No description available.

Bakgrund I Sverige äter barn i 1-5 års ålder ofta flera av dagens måltider på förskola. Matvanor utvecklas och förändras under hela livet, men grunden läggs i unga år. Måltiderna är en del i den pedagogiska verksamheten och när barn och vuxna äter tillsammans ges tillfälle att främja en hälsosam livsstil och ett gott förhållningssätt till mat. Barn påverkas av vad respekterade individer i omgivningen uttrycker om mat. Förhållningssättet till den pedagogiska måltiden är därför intressant. Syftet med studien var att undersöka hur pedagoger i förskolan förhåller sig till den pedagogiska måltiden i enlighet med läroplanen. Metod Observationer av måltider i en förskola i Umeå kommun. Ljudupptagning av fyra pedagoger under fyra dagar genomfördes. Ljudupptagningarna transkriberades och analyserades tillsammans med observationsanteckningar med hjälp av innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat Det fanns tydliga rutiner kring måltidens upplägg, pedagogerna pratade om maten som god. Det lades stor vikt vid bordsskick och pedagogerna lade in egna värderingar i barnens ätande. Måltiderna användes även som lärotillfälle där pedagogerna bl.a. lärde barnen att visa respekt. Det fanns skillnader i hur pedagogerna pratade med flickor respektive pojkar men det fanns även pedagoger som ifrågasatte traditionella könsmönster. Slutsats Till viss del implementerades läroplanen i måltiderna. Eftersom det inte fanns några tydliga riktlinjer kring hur den pedagogiska måltiden skulle nyttjas eller genomföras användes dessa tillfällen olika av pedagogerna i denna studie. Enligt studiens resultat bör pedagoger därför få tydligare utbildning i användandet av den pedagogiska måltiden. Även ett mer aktivt arbete med att införliva läroplanen och värdegrunden i måltidssituationen är önskvärt.

Bakgrund: Att kostbehandlingar utförs är först och främst patientens eget ansvar. Dietister arbetar därför med att stödja egenvården och ge råd vid oklarheter. Många dietister använder hjälpmedel för att kunna underlätta patientens vardag, men inga kända studier innan denna har undersökt hur dietister ser på möjligheten att använda mobilapplikationer som hjälpmedel för egenvård.Syfte: Syftet med studien var att undersöka yrkesaktiva svenska dietisters syn på mobilapplikationer som hjälpmedel för patienters egenvård. Samt om synen varierar med dietisternas ålder och arbetsplats.Metod: En webbenkät skickades ut via e-post till svenska dietister. Urvalet gjordes genom Dietisternas Riksförbunds (DRF) medlemsregister. Av utskickade mail så inkom 206 fullständigt ifyllda enkäter. Analysen av materialet utfördes i SPSS (v20, v22). Data analyserades med ANOVA, Kruskal-Wallis, Chi-2 och t-tester där signifikansnivån fastslogs vid p=0,05.Resultat: Nio av tio svenska dietisterna ställde sig positiva till att rekommendera mobilapplikationer. Det fanns inga skillnader mellan ålder och viljan att rekommendera en mobilapplikation. Där fanns dock en skillnad mellan arbetsplatser och viljan att rekommendera mobilapplikationer -arbetande på sjukhus och vårdcentraler var mer villiga att rekommendera mobilapplikationer jämfört med kommunanställda (p=0,02). Majoriteten av dietisterna ansåg att de kunde rekommendera mobilapplikationer om de testat den själv, eller om DRF rekommenderar den.Slutsats: Dietisterna i studien visade stort intresse av att vilja rekommendera mobilapplikationer till patienter för hjälp till egenvård. DRF kan göra en insats för att hjälpa dietisterna bli säkrare på att rekommendera denna typ av hjälpmedel genom att granska de mobilapplikationer som finns idag. Det behövs riktade studier mot specifika patientgrupper, och dietister verksamma med dessa grupper, för att ta reda på hur en mobilapplikation skulle kunna utformas för största användbarhet för patienten.

