Suveränitetsbegreppet förändras. I en tid då mänskliga rättigheter viktas upp i relation till staters rättigheter omdefinieras suveränitet till förmån för mänsklig säkerhet. Det globala åtagandet till Responsibility to Protect visar på en ny förståelse av suveränitet hos stater. Detta har potential att lösa interventionsdilemmat, det vill säga den oförenlighet som uppstår mellan begreppen statssuveränitet och humanitär intervention. Auktoriseringen av den humanitära interventionen i Libyen 2011 kan ses som ett indicium på att en sådan suveränitetssyn fått praktiska effekter, även i stater med en traditionellt statsmoraliserande hållning; Kina och Ryssland. Studien behandlar en jämförande fallstudie av den militära interventionen i Kosovo 1999 samt Libyen 2011 där Rysslands och Kinas syn på humanitär intervention studeras med hjälp av idealtyper i syfte att se huruvida en förändring kan skönjas över tid. Resultatet uppvisar en förändrad syn på när humanitär intervention är legitim och ett intag av mänsklig säkerhet i de statsmoraliserande staternas uttalanden.

The purpose of this study is to find out how Swedish voluntary migrants communicate with friends in three different groups: friends that resides in the same country as the respondent currently lives in, friends in Sweden, friends in other countries around the globe and whether or not individual mobility, demographic factors or a sense of global citizenship affect the chosen mean of communication. The reason behind the study is to introduce a previously unstudied area into the field of geographically based media studies and hopefully contribute to a deeper understanding of the role played by different means of communication in shaping the dynamics of global friendship. The theoretical approach in this study will be from three different outlooks, migration, polymedia (including the second-level digital divide) and cosmopolitanism. The study is based on data from the Institute for Society, Opinion and Media (SOM) and their survey questionnaire sent out to Swedish expatriates during fall 2014 / winter 2015, also known as Utlands-SOM. The total number of respondents are 2268. The study starts with basic frequencies to find out which media that are the most prominent, then binary logistic regressions have been made. The total number of dependent variables are 21 and these have then been analysed from seven independent variables; age, gender, education, travel patterns, years spent abroad, number of countries lived in and whether or not the respondent consider himself/herself being a cosmopolitan. This generates a total of seven tables (one for each media) with three models in each (contact with friends in current country of residency, contact with friends in Sweden and contact with friends in other parts of the world). Amongst Swedish expatriates, e-mail and Facebook are the two most popular media for keeping in touch with friends, regardless of the friends location. The most significant demographic variable is age. Usage of video call, text message, chat, Facebook and other social media tend to decrease with age. Every year spent abroad decreases the communication with friends in Sweden, but increases the communication in the current country of residency. The number of countries lived in have a positive effect on communication with friends in other parts of the world. Cosmopolitan self-identity is found to be most significant when communicating with friends in other parts of the world, and it also affects e-mail the most. Level of education, which in previous studies have been found closely linked to a cosmopolitan identity, is found to have no significant correlation. Arguably, this is explained by the other means of communications negative relationship with the variable. / Syftet med denna studie är att ta reda på hur svenskar som frivilligt emigrerat utomlands kommunicerar med vänner inom tre olika grupper: vänner som bor i samma land som respondenten för tillfället lever i, vänner i Sverige samt vänner bosatta i övriga länder världen över. Detta sätts i perspektiv med huruvida den individuella mobiliteten, demografiska faktorer eller en känsla av ett världsmedborgarskap påverkar det valda kommunikationsmedlet. Denna studie ämnar att introducera ett tidigare förbisett forskningsområde inom geografiskt baserade mediestudier och därigenom förhoppningsvis bidra till forskningsfältet genom en fördjupad förståelse om kommunikationsmediers roll för vänskapsdynamik på global skala. Det teoretiska ramverk som utgör studiens grund är tre stycken skilda delar, migration, polymedia (inklusive en andra gradens digital klyfta) och kosmopolitism. Denna