Postoperativt illamående och kräkning (PONV) utlöses av faktorer förknippade med anestesin och det kirurgiska ingreppet. Utöver detta finns vissa patientspecifika och postoperativa faktorer som ökar risken för den enskilde att drabbas av PONV. En kombinationsbehandling av antiemetika har visat sig vara den medicinskt mest effektiva åtgärden för att förebygga PONV. Trots detta drabbas fortfarande en tredjedel av patienterna av PONV i det postoperativa skedet. Syftet var att belysa akupressur och elektrisk stimulering av akupunkturpunkt P6 som förebyggande åtgärder av postoperativt illamående och kräkning (PONV) hos vuxna patienter som genomgått kirurgi under generell anestesi. Tillämpad metod var en litteraturöversikt. Efter artikelsökningar i databaserna PubMed, Cumulative Index of Nursing and Allied Health [CINAHL] samt Web of Science, inkluderades 15 vetenskapliga originalartiklar i litteraturöversikten. Centrala sökord var postoperative nausea and vomiting, nausea and vomiting, acupressure, acupuncture points, meridians, electric stimulation therapy och electrotherapy. Artiklarna analyserades enligt integrativ analysmetod. Två teman identifierades: Förebyggande effekt av elektrisk stimulering för incidensen och svårighetsgraden av PONV samt förebyggande effekt av akupressur för incidensen och svårighetsgraden av PONV. Resultatet visade att elektrisk stimulering av P6 var effektivt för att förebygga framförallt PON i den tidiga postoperativa fasen. Elektrisk stimulering var även effektivt för att förebygga och minska risken för både PON och POV hos patienter med hög risk för PONV. Resultatet visade vidare att akupressur med akupressurband var mindre effektivt än elektrisk stimulering för att förebygga PONV.       Slutsatsen var att elektrisk stimulering tycks vara mer effektivt än akupressur för att förebygga framförallt PON i den tidiga postoperativa fasen. Vidare tycks elektrisk stimulering vara en mer effektiv åtgärd för att förebygga PONV hos patienter med hög risk för PONV jämfört med patienter som har låg risk att drabbas. Nyckelord: Postoperativt illamående och kräkning, akupressur, elektrisk stimulering, perioperativ vård, perioperativ omvårdnad.

Postoperativt illamående och kräkning (PONV) är en besvärlig och vanlig komplikation i det postoperativa förloppet vilket kan leda till komplikationer, förlängd vårdtid och ökade kostnader. Många patienter har beskrivit det som att de hellre hade uthärdat smärta än att må illa och kräkas efter anestesi. Syftet med denna studie var att presentera omvårdnadshandlingar och åtgärder som allmänsjuksköterskan kan utföra för att lindra dessa besvär. Metoder som aromterapi och akupressur beskrivs och preventiva åtgärder som den preoperativa informationens betydelse och förberedelse med kolhydrater innan kirurgi behandlas. Aromterapi där patienten har fått inandats t.ex. isopropylalkohol, visade sig vara effektivt vid PONV, liksom akupressur och akustimulering, där stimulering av en akupressurpunkt på handleden (P6) med hjälp av antingen tryck eller svag elektrisk ström har gett goda resultat vid illamående och kräkning. / Postoperative nausea and vomiting (PONV) are common and distressing postsurgical symptoms and persistent nausea and vomiting could result in postoperative complications such as electrolyte abnormalities and dehydration, delayed discharge and increasing medical costs. Nausea and vomiting are frequently listed by patients as their most important perioperative concerns even more concerning than pain. The purpose with this review was to discuss nursing interventions appropriate for the management of PONV. Different methods will be discussed such as aromatherapy and acupressure. Also the importance of preoperative information and preoperative carbohydrate loading is discussed.

Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV, Post Operative Nausea and Vomiting) är ett vanligt problem efter anestesi. Även om många riktlinjer och riskbedömningsverktyg har utvecklats för PONV, så är implementeringen ofta svår. Attityder och kunskap kring ämnet har visat sig påverka implementeringen av riktlinjer. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka anestesipersonals kunskap och attityder kring PONV och kliniska riktlinjer för att förebygga PONV. Metod: Studien är utformad som en kvantitativ, deskriptiv enkätstudie. En totalundersökning genomfördes på en anestesiklinik på ett större sjukhus i Mellansverige. Enkäten innehöll frågor angående anestesipersonals attityder och kunskaper kring riktlinjer och PONV. Resultat: Anestesipersonalens kunskap om PONV var god och stämde överens med skattningen av de egna kunskaperna. Av respondenterna angav 45,5 % att PONV är ett vanligt problem inom anestesi medan 36,3 % såg det som ett stort problem på kliniken. Riktlinjer för PONV ansågs förbättra patientvården och vara av stort värde för att identifiera riskpatienter, men samtidigt framkom att endast 48,5 % uppgav att de använder riktlinjer för PONV dagligen. Större delen av respondenterna ansåg att det föreligger ett delat ansvar för att riktlinjer följs, men det rådde delade meningar om vilka som delade detta ansvar. Slutsats Orsakerna till den diskrepans som förelåg mellan respondenternas positiva attityder och användandet av riktlinjer kan inte till fullo utläsas i huvudresultat. Det kan dock med stöd av tidigare studier argumenteras att externa faktorer på kliniken spelar in. För att klargöra problemet vidare och hur riktlinjer bättre ska kunna implementeras i den kliniska verksamheten så krävs ytterligare studier i ämnet. / Background: Postoperative nausea and vomiting (PONV) is a common problem after anesthesia. Even though many guidelines and risk assessment tools for PONV have been developed, implementation often is difficult. Attitudes and knowledge regarding the subject have been shown to influence the implementation. Aim: The aim of this study was to investigate anesthesia staffs knowledge and attitudes regarding PONV and guidelines. Method: The study is designed as a quantitative, descriptive questionnaire study. A census of an anesthesia clinic of a larger Swedish hospital was executed. The questionnaire contained questions concerning anesthesia staffs attitudes and knowledge about guidelines and PONV. Results: The anesthesia staffs knowledge of PONV was good and correlated with their self-assessment. Of the respondents 45,5 % stated that PONV was a common problem in anesthesia, while 36,3 % regarded it as a big problem in their clinic. Guidelines for PONV were seen as improving patient care and to be of great value for identifying risk patients, while only 48,5 % stated that they use PONV guidelines daily. The major part of the respondents deemed the responsibility for following guidelines as collective, however the opinion on exactly who shared this responsibility differed. Conclusion: The reason for the discrepancy that occurred between the respondents’ positive attitudes and the use of guidelines cannot be fully deduced from the main results. However, with the support of earlier studies it can be argued that external factors in the clinic contribute. Further studies of the subject is needed to clarify the problem.