Sammanfattning Bakgrund Det blir allt vanligare att använda E-teknik inom vården. Det finns flera privata företag som erbjuder sjukvård via distans men än finns det inga dietister kopplade till dessa tjänster. Fetma och andra livsstilsrelaterade sjukdomar ökar samtidigt som det blir allt större brist på dietister. Då dietister är en viktig del i behandlingen av flertalet sjukdomar behövs mer kunskap för att se hur dietister kan följa med i utvecklingen av E-hälsa.   Syfte med studien var att kartlägga dietisters åsikter om behandling av patienter på distans. Metod En internetbaserad enkätstudie genomfördes på medlemmar i Dietisternas riksförbund (DRF) år 2016. Enkäten var öppen att svara på under två veckor och fick totalt 71 svar. De kvantitativa svaren analyserades med Kruskal Wallis Test och Mann-Whitney U Test. De kvalitativa svaren analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Många deltagare var negativa till ett första behandlingsbesök via distans men positiva till uppföljningsbesök. Fördelar som tidseffektivt och underlättande för patienter som slipper resa nämndes. De flesta deltagarna kände sig trygga i att erbjuda distansvård men önskade bra teknisk utrustning och utbildning i ämnet. De som kände sig trygga med att ge behandling på distans var i högre grad positiva till distansbehandling  (p = 0,05). Slutsats  Deltagarna hade splittrade åsikter om och hur de ville arbeta med fjärrsamtal. Man såg många fördelar med distansbehandling samtidigt som många uttryckte rädsla för att det personliga mötet skulle bli lidande. Förhoppningarna är att en ökad användning av distansbehandling kan leda till ett mer effektivt arbetssätt och en mer personcentrerad vård.

Bakgrund I de senaste årens kostdebatt i Sverige har kritiska och ifrågasättande röster höjts mot dietister från bland annat förespråkare av lågkolhydratkost. Att skapa förtroende är en viktig del i dietistens möte med patienten. Om förtroendet för dietister är skadat kan detta få konsekvenser för dietisten såväl som för patienter på individnivå och folkhälsan på populationsnivå. Syfte Att utforska dietisters upplevelse av förtroende och attityder från patienter, vårdpersonal, media och allmänhet med ett genusperspektiv samt hur dietister gjorde för att bygga förtroende. Metod Studien utfördes med kvalitativ metod, där sju individuella intervjuer med dietister utfördes med hjälp av en semistrukturerad frågeguide. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat Dietisterna uttryckte att patienterna hade förtroende för dem på det stora hela, men att det var något lägre bland överviktiga. Deras viktigaste sätt att bygga förtroende var att skapa ett patientcentrerat samarbete, men också att undvika konflikter. Dietisterna berättade att de kände sig uppgivna inför media. De följde med för att hålla sig uppdaterade, men tog inte plats i debatter. Bilden av dietister som de möttes av utanför arbetet visade sig återkommande vara fördomsfull. När det gällde allmänhetens förtroende var informanterna osäkra på hur det såg ut. Förtroendet från övrig vårdpersonal var gott, men samarbetet fungerade inte som önskat. Slutsats Dietister har i stora drag förtroende hos patienter och vårdpersonal, och jobbar själva aktivt för att bygga det. Överviktiga upplevdes ha lägre förtroende för dietister än andra patientgrupper. Medvetenheten om könets betydelse i patientmötet var låg. Dietister kan behöva ta mer plats utåt för att skapa ett större förtroende i media och bland allmänheten. / Background The last decade Sweden has seen a debate about the right diet, where the low-carb movement has raised skeptical voices against dietitians. Trust-building is an important part of the meeting between a dietitian and a patient. If the trust has been undermined, this can have consequences for the dietitian and the patient at an individual level and for the public health at a population level. Objective To explore dietitians experiences of trust from patients, other health care professionals, media and the public with a gender perspective and how dietitians did to build trust. Method The study was executed with qualitative research. Seven individual interviews with dietitians was performed with a semi-structured interview guide. The interviews were recorded, transcribed and analyzed according to qualitative content analysis by Graneheim and Lundman. Results The dietitians expressed that their patients trusted them, but obese patients trusted them less. Their most important way to build trust was to create a patientcentered cooperation, but also to avoid conflicts. The dietitians felt resigned about media. They did not take place in debates, even though they kept up with the latest. The image of dietitians that met them was frequently prejudiced. When it came to the trust of the public, they were not sure about what it really looked like. They did have trust from other health care professionals, but the cooperation did not work as they wished it would. Conclusion On the whole, dietitians have trust from patients and health care professionals and they also work active themselves to build it. Obese patients seemed to have less trust in dietitians than other groups of patients. The awareness of how gender influenced the patient meeting was low. Dietitians could take more place to build trust in media and in the public at large.

