Urban grönstruktur är en viktig komponent för både ett trivsamt och hälsosamt samhälle. Eftersom 85% av Sveriges befolkning bor i städer och urbana miljöer påverkar stadsmiljöns utformning över 8,5 miljoner människors dagliga liv. Med flertalet politiska mål och krav om en god bebyggd miljö vilar ett stort ansvar på kommunernas planering och stadsutveckling. Idag finns flera forskningsrapporter kring grönskans effekt på folkhälsan och samtliga visar att urban grönstruktur exempelvis kan reducera stress, öka fysisk aktivitet och stärka den sociala gemenskapen. Syftet med denna undersökning är att få en större förståelse för hur grönstruktur kan planeras för att förbättra folkhälsan. Arbetet är avgränsat till den kommunala nivån och en fallstudie har gjorts på Lunds kommun. Underlaget till rapporten har inhämtats genom en dokumentstudie av ett av kommunens styrdokument samt intervjuer med kommunala tjänstepersoner. Empirin analyseras utifrån tidigare forskning och gällande nationella mål och riktlinjer. Studien visar att det finns många kopplingar mellan urban grönstruktur och folkhälsa och kunskapen om dessa börjar öka. I Lunds kommun är det dock främst på en strategisk och övergripande nivå som frågan om grönstruktur och folkhälsa tas upp. Implementeringen i det vardagliga och konkreta arbetet har ännu inte nått någon större utsträckning. Ett systematiskt arbete med frågorna saknas och de kommunala tjänstepersonerna identifierar en metodbrist och önskar ett tydligare ramverk som förenklar arbetssättet. En slutsats som kan dras är att grönstruktur och folkhälsa börjar få uppmärksamhet i Lunds kommuns planeringsarbete, men bör utvecklas vidare och implementeras mer systematiskt. / Urban green structure is an important component of a pleasant and healthy society. Since over 85% of Sweden’s population live in cities and urban areas, the urban environment affects over 8,5 million people’s daily lives. With a variety of political goals and requirements concerning the built environment, the local planning authorities carry a great responsibility to create cities and towns that make good living spaces for all citizens. Today there are many research papers on how greenery affects the public health, and all of them show that urban green structure for example can reduce stress, increase physical activity and strengthen the social community.The aim of this thesis is to acquire a greater understanding of how green structure can be planned to increase public health. The study is restricted to the work by local authorities and Lunds Kommun has been chosen as study case. The report is based on a study of the municipality’s document “Grönprogram” as well as interviews with employees at Lunds Kommun. The results that were gathered have been analyzed using previous studies and national goals and guidelines. The findings show that there are many connections between urban green structure and public health, and the knowledge of these links are beginning to spread wide. However, in the work done by the municipality of Lund, greenery and public health is mainly dealt with on a strategic and general level. The implementation of it in practical, everyday work has not yet reached any further extension. A systematic work with these questions does not exist and the communal officers identify a lack of appropriate methods to do so. They wish for a clearer and more practical guide to facilitate their work. A conclusion that can be made is that green structure and public health is starting to get attention by the local authority’s planners but should be developed further and be used more systematically.