Bakgrund: PONV står för postoperative nausea and vomiting och är ett vanligt problem som drabbar cirka 25–30% av patienterna som genomgår ett kirurgiskt ingrepp under generell anestesi. Vid PONV är det vanligt med både illamående och kräkningar, vilket leder till obehag hos patienten som lider av dessa symtom. Vårdtiden kan bli upp till dubbelt så lång på den postoperativa avdelningen för de patienter som lider av PONV med samtida smärta postoperativt jämfört med de som inte gör det. Syfte: Att beskriva vilka icke-farmakologiska åtgärder som sjuksköterskan kan använda sig av för att lindra PONV i samband med laparoskopisk kirurgi och i vilken utsträckning de lindrar. Metod: Forskningsdesignen som användes var en beskrivande litteraturöversikt inkluderande 11 vetenskapliga randomiserade kontrollerade studier publicerade år 2009–2019. Resultat: De icke-farmakologiska åtgärder som identifierades var akupressur, elektrisk stimulering, preoperativ dryck och musik. Akupressur, elektrisk stimulering och musik visade sig överlag ha en signifikant antiemetisk effekt främst under den tidiga postoperativa perioden hos patienter som genomgått laparoskopisk kirurgi, medan effekten av preoperativ dryck inte kunde klargöras. Slutsats: Akupressur, elektrisk stimulering och musik som icke-farmakologiska åtgärder mot PONV kan lindra och minska lidandet för patienten under det första postoperativa dygnet efter laparoskopisk kirurgi. Effekten av preoperativ dryck på PONV kan inte helt klargöras då inkluderade studier gav två varierande utfall. Sammanfattningsvis är musik och elektrisk stimulering kostnadseffektiva åtgärder som till viss del praktiskt kan tillämpas för att lindra PONV efter laparoskopisk kirurgi, där musik dessutom kan främja delaktigheten i vården för patienten och minska beroendet av sjuksköterskan. Nyckelord: Postoperativt illamående och kräkning, icke-farmakologiska åtgärder, sjuksköterska, laparoskopi. / Background: PONV stands for postoperative nausea and vomiting and is a common problem affecting about 25-30% of patients undergoing a surgical procedure under general anesthesia. At PONV, both nausea and vomiting are common, leading to discomfort in the patient suffering from these symptoms. The duration of care can be up to twice as long in the postoperative ward for patients suffering from PONV with contemporary pain post-operatively, compared to those who do not. Purpose: To describe what non-pharmacological interventions the nurse can use to relieve PONV in connection with laparoscopic surgery and to what extent they relieve. Method: The researchdesign used was a descriptive literature review including 11 scientific randomized control trials published in 2009–2019. Results: The non-pharmacological interventions identified were acupressure, electrical stimulation, preoperative drinking and music. Acupressure, electrical stimulation and music were generally found to have a significant antiemetic effect, especially during the early postoperative period, in patients who underwent laparoscopic surgery. The effect of preoperative drink could not be clarified. Conclusion: Acupressure, electrical stimulation, and music as non-pharmacological interventions against PONV can relieve and reduce the patient's suffering during the first postoperative day after laparoscopic surgery. The effect of preoperative drinking on PONV cannot be fully elucidated as included studies yielded two different outcomes. In summary, music and electrical stimulation are cost-effective interventions that can, to some extent, be practically applied to relieve PONV after laparoscopic surgery, in which music can further promote participation in patient care and reduce dependence on the nurse. Keywords: Postoperative nausea and vomiting, non-pharmacological interventions, nurse, laparoscopic

Illamående och kräkning är en problematisk biverkning av cytostatikabehandling oavsett dos. Många patienter får antiemetika för att lindra illamående och kräkning. Trots detta lider många patienter av fortsatt illamående och kräkning vilket påverkar deras dagliga liv. Vad finns det då för icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder att tillgå utöver antiemetikaprofylax? Syftet med denna studie är att systematiskt sammanställa litteratur gällande icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder vid cytostatikarelaterat illamående och kräkning. Metoden följer Goodmans sju steg (SBU, 1993). Litteratursökning äger rum i databaserna Cinahl och PubMed, där 17 kvantitativa studier erhålls för granskning och 11 inkluderas i resultatet. Resultatet visar på statistisk signifikans vad gäller effekten av akupressur, akupunktur/elektroakupunktur är lindrande tillsammans med antiemetika vid cytostatikarelaterat illamående och kräkning. Det finns begränsad statistisk signifikans gällande effekten av att massage och progressiv muskelavslappning (PMRT) tillsammans med antiemetika lindrar vid cytostatikarelaterat illamående och kräkning. För att kunna formulera rekommendationer för vårdpersonal krävs fler och större studier. / Nausea and vomiting are problematic side-effects of chemotherapytreatment irrespectively of dose. Many patients receive antiemetic prophylaxis to relief emesis, nausea and vomiting induced by chemotherapy. In spite of this many patients still suffer from continued nausea and vomiting which affects their daily life. Which non-pharmacological nursing actions are then available in addition to antiemetic prophylaxes? The aim of this degree thesis is to systematic compile literature in regards to non-pharmacological nursing at chemotherapy-induced nausea and vomiting. The method follows the seven steps of Goodmans Report (SBU, 1993). Search for literature occurs in the following data bases; Cinahl and PubMed where17 quantitavie studies are obtained for review and 11 are included in the result. The result show statistic significans in regards to the effect of acupressure, acupuncture/electroacupuncture togheter with antiemetic prophylaxis offer relief when it comes to chemotherapy-induced nausea and vomiting. There is limited statistic significans in regards to the effect of massage and progressiv muscle relaxation training togheter with antiemetic prophylaxis offer relief when it comes to chemotherapy-induced nausea and vomiting. To be able to formulate recommendations for nurses and other hospital staff demands more and larger studies.

