Uppsatsens syfte är att med hjälp av en kritisk diskursanalys undersöka framställningen av husmodern i Husmorsfilmerna mellan åren 1952 och 1975. I studien har teorier om genus använts samtidigt som en diskursanalytisk ansats appliceras för att studera de lexikala aspekterna i filmerna och som i sin tur synliggör förekomsten av samhälleligt förekommande diskurser. Utifrån tre frågeställningar analyseras materialet i studien: Hur konstrueras diskursen om den ideala husmodern i Husmorfilmerna? Vilka uttryck tar sig reformering av husmodern mellan årtalen 1952–1975? Hur avspeglar sig folkhemmets ideologi på husmorfilmernas innehåll? Husmorfilmerna och dess totala produktion på 31 filmer utgör studiens empiri. Materialet har studerats med uppsatsens frågeställningar som utgångspunkter för att sedan delas in i fyra underrubriker som har fått representera de teman som har varit återkommande i diskursen i samtliga husmorsfilmer: Husmodern i relation till familjen, husmodern i relation till folkhemmet, husmodern och förhållandet till hennes yttre samt husmodern i förhållande till yrkesarbetet. Dessa underrubriker representerar de olika aspekter av rollen som husmoder, som husmorsfilmerna repetitivt har förmedlats under studiens gång.  I filmerna påträffades en återkommande gestaltning av hur husmodern som roll bör vara. I inslagen, informativa såväl som reklam, så får hon representerar normgivande ideal om hur hon som kvinna ska utöva och praktisera sin roll. Husmorsfilmernas innehåll visar även på och ger konkreta exempel när det kommer till hur en lyckad husmor respektive en mindre lyckade husmor presenterar sig och agerar. Det blir tydligt att definitionen av en lyckad husmor är den som utövar och balanserar alla roller och ansvarsområden medan hon simultant ska balansera och ta hand om sin omgivning i form av familj och vänner. I slutdiskussion avhandlas husmodern som roll och hur den har skapats samt cementerats i hemmet då hennes funktion som hushållsarbetare inte bara har gynnat hennes nära omgivning utan även samhället strukturellt.

Uppsatsen berör informationsspridning om textil med tonvikt på konsumentupplysning och undersöker särskilt om den innehåller användbara råd om textila material, kvalitet och vård. Idag köper den genomsnittliga svensken 14 kilo kläder per år men det är endast fyra kilo som faktiskt behålls. Kläder hänger oftast kvar i garderoben i cirka 2,5 år. Under den tiden används de i genomsnitt 7 till 8 gånger. Om kläderna istället skulle användas tre gånger mer skulle den negativa påverkan på miljön minska med 65 procent och vattenåtgången med 66 procent. Att konsumenten använder och tar hand om det som köps blir alltså centralt för att skapa en mer hållbar klädkonsumtion. Ett behov att informera människor om hur de ska tänka när de köper kläder och hur de tar hand om de kläder de har. Genom att använda sig av diskursteorin har undersökningen granskat den informationsspridning som sker och som har som syfte att minimera/förebygga att textilavfall uppstår i onödan.Informationsspridningen om kläder ska, enligt den nuvarande behovsdiskursen, fokusera på hållbarhet och miljöpåverkan, vilket den också gör. Studien har utgått från en hypotes som menar att informationen som sprids idag framförallt fokuserar på den miljöpåverkan som kläder har, men saknar råd om hur konsumenten faktiskt ska gå till väga. Genom en enkätundersökning där 228 respondenter svarade, gick det att utläsa var information hämtas, och hur de uppfattar sitt egen behov av information om hållbar klädkonsumtion. Vidare undersöktes innehållet i 141 artiklar från utvalda informationskanaler, hur de upplyste om hållbart mode och i vilken grad de gav användbara och sakliga råd. Denna typ av information har avgränsats genom tre tematiska nedslag, material (egenskaper och användningsområden), kvalitet (sammanlagda värdet av egenskaper som plagget har) och vård (förvaring, tvätt och lagning/skötsel). De råd som ges belyser framförallt vård av textilier. Studien kompletteras med tre intervjuer av Råd & Rön, bloggen Recovering Shopaholic samt Göteborgs Stad. De sakliga råden som sprids idag likställs med den information som gavs ut som konsumentupplysning före 1960-talet. Undersökningen visar att få artiklar innehåller lika detaljerade fakta som de broschyrer som spreds under 1940- och 50-talet. I förhållande till hållbarhetsfrågan skulle det vara positivt att återgå till den mer utbildande information med fokus på sparsamhet som spreds före 1960-talet. Det finns således en dissonans mellan konsumentens behov av information och den typ av konsumentupplysning som finns.