för att följa riktlinjerna enligt de inkluderade sjuksköterskorna. Eventuella skillnader i genomförandet av den preoperativa nutritionsbehandlingen, beroende på om kirurgin utförs tidigt på morgonen eller inte, har också beskrivits. Metod: Deskriptiv med egenkonstruerad enkät. Enkäten innehåller fem frågor med förutbestämda svarsalternativ samt möjlighet till fri text. Fyra kirurgiska enheter sammankopplade på centraloperation på Akademiska sjukhuset i Uppsala utförde 114 elektiva operationer under datainsamlingsperioden. Av de 114 operationerna inkluderades totalt 103 enkäter. Resultat: 17,5 % av patienterna erhöll preoperativ nutritionsbehandling. Vid 8,7 % av operationerna visste inte ansvarig sjuksköterska om patienten fått behandlingen. Bland de orsaker som sjuksköterskor angav då någon av rekommendationerna inte följdes var “annan rutin på avdelning” (53,9%) mest förekommande. Nollhypotesen förkastas eftersom den preoperativa nutritionsbehandlingen genomförs oftare för patienter innan klockan 08.30 (30,7%) till skillnad från efter klockan 08.30 (4%). Slutsats: Evidensbaserade rekommendationer beträffande preoperativ nutritionsbehandling genomförs i låg utsträckning. Det förekommer också omvårdnadskillnader angående nutritionen över dygnet. Resultatet visar på bristande implementering och uppföljning av rutiner samt otillräckligt uppdaterad personal. Det är av betydelse att erinra sjuksköterskan om hennes kärnkompetenser och vad det innebär att tillgodose patienten en god vård, för att upprätthålla liv, främja hälsa och öka välbefinnande. / Background: Preoperative nutrition therapy has a significant effect on the postoperative recovery and health of the patient. Objective: To describe the extent patients, undergoing elective surgery, receive evidence-based preoperative nutrition treatment. Also to describe any possible barriers, by asking included nurses, why the guidelines were not executed. The aim was further to describe if there may be any differences in the implementation of the preoperative nutrition treatment, depending on if the surgery is planned before 8.30am or after. Method: Descriptive and the questionnaire was designed for this study. Four surgical units at Uppsala University Hospital performed 114 elective operations and a total of 103 questionnaires were valid data. Result: 17,5% of elective surgical patients received preoperative nutrition treatment. Among the reasons nurses indicated, when one of the recommendations was not executed, was the most common "other routines by department" (53.9%). In addition, the zero hypothesis is rejected because the preoperative nutritional treatment is performed more often for patients before 8:30 am (30,7%) compared to after (4%). Conclusion: Recommendations based on evidence and regarding preoperative nutrition treatment are conducted to a limited extent. There are also differences regarding the nutrition care throughout the day. The result shows lack of implementation and control of routines and insufficiently updated staff. It is important to remind the nurse of her core competencies and what it means to provide the patient with a good care in order to maintain life, promote health and increase well-being.

Bakgrund: Trycksår är ett stort problem för patienter och en enorm kostnad för samhället. Sjuksköterskan har ansvar att förebygga att dessa uppstår och hjälpa sårläkningen. Att sår och nutrition har ett samband har länge varit omdiskuterat. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka om läkningen av trycksår kan påverkas av oral nutritionsbehandling. Metod: Studiens metod var en deskriptiv litteraturöversikt där tio artiklar inkluderades och analyserades. Sökning efter artiklar gjordes i PubMed och Cinahl. Vid urval av artiklar lästes sammanfattningar och inklusions- och exklusionskriterier jämfördes mot den aktuella studiens kriterier. Inkluderade artiklar i litteraturöversikten lästes utförligt, analyserades och kategoriserades. Resultat: I de analyserade studierna återfanns resultat som visat på att oral nutritionsbehandling ger signifikant förbättring av trycksårens läkning. Sammanfattningsvis kan oral nutritionsbehandling påverka läkningen av trycksår. Det är oklart hur och på vilket sätt interventionerna påverkar läkningen. Ett samband kunde ses mellan de interventioner som innehöll arginin och zink. Dessa näringsämnen kan potentiellt påverka läkningen positivt. Slutsats: Enligt den här litteraturöversikten kan förbättrad läkning av trycksår ses i samband oral nutritionsbehandling. Dock finns ingen evidens och ytterligare forskning behövs inom området. / Background: Pressure ulcers are a big problem for patients and a huge cost for the tax-paying society. Nurses have a responsibility to prevent the ulcers from emerging and help with the wound healing. A correlation between wounds and nutrition has been debated. Objective: The objective with this overview was to see if the healing of pressure ulcers can be affected by oral nutritional interventions. Method: The method of this study was descriptive literature overview and ten articles were included and analyzed. Original articles were searched for in PubMed and Cinahl. To find the articles needed the abstracts were read and the inclusion- and exclusion criteria were compared to the present study’s criteria. The included articles in the overview were read thoroughly, analyzed and categorized. Result: In the studies that were analyzed there were results that showed that oral nutrition interventions give a significantly improved healing of the pressure ulcers. In summary, oral nutrition interventions can affect the healing of pressure ulcers. It is unclear how and which way the interventions may affect the healing. A correlation between the interventions containing arginine and zinc could be seen. These nutrients can potentially affect the healing of the ulcers positively. Conclusion: According to this literature overview improved healing of ulcers can be seen in combination with oral nutrition interventions. However no evidence was found and more research is needed in this area.