Thoraxkirurgiska ingrepp är kända för att vara smärtsamma procedurer. Patienterna bedömer smärtan som måttlig till svår. Syftet med denna litteraturstudie var att studera om det finns skillnad i smärtskattning mellan epidural analgesi jämfört mded intravenös analgesi de första dagarna efter thoraxkirurgiska ingrepp hos vuxna patienter och om epidural analgesi ger mindre postoperativa bieffekter i form av sedering, påverkan på lungfunktionen och illamående/kräkning. Metoden som användes var en systematisk litteraturundersökning där aktuell forskning inom området sammanställdes. Nio artiklar som överensstämde med problemformuleringen inkluderades och kvalitetsgranskades. Endast randomiserade kontrollerade studier godtogs. Resultatet visade att i sex av studierna gav epidural analgesi bättre smärtlilndring än intravenös analgesi och något bättre lundgfunktion efter thoraxkirurgi. Graden av sedering och postoperativt illamående/kräkning var endast obetydligt högre i gruppen intravenös analgesi. Denna studie har visat att epidural analgesi ger något bättre postoperativ smärtlindring och bättre lungfunktion versus intravenös analgesi. Mer forskning bör ske på mer individanpassad smärtlidnring och förbyggande av postoperativt illamående/kräkning och sedering. / Thoracic operations are known to be painful procedures. Patients report moderate-to-severe pain. The aim of the literature reveiw was to study if there is a difference in pain relief with epidural analgesi verus intravenous analgesia in patients after thoracic surgery and if epidural analgesi gives less adverse effects like sedation, effects on lung function, nausea and vomiting. The method was a systmatic literature examination reviewing pertinent research in the area. Nine randomized controled trials were finally included. The results showed that epidural analgesia provided better pain relief than intravenous analgesia and higher pulmonary function after thoracic surgery. There were no difference regarding side effects like postoperative nausea and vomiting or regarding the incidence of sedation. This study has shown that the use of epidural analgesia in six of the studies resulted in better analgesia and better pulmonary function versus intravenous analgesia. Individually pain relief and preventing postoperative nausea/vomiting and sedation need more research.

Intravenös anestesi med Propofol eller inhalationsanestesi med gasen Sevofluran är de två vanligaste anestesiformerna i Sverige. Syftet med studien vara att undersöka om patienters postoperativa återhämtning skiljer sig åt beroende på om de sövts med Propofol eller Sevofluran. Datainsamlingen till studien genomfördes med systematisk litteraturöversikt baserad på integrativ metod. Både kvalitativa och kvantitativa studier samlades in, men enbart kvantitativa artiklar inkluderades. Resultatet visade att det under den postoperativa återhämtningen var vanligt förekommande med två postoperativa komplikationer, smärta samt illamående och kräkningar. Resultatet visar inga statistiskt signifikanta skillnader när det gällde dessa beroende på val av anestesimedel. Men vidare studier behövs inom ämnet, framför allt om kön eller ålder kan vara ytterligare påverkande faktorer. / Intravenous anesthesia with Propofol or inhalation anesthesia with the gas Sevoflurane are the two most common forms of anesthesia in Sweden. The purpose of the study was to investigate whether patient's postoperative recovery differs depending on whether they have been anesthetized with Propofol or Sevoflurane. The data collection for the study was carried out with a systematic literature review based on integrative research Both qualitative and quantitative studies were collected, but only quantitative articles were included. The results showed that during postoperative recovery it was common with two postoperative complications, pain, nausea, and vomiting. The results show no statistically significant differences in these depending on the choice of anesthetic agents. However, further studies are needed in the subject, especially if gender or age can be additional influencers.