studie bygger på data från Institutet för Samhälle, Opinion och Media (SOM), och deras undersökning ställd till utlandssvenskar (Utlands-SOM) från hösten 2014 / vintern 2015. Totalt antal respondenter är 2268. Först görs en enkel frekvenstabeller för att undersöka vilket/vilka de primära medierna är i varje grupp, därefter har binära logistiska regressioner körts. Det totala antalet beroende variabler som behandlas är 21. Dessa sätts i perspektiv med ålder, kön, utbildning, resemönster, antal år utomlands, antal boendeländer och om respondenten anser sig vara världsmedborgare eller ej. Detta genererar totalt sju tabeller (en för varje media), med tre modeller i varje (kontakt med vänner i nuvarande boendeland, kontakt med vänner i Sverige och kontakt med vänner i övriga världen). Utlandssvenskarnas favoritmedium för att hålla kontakten med vänner, oavsett var vännerna befinner sig, visade sig vara e-post och Facebook. Den mest signifikanta demografiska variabeln visade sig vara ålder. Användandet av videosamtal, SMS, chatt, Facebook och andra sociala medier visade sig minska med högre ålder. För varje år respondenterna spenderar utomlands minskar oddsen för kommunikationen med Sverige, men ökar i det nuvarande boendelandet. Antalet länder som respondenterna har bott i har en positiv inverkan på kommunikationen med vänner i övriga världen. Den kosmopolitiska identiteten är mest signifikant när det kommer till att kommunicera med vänner i övriga världen och den påverkar även e-post som medium allra mest positivt. Utbildningsnivå, vilket sedan tidigare studier funnits vara tätt länkat med en kosmopolitisk identitet, visade sig inte vara signifikant i denna undersökning. Detta kan förklaras genom de andra kommunikationsmediernas negativa förhållande med variabeln.

<p>Humanitär intervention är ett begrepp inom internationella relationer som väcker många känslor och frågor. Trots att idén om att använda våld för att stoppa brott mot de mänskli-ga rättigheter kan verka attraktivt från ett moraliskt perspektiv, vilket man i århundraden har gjort, har denna praktik varit synnerligen oregelbunden. Detta i hög grad beroende på den ambivalens som finns inför de internationella normer som skall reglera staters använ-dande av militärt våld.</p><p>Synen på humanitära interventioner har ändrats i överensstämmelse med de förändringar som skett inom det internationella systemet. Dessa ändringar har, till viss del, medfört en förändrad syn på de normer som legitimerar användandet av våld inom det internationella samfundet.</p><p>Humanitära interventioner som begrepp och praktik innehåller många dilemman i vår tid. Detta eftersom det berör traditionella normer av suveränitet och ickeintervention, som är de främsta byggstenarna för det moderna internationella systemet, tillika del av Förenta Na-tionernas (FN) stadgar. Stater är i dag förbjudna att använda militärt våld som ett instru-ment i deras utrikespolitik, förutom i fall av självförsvar eller i kollektiva säkerhetsåtgärder, beslutade av FN:s säkerhetsråd. Det handlar även om att det finns traditionella normer som förbjuder intervention i andra staters interna angelägenheter. Dessutom ska allt militärt våld auktorernas av säkerhetsrådet, som har till uppgift att upprätthålla internationell fred och säkerhet.</p><p>Med detta perspektiv för ögonen, är användandet av våld för att genomdriva internationella humanitära normer, mycket begränsad enligt internationell lag. Detta har i många situatio-ner skapat ett svart hål när det kommer till att stoppa allvarliga förbrytelser mot de mänsk-liga rättigheter, genom internationellt ingripande. Ovanstående har lett till att man börjat diskutera och ifrågasätta traditionella principer som har varit ledande för det internationella samarbetet, vilket i sin tur skulle kunna öppna vägen för vissa interventioner med humani-tära syften.</p><p>Denna diskussion handlar om suveränitet, internationella lag och det handlar om moraliska ställningstaganden. Realismen har under lång tid varit den ledande skolan i internationella relationer och därmed lagt grunden för hur man ska tolka internationella konflikter, krigs-föring och interventioner. På senare tid har Realismen utmanats av andra teoretiska skolor och ställningstaganden som ifrågasätter Realismens förmåga att förklara händelser på den internationella arenan.</p><p>Genom att jämföra Realismens ståndpunkter, gentemot humanitära interventioner, med Utilitarismen och den Kosmopolitiska skolan, har uppsatsen kunnat presentera olika bilder av den problematik som humanitära interventioner idag står inför och därmed måste för-hålla sig till. Igenom att granska konflikten i Rwanda 1994 och Kosovo 1999 har problema-tiken runt humanitära interventioner ytterligare kunnat belysas och diskuteras. Detta har skett genom en kvalitativ textanalys.