Bakgrund Användandet av digital teknik ökar i samhället och i vården. Behandling avkostrelaterade diagnoser med hjälp av videosamtal har visat sig likvärdig med fysiskapatientmöten. Kunskapsläget kring patienternas inställning till dietistbehandling viavideosamtal är idag begränsad. Syfte Syftet med studien var att undersöka inställning till att träffa dietist via internet hosindivider där behov av dietistkontakt kan föreligga. Metod Webbenkät användes för att samla in data. Målgruppen var individer med diagnoserdär dietistkontakt kunde vara aktuell. Enkäten skickades ut till patientföreingar/-förbund iSverige som spred den via Facebook, e-post och hemsidor till sina medlemmar. Svarenanalyserades i SPSS med Spearman korrelation, Mann Whitney U test och Chi-2-test.Signifikansnivån valdes till p <0,05. Resultat Totalt deltog 1260 individer i studien. Medelåldern var 49år (SD=15,3), 85% varkvinnor och 61% hade högskoleutbildning eller högre. Majoriteten (64%) av deltagarna varpositiva till att ha videosamtal med dietist i framtiden. De skillnader som sågs mellanpatienter/patientanhöriga (p≤0,001) och kvinnor/män (p=0,037) i inställningen tillvideosamtal med dietist var relativt små. De som var positiva till videosamtal med dietist varäven mer positivt inställda till videosamtal generellt (p=0,010) och hade bättre upplevelse avbåde dietistkontakt (p=0,010) och sjukvården (p=0,050) än de som hade negativ inställning.Ju äldre deltagarna i studien var desto mindre positiva inställda var de till videosamtal meddietist (p=0,010). Orsaker till att vara tveksam till videosamtal med dietist var främst en riskför opersonlig kontakt och tekniskt krävande. Slutsats Patienter och patientanhöriga var positivt inställda till och redo för dietistbehandlingvia videosamtal. Ytterligare undersökningar krävs dock på mer specifika grupper.

Bakgrund Virtuell vård innefattar alla digitala vårdlösningar exempelvis telefon, video och chatt och kräver därmed inga fysiska möten. Genom att med hjälp av virtuell vård behandla mindre akuta fall, såsom patienter med Irritable bowle syndrome (IBS), skulle den fysiska vården kunna avlastas och tid och pengar kunna sparas. Syfte Att undersöka uppfattningen av virtuell vård som kostbehandlingsmetod hos individer som genomgår kostbehandlingen FODMAP. Metod I samarbete med företaget Belly Balance skickades en webbaserad enkät ut till företagets medlemmar som genomgick eller hade genomgått företagets virtuella behandlingsprogram Magbalans. De inhämtade svaren (n=47) analyserades i SPSS och testades med hjälp av Fischers Exact Test. Signifikansnivån sattes till p ≤ 0,05. Resultat Några av orsakerna till att deltagarna sökt sig till virtuell vård var upplevd bristande hjälp från den fysiska vården samt smärta och obehag från mag-tarmkanalen. Deltagarna var positiva till virtuell vård och friheten att kunna genomföra behandlingen när och där man ville uppgavs vara en fördel. Merparten av deltagarna upplevde sig hjälpta av behandlingen, de yngre deltagarna i studien (< 47 år) upplevde i högre utsträckning att de blivit hjälpta i form av bättre maghälsa än de äldre deltagarna (≥ 47 år) (p=0,119). Vid utformning av virtuell vård visade studien att ingen hänsyn behöver tas till faktorer såsom ålder och utbildning. Slutsats Deltagarna i studien hade överlag en positiv inställning till och upplevde symtomlindring av virtuell vård som kostbehandlingsmetod, vilket skulle kunna göra den till en framtida aktuell behandlingsmetod för individer med IBS. Då tekniken är under konstant utveckling behövs fler studier, med utgångsläget av dagens tillgång på virtuella verktyg, göras för att kunna dra generaliserbara slutsatser för hur den virtuella vården i framtiden bör utformas. / Background Virtual care includes all digital care solutions such as phone, video, and chat. Therefore, virtual care does not require physical meetings. By using virtual care in the treatment of less acute cases, such as patients with Irritable bowel syndrome (IBS), the need for physical meetings would be reduced and time and money could be saved. Objective To investigate the perception of virtual care as the dietary treatment method for individuals undergoing the dietary treatment FODMAP. Method(s) In collaboration with the company Belly Balance, a web-based survey was sent to the companys’ members who underwent or had previously taken part of the companys’ virtual treatment program Magbalans. The obtained responses (n = 47) were analysed in SPSS and tested using Fischers Exact Test. The level of significance was p ≤ 0.05. Results Reasons why the participants requested virtual care were insufficient help from the regular care and pain and discomfort from the gastrointestinal tract. The participants were overall satisfied with the virtual treatment and the freedom to perform the treatment when and where they wanted to was highlighted as positive. Most participants were helped by the treatment, younger participants (< 47 years) perceived to a greater extent that they were helped than the older participants (≥ 47 years). The study showed that no consideration has to be taken for factors such as age and education when planning virtual care. Conclusion The participants in the study had a positive attitude towards and a good effect from the virtual FODMAP dietary treatment. This implies that this treatment approach to a greater extent should be used for individuals with IBS. As the technology is under constant development, more studies, based on today's access to virtual tools, are needed to be able to make generalizable conclusions about how virtual care should be developed in the future.

