Approximately 10 000 individuals in Sweden are diagnosed with aphasia every year, which can result in severe communication difficulties. Conversation partner training (CPT) is a treatment that aims to help the person with aphasia and their communication partner to have a functional communication. CPT has shown to be an efficient treatment and is recommended in the Swedish national stroke rehabilitation guidelines. The present study examines the inter- and intra-rater reliability of five different CPT assessment materials with intraclass correlation (ICC) for CPT in aphasia. The assessment materials evaluated and compared in this study were Measure of skill in supported conversation (MSC), Measure of participation in conversation (MPC) and the Swedish adaptations Measure of interaction in conversation (MIC/MIK), Stöd i konversation (SiK) and Deltagande i konversation (DiK). The study also examines if assessment training increases the inter-rater reliability, and also if there is any correlation between the type and severity of aphasia and inter-rater reliability. Fourteen dyads participated in the study. The analyses are based on 10 minutes long video clips where the dyads are having a conversation on an optional topic. The results indicated that the assessment materials with the highest inter-rater reliability were SiK and DiK (ICC > 0.65, p < 0,001) and the assessment material with highest intra-rater reliability was MSC for assessor number one (0.91, p < 0.001) and MIC for assessor number two (0.83, p < 0.001). The results also imply that there are no significant differences in inter-rater reliability between assessments before and after assessment training. Correlation between type of aphasia and inter-rater reliability was found in SiK (r = 0.65 p = 0.013). No correlation was found for the variable severity of aphasia and inter-rater reliability. Varje år drabbas ca 10 000 personer av afasi i Sverige, vilket kan medföra stora kommunikativa svårigheter. Kommunikationspartnerträning (KPT) är en behandling som hjälper den drabbade och dennes samtalspartner att kommunicera på ett funktionellt sätt. Studier visar att KPT är en effektiv behandlingsmetod och i Socialstyrelsens reviderade nationella strokeriktlinjer rekommenderas denna metod. Föreliggande studie undersöker inter- och intrabedömarreliabiliteten med intraclass correlation (ICC) för fem olika bedömningsmaterial för KPT vid afasi. Bedömningsmaterialen som jämförts och utvärderats är Measure of skill in supported conversation (MSC), Measure of participation in conversation (MPC), och de svenska anpassningarna Mått på interaktion i kommunikation (MiK) och Stöd i konversation (SiK) respektive Deltagande i konversation (DiK). Studien utforskar också om samstämmighetsträning förbättrar interbedömarreliabiliteten samt om det finns något samband mellan typ och grad av afasi och interbedömarreliabilitet. Fjorton dyader deltog i studien. Analysen genomfördes utifrån filmklipp på cirka 10 minuter där deltagarna samtalade om valfritt ämne. Resultaten visade att SiK och DiK hade högst interbedömarreliabilitet (ICC > 0,65, p < 0,001). Bedömningsmaterialet med högst intrabedömarreliabilitet var MSC för bedömare 1 (0,91, p < 0,001), och MIK för bedömare 2 (0,83 p < 0,001). Resultaten i föreliggande studie visade inga signifikanta skillnader i interbedömarreliabilitet mellan testning före respektive efter träning av samstämmighet. Korrelation mellan typ av afasi och interbedömarreliabilitet kunde påvisas för SiK (r = 0,65 p = 0,013). Korrelation mellan grad av afasi och interbedömarreliabilitet kunde ej påvisas.

Kommunikationspartnerträning (KPT) är en intervention vid afasi som erbjuds närstående till personer med afasi. Interventionen involverar träning med logoped där den närstående lär sig strategier för att kunna kommunicera med personen med afasi på bästa möjliga sätt. Det finns begränsat med forskning om närståendes perspektiv och upplevelser av KPT, särskilt vad gäller de faktorer som kan få en närstående att tacka nej till träningen. Möjliga anledningar och faktorer till att tacka nej har enbart spekulerats kring i tidigare forskning. Denna studie syftar därför till att utforska varför närstående tackar ja respektive nej till KPT, faktorer som kan öka benägenheten till vartdera beslutet samt upplevelsen av genomförd KPT. Intervjuer genomfördes med fyra deltagare som har blivit erbjudna KPT, där två hade tackat ja till erbjudandet och två hade tackat nej. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.  Resultatet visade att det inte fanns någon tvekan att tacka ja till erbjudandet för de deltagare som genomgått träningen. Det fanns flera faktorer som spelade in i beslutet att tacka nej. Faktorer som ökade benägenheten att tacka ja eller nej till erbjuden KPT var relationen till och synen på logopeden och på rehabiliteringsvården i stort, samt hur erbjudandet om KPT presenterades. Vidare ansågs tidpunkten för erbjudandet vara viktig, och flera av deltagarna beskrev att de önskat återkommande erbjudanden om KPT under rehabiliteringsprocessen. De som genomgått KPT upplevde träningen som givande och att den hade stärkt kommunikationen mellan den närstående och personen med afasi. Då det var få deltagare som deltog, bör studien främst betraktas som en pilotstudie inför fortsatt forskning. För att bättre förstå närståendes perspektiv och upplevelser av KPT är ett större urval viktigt i framtida studier.  Nyckelord: Afasi, personer med afasi, närstående, kommunikationspartnerträning / Communication partner training (CPT) is a part of aphasia therapy which most often targets family members of the person with aphasia. The therapy involves a speech and language pathologist teaching family members  strategies to better communicate with the person with aphasia. There is limited research on the family members’ perspectives and experiences with CPT, especially regarding the factors that could make someone decline the training. Potential reasons for this have only been speculated about in prior research. Therefore, this study aims to explore why family members accept or decline CPT in Sweden, what factors influence each decision and the experiences of family members who have completed CPT. Interviews were performed with four participants who were offered CPT, two of which had completed CPT and two that had declined the offer. The interviews were analysed using qualitative content analysis. The results showed that there was no hesitation to accept the offer for the participants that had participated in the training. There were several factors that contributed to the decision to decline the offer. Factors that increased the inclination to accept or decline the offer of CPT were: the relationship with the speech- and language pathologist and the view on the rehabilitation care in general, and how the offer was presented. Another theme that was brought up was the importance of the timing of the offer. Most participants desired recurring offers of CPT throughout rehabilitation. The results showed that the participants that had gone through CPT thought that the training was rewarding and that it strengthened the communication between the family member and the person with aphasia. Since the study had a small number of participants, it should be regarded as a pilot study for future research. In order to better understand the family members’ perspective and experiences of CPT, future studies with larger samples are needed. Keywords: Aphasia, persons with aphasia, family member, communication partner training