</p><p>Nyckelord: Humanitär Intervention, Suveränitet, Icke-intervention, Internationell lag, Rea-lism, Kosmopolitanism, Utilitarism, Moral</p> / <p>Humanitarian intervention is a concept within international relations that provoke many diverse feelings and questions. Although the idée too use force in the name of ending crimes against human rights may seem attractive from a moral perspective, its practise has been highly irregular. This is much due to the norms that regulate states use of military force.</p><p>The view on humanitarian interventions has changed in unity with the changes that have appeared within the international system. These changes have, to some extent, brought on a transformation in how we look upon the norms that regulate the use of force within the international community.</p><p>Humanitarian intervention is also a concept and practises that creates many dilemmas in our time. This because it touches and concerns traditional norms of sovereignty and non-intervention, that is not only fundamental building stones for the modern international system, but also a immense part of the structure of the United Nations (UN). States today, are forbidden to use military force as an integrated part of their foreign policy, except in cases of self-defence or collective security measures authorised by the UN Security Council. It is also about customary norms, which declare that states should not interfere in other states internal affaires.</p><p>In the company of the above stated, the use of force to implement humanitarian norms is fairly limited according to international law. This has repeatedly created a gap when it comes to stop serious violations against human rights through international interference. The above stated has led to an intense discussion concerning how traditional principals may have to chance in ways that better can guide international cooperation’s in these matters. This discussion may in turn lead to an opening for some sort of interventions with humanitarian purposes.</p><p>This discussion, furthermore, concerns sovereignty, international law, and it is about morality. Realism has for a long period of time been the leading school in international relations and has laid the ground for how we should interpret international conflicts, war and intervention. Recently, this school has been forced too respond to opposition from some other theoretical schools; questioning Realisms ability to explain activities on the international arena.</p><p>By comparing Realism opinion toward humanitarian interventions, with the Utilitarian and Cosmopolitan school, this thesis has been able to present different pictures describe the complexity of humanitarian interventions. Through analyse of the conflicts taking place in Rwanda 1994 and in Kosovo 1999, the issue of humanitarian intervention has been further scrutinised and discussed. This has been done through a qualitative text analyse.</p><p>Keywords: Humanitarian Intervention, Sovereignty, Non-intervention, International law, Realism, Cosmopolitanism, Utilitarianism, Morality</p>

Humanitär intervention är ett begrepp inom internationella relationer som väcker många känslor och frågor. Trots att idén om att använda våld för att stoppa brott mot de mänskli-ga rättigheter kan verka attraktivt från ett moraliskt perspektiv, vilket man i århundraden har gjort, har denna praktik varit synnerligen oregelbunden. Detta i hög grad beroende på den ambivalens som finns inför de internationella normer som skall reglera staters använ-dande av militärt våld. Synen på humanitära interventioner har ändrats i överensstämmelse med de förändringar som skett inom det internationella systemet. Dessa ändringar har, till viss del, medfört en förändrad syn på de normer som legitimerar användandet av våld inom det internationella samfundet. Humanitära interventioner som begrepp och praktik innehåller många dilemman i vår tid. Detta eftersom det berör traditionella normer av suveränitet och ickeintervention, som är de främsta byggstenarna för det moderna internationella systemet, tillika del av Förenta Na-tionernas (FN) stadgar. Stater är i dag förbjudna att använda militärt våld som ett instru-ment i deras utrikespolitik, förutom i fall av självförsvar eller i kollektiva säkerhetsåtgärder, beslutade av FN:s säkerhetsråd. Det handlar även om att det finns traditionella normer som förbjuder intervention i andra staters interna angelägenheter. Dessutom ska allt militärt våld