<p>Personer med dövblindhet saknar helt eller delvis två av de sinnen, nämligen synen och hörseln, som andra redan från födseln använder för att etablera samspel. Detta faktum påverkar och medför svårigheter redan i det tidiga samspelet och följer sedan personen genom hela livet om inte kunskaper inom området tas tillvara och utvecklas. Kommunikationsutveckling som inte prioriteras leder ofta till deprivationer som passivitet, aggressivitet och sociala eller emotionella problem.</p><p>Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka de faktorer som är av betydelse och kan ge personer medmedfödd dövblindhet med hörselrester grundläggande förutsättningar för samspelsutvecklingen där röstenkan ses som en kompletterande kommunikativ resurs. Studien avser att undersöka hur rösten kan stödjasamspelet mellan en dövblind person och dennes samspelspartners, impressivt och expressivt, och om dettai sin tur kan upprätthålla samspelet och på så sätt skapa utveckling.</p><p>Eftersom dövblindhet för de flesta är ett okänt begrepp har det varit av största vikt att både förklara ochförtydliga begreppet både via definition och men också vad dövblindheten som funktionsnedsättninginnebär vilket beskrivits i både bakgrunden och i litteraturgenomgången. Litteraturgenomgången ger ocksåen allmän och grundlig teoretisk bas till undersökningen vad det gäller lärande, samspel ochkommunikation. Kapitlet kopplar till sist samman viktiga kunskaper och förutsättningar förkommunikationsutveckling tillsammans med personer med medfödd dövblindhet. Att ingå i samspel meden person med medfödd dövblindhet ställer krav på kompetens inom kommunikationsutveckling vilket bl.a.innebär att man som samspelspartner har ett öppet sinne för att använda sig själv som verktyg ochdärigenom ge stöd åt utvecklingen. Resultatet av studien visar samband på att om förutsättningar tillkommunikation finns så möjliggörs också utvecklingen. Den metod som används för denna kvalitativastudie är analys av videoinspelningar från samspelssituationer som skett i vardagliga aktiviteter och miljöermed intresse för rösten som alternativ och kompletterande kommunikativ form. En förhoppning är attstudiens resultat ska leda till en breddad samspelskompetens i arbetet med personer med medfödddövblindhet med hörselrester, där rösten anses var en viktig del att erbjuda och ta tillvara i samspelet förden individuella kommunikationsutvecklingen.</p>

Personer med dövblindhet saknar helt eller delvis två av de sinnen, nämligen synen och hörseln, som andra redan från födseln använder för att etablera samspel. Detta faktum påverkar och medför svårigheter redan i det tidiga samspelet och följer sedan personen genom hela livet om inte kunskaper inom området tas tillvara och utvecklas. Kommunikationsutveckling som inte prioriteras leder ofta till deprivationer som passivitet, aggressivitet och sociala eller emotionella problem. Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka de faktorer som är av betydelse och kan ge personer medmedfödd dövblindhet med hörselrester grundläggande förutsättningar för samspelsutvecklingen där röstenkan ses som en kompletterande kommunikativ resurs. Studien avser att undersöka hur rösten kan stödjasamspelet mellan en dövblind person och dennes samspelspartners, impressivt och expressivt, och om dettai sin tur kan upprätthålla samspelet och på så sätt skapa utveckling. Eftersom dövblindhet för de flesta är ett okänt begrepp har det varit av största vikt att både förklara ochförtydliga begreppet både via definition och men också vad dövblindheten som funktionsnedsättninginnebär vilket beskrivits i både bakgrunden och i litteraturgenomgången. Litteraturgenomgången ger ocksåen allmän och grundlig teoretisk bas till undersökningen vad det gäller lärande, samspel ochkommunikation. Kapitlet kopplar till sist samman viktiga kunskaper och förutsättningar förkommunikationsutveckling tillsammans med personer med medfödd dövblindhet. Att ingå i samspel meden person med medfödd dövblindhet ställer krav på kompetens inom kommunikationsutveckling vilket bl.a.innebär att man som samspelspartner har ett öppet sinne för att använda sig själv som verktyg ochdärigenom ge stöd åt utvecklingen. Resultatet av studien visar samband på att om förutsättningar tillkommunikation finns så möjliggörs också utvecklingen. Den metod som används för denna kvalitativastudie är analys av videoinspelningar från samspelssituationer som skett i vardagliga aktiviteter och miljöermed intresse för rösten som alternativ och kompletterande kommunikativ form. En förhoppning är attstudiens resultat ska leda till en breddad samspelskompetens i arbetet med personer med medfödddövblindhet med hörselrester, där rösten anses var en viktig del att erbjuda och ta tillvara i samspelet förden individuella kommunikationsutvecklingen.