Tio psykodynamiskt inriktade legitimerade psykoterapeuter har intervjuats i syfte att undersöka vilka faktorer som bidrar till att komplicerad sorg utvecklas och vilka psykoterapeutiska interventioner som är hjälpsamma vid komplicerad sorg. I en tematisk analys framkom att komplicerad sorg innebär att den rörelse som finns i en normal sorgeprocess stannat upp och att de interventioner som terapeuterna beskriver syftar till att få igång en rörelse igen och som i sin tur leder till integrering av den som man förlorat, av den händelse man varit med om samt att ny mening och ny identitet skapas av detta. Resultatet visar att centrala interventioner är realitetsanpassning och acceptans, symbolisering och få ihop sin berättelse, att pendla mellan att vara i sorgen och i det funktionella, psykoedukation och normalisering samt den terapeutiska hållningen. Studiens resultat diskuteras i relation till den litteratur och forskning som inledningsvis beskrivs.

I studien undersöks individers upplevelse av gruppsykoterapeutisk behandling för komplicerad sorg. Genom halvstrukturerade djupintervjuer och kvalitativa enkätfrågor erhålls beskrivningar från olika livsvärldar utifrån individers olika perspektiv. En tolkningsram har tagits fram innehållande tidigare forskning samt teoretiska utgångspunkter vilken utgör verktyg för analys av erhållna resultat. I resultatavsnittet framhålls den oerhörda och ibland avgörande betydelse behandlingen haft för individernas välbefinnande. Det framkommer också tre aspekter som varit avgörande för det positiva resultatet av behandlingen nämligen relationen till terapeuten, den metod som använts samt gemenskapen i gruppen. Vidare undersöktes gemenskapens betydelse på en djupare nivå. Det resultat som framkom var att förståelse från de andra i gruppen, att individerna insåg att de inte vara unika om sin situation samt att en medvetenhet och insikt uppstod i tankeprocesser och det interpersonella beteendet var det som hade störst betydelse i gemenskapen. Denna upptäckt presenteras som en tentativ modell som kan ligga till grund för framtida forskning. Slutligen diskuteras resultat och analys i relation till syfte och tolkningsram samt presenteras slutsatser och ytterligare förslag till framtida forskning. / The study examines individuals' experience of group psychotherapy for complicated grief treatment. Through semi-structured interviews and qualitative survey questions have descriptions of the various life worlds of individuals from different perspectives been obtained. Previous research and theories are presented which constitute tools for analysis of the obtained results. The results present the tremendous and sometimes vital significance the treatment had on individuals' wellbeing. It also presents three aspects that were decisive for the positive outcome of the treatment. These were the relationship to the therapist, the method used and the community in the group. The meaning of community was further examined on a deeper level. The obtained result of this question shows that understanding from the other group members, the fact that the individuals' realized that they’re not unique about their situation and that awareness and insight in thoughts and interpersonal behavior arose were of greatest meaning. This discovery is presented as a tentative model that could provide a basis for future research. The results are discussed and analyzed in relation to the purpose of the study and previous research. Finally, conclusions and further suggestions for future research are presented.

Frågan om ”normal” respektive ”patologisk” sorg har under en lång tid varit ett omdiskuterat ämne inom psykologin och psykiatrin. En grupp forskare har tagit fram kriterier på ett syndrom som fått benämningen ihållande sorg (”prolonged grief”). Studier har visat på att ihållande sorg är ett distinkt syndrom separat från depression, posttraumatisk stressyndrom och generaliserat ångestsyndrom. Ihållande sorg föreslås ingå som en diagnos i de kommande versionerna av de diagnostiska manualerna DSM och ICD. Syftet med denna studie var att översätta självskattningsinstrumentet Prolonged Grief Disorder (PG-13) till svenska, och undersöka dess reliabilitet och validitet genom bland annat en explorativ och konfirmatorisk faktoranalys. Studien genomfördes på ett annonsrekryterat heterogent sample (n=162 varav 90 % var kvinnor) vad gäller typ av dödsfall och relation till den avlidne. Respondenterna besvarade en webb- eller pappersenkät som bestod av 75 items. PG-13 bedöms ha en hög reliabilitet, god begrepps- och samtidig validitet samt en måttlig diskriminativ validitet.