I denna kvalitativa studie undersöks praktiker i disciplineringsstrategier för att få individer med sociala problem att bli anställningsbara. Undersökningen utfördes med alla tillgängliga personer på Krami i norra Sverige och fem semistrukturerade intervjuer genomfördes. Tidigare forskning om sociala problem, anställningens betydelse och samhälleliga instansers samverkan presenteras. Studiens teoretiska ramverk består av teorier om egenmakt och motivation (Heule, 2005: Hong et al. 2014), humankapital (Becker, 1993) disciplinering (Foucault, 1987) och “The capability approach” (Sen, 2005). Studiens tre huvudsakliga resultat är att Krami använder sig av olika disciplineringsstrategier för att kunna anpassa deltagarna till de normer och strukturer som existerar i samhället, och göra de anställningsbara. Dessa praktiker är utförandet av konsekvenspedagogik, att låta deltagarna ta eget ansvar och att synliggöra och utveckla deltagarnas egenskaper.