During the past decade policies and strategies for social sustainability have been developed in order to draw attention to the issue of redistribution of resources in the city and the creation of environments for everyone, and to “enhance social sustainability” is a common policy objective in contemporary Swedish urban planning. It is, however, not clear or predictable what social strategies actually deliver in terms of tangible results. On the one hand, the introduction of the concept has encouraged a debate around equality and democracy in urban areas. On the other hand, in a context of an entrepreneurially oriented urban development, the concept seems to legitimise actions “in the name of sustainability”, that do not necessarily have any redistributive effects. The aim of this project has been to explore how social sustainability as a policy objective is framed and realised in contemporary Swedish municipal urban planning, and what difficulties might occur in the implementation of social strategies. The purpose has been answered through the following research questions: How is the concept of social sustainability incorporated and operationalised within the sphere of urban planning and city administration? What kind of obstacles and goal conflicts that obstruct implementation do the actors involved experience? In order to carry out the aim and answer the research questions a case study has been realised in the municipality of Huddinge. Two different qualitative methods have been used. Analysis of policy documents has demonstrated how the concept of social sustainability is defined in the municipality and what goals and strategies are set up in order to reach there. Semi-structured interviews with planning actors in the municipal organisation have created an understanding of how the public servants handle the issue in their everyday practice and what kind of obstacles they encounter. The theoretical framework consists of two components. Theoretical reasoning around the concept of social sustainability sheds light on what possibilities as well as contradictive and conflictual aspects the concept entails. The approach of Actor Network Theory has allowed an understanding of the municipal organisation as an assemblage of different human and non-human actors involved in the task of making Huddinge socially sustainable. Furthermore, it has encouraged an open-ended inquiry emerging from the interviewees' own perspectives, preventing an understanding limited to explanations anticipated beforehand. The most important results show that the social sustainability work in Huddinge consists of ambitious objectives but that the efforts are performed in a loosely connected network of heterogeneous actors where the work is rather fragmented and many efforts are dependent on individuals. Artefacts in terms of, for example, check-lists play an important role in order to allow all planners to function as agents of change. Implementation difficulties has shown to be wider than usually indicated, and are mainly related to lack of political prioritisation among objectives, lack of routines and knowledge, preconceptions and lack of representation among planners, lack of possibilities to influence market conditions as well as the prioritisation of economic aspects over social issues. In order to facilitate implementation a number of suggestions are being made, including the promotion of a political debate around social objectives and the meaning of social sustainability, to increase resources for the development of routines and an increased knowledge base in order to stabilise the network, and to find means to limit the influence of private actors. It is also concluded that social sustainability has to be prioritised and that goal conflicts with the economic dimension has to be handled in order to produce substantial change. / Under det senaste decenniet har strategier för social hållbarhet utvecklats för att uppmärksamma frågan om urban resursfördelning och skapandet av miljöer för alla, och att ”stärka social hållbarhet” är ett vanligt policymål i dagens svenska stadsplanering. Det är dock inte varken självklart eller förutsägbart vad sociala strategier faktiskt leder till för konkreta resultat. Å ena sidan har introducerande av begreppet social hållbarhet uppmuntrat till debatt kring jämlikhets- och demokratifrågor. Å andra sidan, i en kontext av en entreprenöriellt orienterad stadsutveckling, verkar begreppet kunna legitimera åtgärder ”i hållbarhetens namn”, som inte har någon egentlig omfördelande effekt. Syftet med studien har varit att utforska hur social hållbarhet som ett policymål inramas och förverkligas i nutida svensk stadsplanering, samt vilka svårigheter som kan uppstå i implementeringen av sociala strategier. Syftet har besvarats genom följande forskningsfrågor: Hur är begreppet social hållbarhet införlivat och operationaliserat inom området stadsplanering och kommunal förvaltning? Vilka svårigheter och målkonflikter som försvårar implementering upplevs av involverade aktörer? En fallstudie i Huddinge kommun har utförts för att uppfylla syftet och svara på forskningsfrågorna. Två olika kvalitativa metoder har använts. Analys av policydokument har visat hur konceptet social hållbarhet definieras i kommunen samt vilka mål och strategier som har satts upp för att nå dit. Semistrukturerade intervjuer har skapat en förståelse för hur tjänstepersonerna i den kommunala organisationen hanterar frågan i deras vardagspraktik och vilka typer av svårigheter de upplever. Studiens teoretiska ramverk består av två delar. Ett teoretiskt resonemang kring begreppet social hållbarhet tydliggör vilka möjligheter samt vilka motsägelsefulla och konfliktuella aspekter begreppet bär på. Angreppssättet aktör-nätverksteori har möjliggjort en förståelse av den kommunala organisationen som en samling av olika mänskliga och icke-mänskliga aktörer involverade i uppgiften att göra Huddinge socialt hållbart. Dessutom har det uppmuntrat en förutsättningslös undersökning utifrån intervjupersonernas egna perspektiv, vilket har förhindrat en förståelse begränsad till på förhand antagna förklaringar. De viktigaste resultaten visar att arbetet för social hållbarhet i Huddinge består av ambitiösa målsättningar, men att ansträngningar utförs i ett löst sammansatt nätverk av heterogena aktörer där arbetet är relativt splittrat och många insatser är individberoende. Artefakter i form av exempelvis checklistor spelar en betydande roll i att tillåta alla planerare att fungera som förändringsagenter. Implementeringssvårigheter har visat sig vara bredare än vad som vanligtvis föreslås, och beror främst på brist på politisk prioritering bland målsättningar, brist på rutiner och kunskap, fördomar och brist på representation i planerarkåren, brist på verktyg att påverka marknadsvillkor samt prioritering av ekonomiska aspekter framför sociala frågor. Ett antal förslag för att underlätta implementering ges, vilka innefattar att stimulera en politisk debatt runt sociala målsättningar och betydelsen av begreppet social hållbarhet, att satsa ökade resurser på att utveckla rutiner och en utökad kunskapsbas med syftet att stabilisera nätverket, samt att hitta sätt att begränsa privata aktörers inflytande. Slutsatsen har även dragits att social hållbarhet måste prioriteras samt att målkonflikter med den ekonomiska dimensionen behöver hanteras för att någon betydande förändring ska kunna ske.