Bakgrund Den blivande mammans matvanor under graviditeten är viktiga eftersom hon har ett ökat näringsbehov och försörjer en annan individ. En del av grunden för barnets framtida hälsa och matvanor ges redan i mammans mage. Trots det har studier visat att mammans matintag är otillräckligt jämfört med rekommendationerna samt att intaget av godis och fikabröd ofta ökar under graviditeten. Syfte Syftet med studien var att utforska inställningen till hälsosam och ohälsosam mat, samt hur denna inställning upplevdes påverka matintaget, hos nyblivna förstagångsmammor under graviditeten. Metod Åtta intervjuer genomfördes med nyblivna förstagångsmammor. Intervjuerna genomfördes med en semistrukturerad intervjuguide och spelades in med hjälp av en inspelningsapp. Data som samlades in transkriberades och analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Deltagarna berättade att de ändrade inställningen till sina matvanor då de blev gravida. Det blev allt viktigare att äta en varierad kost innehållande mycket grönsaker och frukt (hälsosam mat), och intaget av snabbmat och produkter innehållande mycket socker minskade (ohälsosam mat). Denna inställning följdes inte under hela graviditeten, och intaget av snabbmat och sockerrika livsmedel ökade under den senare delen. Kostråden från vårdpersonal upplevdes som bristfälliga på grund av att de gavs för få råd, och att mycket information själv fick hämtas från framförallt Livsmedelsverket. Slutsats Deltagarna följde inte sin initiala inställning till upplevd hälsosam och ohälsosam mat under hela graviditeten. Deltagarna efterfrågade även mer information om mat under graviditet från vårdpersonal. Mer stöd och information från vården kan ge den gravida kvinnan bättre förutsättningar till att hålla en hälsosam kost under hela graviditeten.

Bakgrund: Dietisten har idag en självklar plats inom hälso- och sjukvården medspecialkompetens inom nutrition. Tack vare detta kan vårdtiden minskas för patienterna ochäven risken för komplikationer. Utöver nutritionsbehandlingen består dietistens arbetsdag avandra arbetsuppgifter som administration, utbildning för kollegor och allmänheten samtkompetensutveckling. Syfte: Syftet med studien var att undersöka tidfördelningen mellan olika arbetsuppgifterför dietister samt faktorer som kan påverka denna fördelning. Syftet var vidare att studeradietistens inställning till fördelning i tid mellan olika arbetsuppgifter samt i vilkenutsträckning de upplevde arbetet som tillfredställande. Metod: En enkät via Google-forms skickades ut till dietistgrupper på Facebook med mål attnå ut till legitimerade dietister. Enkäten analyserades i SPSS genom användning avparametriska och icke-parametriska test. Resultat: Totalt deltog 104 personer. Överlag såg arbetet lika ut oavsett utbildningsnivå ochålder. Mycket tid gick till patient/klientsamtal för samtliga. Yngre dietister hade merpatientgrupper än äldre medan de äldre hade mer föreläsning. Det fanns en signifikantskillnad mellan arbetsplatser avseende patient/klientsamtal där Öppen vård och Privatverksamhet hade mer patient/klientsamtal. Överlag tyckte deltagarna att tiden var brafördelad medan några kände att det administrativa tog för mycket tid. Slutsats: Till skillnad från ålder och utbildningsnivå verkar arbetsplats vara den faktor sompekar på största skillnad mellan arbetsuppgifter. Administration tog stor del av arbetet menansågs det vara viktigt, och även fast arbetsuppgifterna inte alltid hann bli klara i tid vardietisterna nöjda med sitt arbete. Framtida forskning inom området skulle kunna optimeratidfördelning för att förbättra arbetet och nutritionsbehandling. / Background: The dietitian today has an obvious place in health care with special expertise innutrition. Due to the dietitians’ work, the care time and the risk of complications related tomedical treatment can be reduced. In addition to the nutrition treatment, the dietitian´sworking day consists of other tasks, including administration, education for colleagues andthe public, and competence development. Objective: The purpose of this study was to investigate the time management betweendifferent tasks for the dietitians and various factors that impact the time management.Furthermore, the purpose was to study the dietitian’s views on the time management betweenthe tasks and to what extent they perceived the work as satisfactory. Method: A survey using Google Forms was sent out to dietitian groups on Facebook withthe goal of reaching out to registered dietitians. The questionnaire was analyzed in SPSSusing parametric and non-parametric statistical analyses. Results: A total of 104 people participated. Overall, the tasks seemed the same regardless ofeducation level and age. Most time was spent on patient/client meetings. Younger dietitianshad more patient groups than older ones, while they had more lectures. There was asignificant difference between workplaces and patient/client meetings where outpatient careand private caregivers had more time. Overall, they thought that the time was welldistributed, while others some felt that the administration took too much time. Conclusion: Unlike age and level of education, the workplace seems to be the largest factorthat points to a difference between work tasks. Administration took a large part of the work,but it was considered important. And even though the tasks where not always completed ontime, the dietitians were still satisfied with their work. Future research in this area couldoptimize scheduling to improve the work and nutritional therapy.