Bakgrund: Ungefär 20-30% av alla patienter som opereras får postoperativt illamående. I den postoperativa vården möter anestesisjuksköterskan dessa patienter och med hjälp av omvårdnadsprocessen försöker han eller hon hjälpa patienten att lindra lidandet genom att se patienten, finnas vid dennes sida samt ge patienten tid. Det finns flertalet riskfaktorer för att drabbas av postopertivt illamående där gasanestesi samt opioider är två av dem. Postoperativ illamående leder till ökad risk för komplikationer samt hindrar patienten från att påbörja mobilisering efter operation i god tid. Med opioidfri anestesi utesluts opioiden vilket skullle kunna hjälpa patienten att minska risken att drabbas av postopertivt illamående. Syfte: Syftet var att jämföra förekomsten av postoperativt illamående och tiden på den postoperativa avdelningen mellan patienter som sövts med opioidfri anestesi och opioidbaserad anestesi. Metod: Detta är en kvantitativ retospektiv registerstudie som har granskat data från en pågående randomiserad kontrollerad studie. Resultat: Det framkom inte någon signifikant skillnad i postoperativt illamående och kräkning mellan de olika anestesiformerna eller tiden patienterna vårdades postoperativt. Studien visar att opioidfri anestesi inte är sämre än opioidbaserad anestesi i förhållande till postoperativt illamående och kräkning. Hos de patienter som upplevde postoperativt illamående sågs en kortare vårdtid hos de som sövts med opioidfri anestesi jämfört med de patienter som sövts med opioidbaserad anestesi. Slutsats: Det framkom ingen skillnad i posoperativt illamående och kräkning beroende på om opioid användes eller ej. / Bakgrund: Cirka 20-30% av alla patienter som genomgår operation upplever postoperativt illamående och kräkningar (PONV). Vid postoperativ vård möter anestesisjuksköterskan patienten och kan med omvårdnad hjälpa patienten att lindra lidandet genom närvaro, närhet och pateince. Det finns flera riskfaktorer för att drabbas av PONV, inklusive användning av flyktiga ämnen och opioider. Postoperativt illamående och kräkningar leder till ökad risk för komplikationer, viktigast patientmissnöje och försenad mobilisering. Med opioidfri anestesi utesluts opioiden, vilket kan hjälpa patienten att minska risken för postoperativt illamående och kräkningar. Sikta: Syftet med denna studie var att jämföra förekomsten av postoperativt illamående och kräkningar och tiden på den posoperativa avdelningen mellan patienterna som sövts med opioidfri och opioidbaserad anestesi. Metod: En kvantitativ retrospektiv studie genomfördes där data från en pågående randomiserad kontrollerad studie granskades. Resultat: Det fanns ingen signifikant skillnad i postoperativt illamående och kräkningar mellan de olika formerna av anestesi eller den tid patienterna vårdades postopertaovely. Således är opioidfri anestesi inte sämre än opioidbaserad anestesi i realtion till postoperativt illamående och kräkningar. När det gäller patienter som upplever postoperativt illamående och kräkningar behandlas de som är sederade med opioidfri anestesi under kortare tid postoperativt än patienter som är nedsövda med opioidfri anestesi. Slutsats: Ingen signifikant skillnad avseende PONV beroende på användning av opioider hittades.