Hållbarhet har under de senaste åren blivit ett relevat ämne som ständigt diskuteras och är en mycket central del för utvecklingen framåt. Startskottet för hållbar utveckling började med Förenade nationernas (FN) Agenda 2030. Malmö stad är en av många som arbetar aktivt utifrån handlingsplanen Agenda 2030 med hållbar utveckling för att bland annat utveckla den växande staden Malmö i en hållbar riktning. I samband med den växande staden Malmö ökar behovet av gröna miljöer, eftersom gröna miljöer har många fördelar som påverkar invånarna positivt. Därför blir Malmö stads grönplanering en viktig pusselbit i arbetet framåt. Uppsatsens syfte är att få en större förståelse för Malmö stads arbete med grönplanering, samt analysera grönplanering på en kommunal nivå för att öka människors hälsa och välbefinnande i staden. Syftet ska uppnås genom en kvalitativ fallstudie där bland annat en designprocess ingår som leder fram till ett gestaltningsförslag av området Varvsstaden i Malmö. En kvalitativ fallstudie är utgångspunkten för undersökandet av Malmö stads arbete med grönplanering. Fallstudien ger möjligheten att använda sig av flera insamlingsmetoder av empiriskt material. Fyra metoder inom fallstudien har använts, dokumentstudie, arkivstudie, fältstudie och en designprocess. Dokumentstudie, där relevant information inom ämnet samlades in. Arkivstudie, där analyser av detaljplaner och andra ritningsmaterial gjordes för att få en bredare förståelse för planeringen i Varvsstaden. Fältstudie, där observationer under flera tillfällen gjordes i Varvsstaden för att få direkt information som lägger grunden för arbetet. Designprocessen, där en bättre förståelse och nya insikter har genererats om grönplanering i Malmö. Studien visar att det finns många aspekter att tänka på när ett område planeras. Det finns många styrdokument, som ständigt uppdateras och förnyas. Dessa dokument ska alla tas hänsyn till vid planering av ett område. Studien visar också att det inte går att grönaplanera endast utifrån den sociala dimensionen. Att göra en uppdelning av hållbarhet i tre dimensioner är inte optimalt för att skapa ett komplext förslag eftersom att de är beroende av varandra och har ett tätt samband mellan varandra. / In recent years, sustainability has become an important subject that is constantly discussed because it is a central part of the future development. The starting point for sustainable development began with the United Nations (UN) Agenda 2030. Malmö stad is one of many that works actively based on the action plan Agenda 2030 with sustainable development to develop the growing Malmö in a sustainable direction. In connection with the growing city of Malmö, the need for green environments increases, as green environments have many advantages and affect people positively. Malmö stads green planning therefore becomes an important part of the work for sustainability.. The purpose of the essay is to gain a greater understanding of how Malmö stad works with green planning, as well as analyze green planning at the municipal level for increasing people's health and well-being in the city. The purpose is to be achieved through a qualitative case study that includes a design process that leads to a design proposal for Varvsstaden. The qualitative case study is the starting point for investigating Malmö stads work with green planning. The case study provides the opportunity to use several methods of collecting empirical material. Four methods within the case study were used: document study, archival study, field study and a design process. Document study, where relevant information on the subject was collected. Archive study, where analyzes of detailed plans and other drawing materials were made to gain a broader understanding of the planning in Varvsstaden. Field study, where observations were made on several occasions in Varvsstaden to obtain direct information that lays the foundation for the work. The design process on Varvsstaden creates a better understanding and generates new insights into green planning in Malmö. The study shows that there are many aspects to consider when planning an area. There are many documents, which are constantly updated and renewed. These documents must all be taken into account when planning an area. The study also shows that it is not possible to plan greenery only on the basis of the social dimension. Dividing sustainability into three dimensions is not optimal for creating a complex proposal because they are interdependent and closely interrelated.