Studien undersöker hur rekryteringsprocessen går till i kriminella organisationer samt vilka motivatorer som leder till att man stannar kvar i en sådan organisation. Studien är av kvalitativ karaktär och består av semi-strukturerade intervjuer med sju personer som identifierar sig som tidigare kriminella och tre personer som arbetar med kriminella. Studiens urval har varit målinriktad och snöbollsurval där datainsamlingen analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet i studien visar att individer tenderar att rekryteras in till kriminella organisationer utifrån sociala band, idealisering och attraktion till status. Resultatet visar även att motivatorerna till att stanna kvar i en kriminell organisation är att belöningar uppfattas väga mer än ansträngningar och de individuella behoven i form av respekt, uppskattning och status som tillgodoses inom den kriminella organisationen. Det kan krävas mycket av den enskilde att avbryta en kriminell livsstil utifrån den risk man tar avseende ensamhet, eventuella hot och rädslan av att vara otillräcklig. I sin tur kan detta medföra att medlemmen hellre väljer att stanna kvar i den kriminella organisationen för att man är garanterad en inkomst och ett socialt nätverk.

A common method employed within various national jurisdictions, utilized to counter organized crime, extremism and similarly felonious activities has been to legislate criminal prohibitions against actively participating in the very organizations within which these activities occur. Such legislation, however, has turned out to be a frequent subject of discussion for criminal law theorists. The legitimacy of criminalizing participation in and other types of involvement with criminal (and similar) organizations may be doubted, in light of various, often recited principles in criminal law theory and legal philosophy. This thesis examines these doubts and evaluates whether this type of criminalization fully meets the standards set by the aforementioned principles.