auktorernas av säkerhetsrådet, som har till uppgift att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Med detta perspektiv för ögonen, är användandet av våld för att genomdriva internationella humanitära normer, mycket begränsad enligt internationell lag. Detta har i många situatio-ner skapat ett svart hål när det kommer till att stoppa allvarliga förbrytelser mot de mänsk-liga rättigheter, genom internationellt ingripande. Ovanstående har lett till att man börjat diskutera och ifrågasätta traditionella principer som har varit ledande för det internationella samarbetet, vilket i sin tur skulle kunna öppna vägen för vissa interventioner med humani-tära syften. Denna diskussion handlar om suveränitet, internationella lag och det handlar om moraliska ställningstaganden. Realismen har under lång tid varit den ledande skolan i internationella relationer och därmed lagt grunden för hur man ska tolka internationella konflikter, krigs-föring och interventioner. På senare tid har Realismen utmanats av andra teoretiska skolor och ställningstaganden som ifrågasätter Realismens förmåga att förklara händelser på den internationella arenan. Genom att jämföra Realismens ståndpunkter, gentemot humanitära interventioner, med Utilitarismen och den Kosmopolitiska skolan, har uppsatsen kunnat presentera olika bilder av den problematik som humanitära interventioner idag står inför och därmed måste för-hålla sig till. Igenom att granska konflikten i Rwanda 1994 och Kosovo 1999 har problema-tiken runt humanitära interventioner ytterligare kunnat belysas och diskuteras. Detta har skett genom en kvalitativ textanalys. Nyckelord: Humanitär Intervention, Suveränitet, Icke-intervention, Internationell lag, Rea-lism, Kosmopolitanism, Utilitarism, Moral / Humanitarian intervention is a concept within international relations that provoke many diverse feelings and questions. Although the idée too use force in the name of ending crimes against human rights may seem attractive from a moral perspective, its practise has been highly irregular. This is much due to the norms that regulate states use of military force. The view on humanitarian interventions has changed in unity with the changes that have appeared within the international system. These changes have, to some extent, brought on a transformation in how we look upon the norms that regulate the use of force within the international community. Humanitarian intervention is also a concept and practises that creates many dilemmas in our time. This because it touches and concerns traditional norms of sovereignty and non-intervention, that is not only fundamental building stones for the modern international system, but also a immense part of the structure of the United Nations (UN). States today, are forbidden to use military force as an integrated part of their foreign policy, except in cases of self-defence or collective security measures authorised by the UN Security Council. It is also about customary norms, which declare that states should not interfere in other states internal affaires. In the company of the above stated, the use of force to implement humanitarian norms is fairly limited according to international law. This has repeatedly created a gap when it comes to stop serious violations against human rights through international interference. The above stated has led to an intense discussion concerning how traditional principals may have to chance in ways that better can guide international cooperation’s in these matters. This discussion may in turn lead to an opening for some sort of interventions with humanitarian purposes. This discussion, furthermore, concerns sovereignty, international law, and it is about morality. Realism has for a long period of time been the leading school in international relations and has laid the ground for how we should interpret international conflicts, war and intervention. Recently, this school has been forced too respond to opposition from some other theoretical schools; questioning Realisms ability to explain activities on the international arena. By comparing Realism opinion toward humanitarian interventions, with the Utilitarian and Cosmopolitan school, this thesis has been able to present different pictures describe the complexity of humanitarian interventions. Through analyse of the conflicts taking place in Rwanda 1994 and in Kosovo 1999, the issue of humanitarian intervention has been further scrutinised and discussed. This has been done through a qualitative text analyse. Keywords: Humanitarian Intervention, Sovereignty, Non-intervention, International law, Realism, Cosmopolitanism, Utilitarianism, Morality