Bakgrund Sverige är ett mångkulturellt samhälle. I mötet med personer med utländsk bakgrund där språket utgör ett hinder behövs tolkar. Enligt svensk lag bör vård ske på lika villkor utifrån individens förutsättningar. Dietister inom vård och omsorg kan stöta på utmaningar då det ibland uppstår brister i kommunikationen under kostbehandlingen. Detta påverkar behandlingsprocessen negativt och kan potentiellt leda till sämre vårdkvalité och ojämlik vård. Syfte Syftet med studien var att utforska dietisters upplevelser och erfarenheter av tolksamtal vid kostbehandling inom primärvården. Metod En kvalitativ metod tillämpades vid datainsamling. Totalt intervjuades fem verksamma dietister inom primärvården i Uppsala, Umeå och Malmö. Intervjuerna utfördes via telefon och baserades på ett semistrukturerat frågeformulär. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med kvalitativinnehållsanalys med induktiv ansats. Resultat Fem kategorier identifierades, Känsla av ovisshet kring informationsöverföring, Utmaningar vid tolksamtal, Inadekvat kvalité på tolkuppdrag genererar problem, Kompletterande verktyg för säkrare informationsutbyte utöver tolk och Ojämlik vård. Största utmaningen bestod av okvalificerade tolkar som inte uppnådde tillfredställande standard. En känsla av ovisshet kring informationsöverföringen vid oprofessionella tolkmöten kompenserades med kompletterande kommunikationsverktyg. Tolksamtal upplevdes resurskrävande i form av tid- och energi. Samtalen påverkades av olika kommunikativa kulturkrockar. Dietisternas möjlighet att erbjuda en patientsäker och rättvis vård påverkades negativt av dessa begräsningar. Slutsats Tolkar är ett viktigt redskap för att kunna kommunicera behov och erbjuda patientsäker behandling vid interkulturella möten. Bristande kommunikation drabbar både dietister, patienter samt samhälle negativt i form av ineffektiv behandling, dålig patientsäkerhet och onödiga kostnader. Fortsatt forskning är därför viktigt för att skapa bättre kommunikationsmöjligheter och säkrare vård. / Background Sweden is a multicultural society. In meeting people with a foreign background where language might be an obstacle interpreters are needed. According to Swedish law, care should be on equal terms based on individual's needs. Dieticians can face challenges since sometimes there are shortcomings in communication during dietary treatment. This affects the treatment and can potentially lead to poorer quality of treatment and unequal care. Purpose The purpose of the study was to explore dieticians’ experiences of working with interpreters in Swedish health care. Method A qualitative method was applied for data collection. In total, five dieticians were interviewed in primary care in Uppsala, Umeå and Malmö. The interviews were conducted by telephone and were based on a semi-structured questionnaire. The interviews were recorded, transcribed and analyzed with qualitative content analysis with an inductive approach. Results Five categories were identified, Sense of uncertainty of information exchange, Challenges with interpreter conversations, Inadequate quality of interpreting assignments generates problems, Complementary tools for safer information exchange other than interpreter and Unequal health care. The biggest challenge was unqualified interpreters who didn´t meet satisfactory standards. A low sense of control of information exchange was therefore handled with complementary communications tools. The meetings were demanding in terms of time and energy. Conversations was influenced by cultural clashes in communication. The dietitians' ability to offer a safe and fair patient care were negatively affected due to these difficulties. Conclusion Interpreters are an important tool for communicating needs and offering patient-safe treatment in intercultural meetings. Lack of communication affects both dieticians, patients and society negatively in the form of ineffective treatment, bad patient security and unnecessary costs. Continued research is therefore important in order to create better communication opportunities and safer health care.