I denna studie undersöks förhållandet mellan dansundervisning och de platser där de äger rum, i huvudsak skolans danssalar. Genom att intervjua danslärare och elever på gymnasiets estetiska program, samt göra observationer i skolmiljöer, ställs frågor om hur dansundervisningen å ena sidan påverkas av den plats där den äger rum å andra sidan kan påverka eller utforska dessa platser. Danskurserna på gymnasiet är, enligt styrdokumenten, konstnärliga ämnen, och i de övergripande syftesbeskrivningarna nämns att kurserna ska ge eleverna ett ”konstnärligt förhållningssätt”. Med utgångspunkt från studiens resultat och från kursernas styrdokument kopplas de kursmoment och kunskapskrav som särskilt berör dansen och rummet till övergripandes frågor om konstnärlig process och om lärandeprocesser. När det gäller dansen och platsen som pedagogiskt rum kan då vara både och: att den fysiska miljön, till exempel danssalen i skolan, är både en påtaglig fysisk ”scen” och ett sätt att rita en karta över en plats i fantasin. / This study examines the relation between dance education and the sites where it takes place, primarily classrooms and dance studios in schools. By interviewing dance teachers and students in the aesthetic program at upper secondary school, as well as making observations in school environments, questions are asked about how dance teaching on the one hand is affected by the site where it takes place, on the other hand can influence or explore these sites. The dance courses at the upper secondary school are, according to the governing documents, artistic subjects, and in the overall purpose descriptions it is mentioned that the courses should give the students an "artistic approach". Based on the results of the study and from the course governing documents, the course elements and knowledge requirements that particularly affect dance and space are linked to overall questions about the artistic process and about overall learning processes. Questions about dance and its relation to place as an educational space can then be both the physical environment, for example the dance studio in school, a tangible physical "scene", and a way to draw a map of a place in the imagination.

In this essay we study the practice of teaching and learning through aesthetic learning processes in a Waldorf School. Through an ethnographic field study three Waldorf teachers have been interviewed about their views regarding in what ways aesthetic learning processes are present in their teaching and how learning through these processes is being carried out practically. For the study a specific class has been observed during three days in a Waldorf School in Stockholm to examine how the aesthetic learning processes are being performed in practice. Through the study we have reached the conclusion that in this particular Waldorf School teaching is being performed artistically and through aesthetic approaches and perspectives. This way of teaching is being carried out not only in the aesthetic subjects but also in the theoretic. The results of the study show that aesthetic learning processes are present in almost all of the subjects in this Waldorf School.

Denna studie diskuterar och problematiserar kring hur deltagare i en konstnärlig kurs involverar och delar med sig av personliga erfarenheter och intressen. Studien intresserar sig särskilt för olika sätt som kursdeltagare delar med sig på och vilka förhållanden och förutsättningar som upplevs påverka möjligheterna till detta. Studien bygger på en pragmatisk teoretisk grund och ser därför kommunikationen mellan individer och mellan individer och miljöer i olika sammanhang som det som skapar den gemensamma kunskapen och verkligheten. Till studiens teoretiska ramverk hör också ett relationellt perspektiv som visar på relationerna mellan människor som väsentligt för hur vi upplever och skapar identitet och kunskap. Studieobjektet är en nystartad folhögskolekurs och med hjälp av det teoretiska ramverket och kvalitativa intervjuer med kursdeltagare visar studiens resultat fram ett antal sätt och ett antal förhållanden som hänger samman med kursdeltagares delande av erfarenheter och intressen. En produktiv gemenskap i gruppen både skapas av och ger upphov till många och gränsöverkridande samtal mellan deltagarna som på detta sätt skapar ett gemensamt meningsfullt innehåll. Den produktiva gemenskapen i gruppen, det utbredda samtalen mellan deltagare och en tydlig frivillighet som genomsyrar kursen, som delvis kan antas härstamma ur själva skolformen folkhögskola, är de kategorier som sammanfattar studiens resultat.