Syftet med undersökningen är att undersöka dramapedagogikens plats inom den svenska kriminalvården samt att se om några kopplingar till skolans värld synliggörs. Med plats menas det utrymme dramapedagogiken tillskrivs och hur detta kan se ut. Utifrån tre kvalitativa intervjuer synliggörs dramapedagogikens syfte, fördelar, förutsättningar samt dess mötta motstånd, inom Kriminalvården. Resultatet från intervjuerna analyseras, diskuteras och tolkas med innehållsanalytisk metod. Informanterna är tre anställda/tidigare anställda, som på olika sätt varit och/eller är involverade i dramapedagogisk verksamhet inom Kriminalvården. En har arbetat med regi, en med regi och mer dramaövningsinriktat arbete och den tredje har en bred kunskap om kulturell verksamhet inom organisationen. Detta ger undersökningen bredd samt djup. Undersökningens resultat visar på att dramapedagogik bidrar till ett konstnärligt, personlighetsutvecklande, kommunikativt och socialt lärande hos de intagna, och att dramapedagogik kan ses som ett gott komplement till Kriminalvårdens brotts- och missbruksrelaterade behandlingsprogram. Slutsatsen tyder på att dramapedagogik har en plats inom den svenska kriminalvården, men att det finns olika typer av motstånd som gör att den dramapedagogiska verksamheten blir återhållsam. Undersökningen belyser även hur dramapedagogik bidrar till ett lärande som inte handlar om faktabaserad kunskap. Ett lärande som inom Kriminalvården likväl som inom svenskt utbildningsväsen kan ses som ett komplement till vidare kunskapsinhämtning. Undersökningen är därför relevant för läraryrket. Genom att belysa detta lärande, synliggör undersökningen delar av dramapedagogikens användbarhet och möjligheter. Därför är undersökningen intressant ur både ett allmänt dramapedagogiskt/pedagogiskt perspektiv och ett kriminologiskt perspektiv.

Studiens syfte är att undersöka influensers möjlighet att vara ett hjälpande verktyg i det brottsförebyggande arbetet som sker över sociala medier. Relevansen för studiens syfte kan diskuteras utefter det faktum att internetanvändningen är en stor del av svenskars vardag samt har en fortsatt ökning i användandet. För att besvara studiens frågeställningar har studien övergripande använt en kvantitativ metod, med inslag av kvalitativa aspekter, där bland annat webbenkäter användes för att belysa frågeställningarna utifrån allmänhetens perspektiv. Likväl har studien använt ett mailutskick, vilket syftar till att besvara frågeställningarna utifrån influensers perspektiv. Resultatet för studien baseras således på 423 enkätsvar samt svar från en influenser. Således diskuteras studiens resultat övergripande utefter enkätsvaren. Utefter det resultat som studien erhöll kan det diskuteras föreligga en möjlighet för influensers att vara en informationsspridande kanal i det brottsförebyggande arbetet. Detta då resultatet påvisar att respondenterna dels innehar ett förtroende för det influensers belyser likväl som de uppges vara mottagliga för kriminologiskt relevant information som presenteras på sociala medier. Resultatet visar att informationsspridningen fördelaktigen kan ske på plattformar vilka är videoanpassade, som exempelvis Instagram, Tiktok och Youtube. Likväl finns det ett stort intresse från allmänheten att influensers sprider information genom att dela myndigheters inlägg samt diskutera ämnet genom korrekt kunskap med källhänvisning. Avslutningsvis kan således influensers anses vara en bistående kraft inom det brottsförebyggande arbetet som sker över sociala medier, om detta görs utefter vissa premisser. / The aim of the study is to examine the possibility of influencers to be a helping hand in the area of crime prevention that takes place over the internet. The study's relevance can be discussed based on the fact that internet use is a large part of Swedes' everyday life and has a continued increase in use. To answer the study's purpose, the study overall used a quantitative method with elements of qualitative aspects. Web surveys were used to shed light on the issues from the public's perspective. Additionally, the study used e-mail interviews which aimed to answer the questions from the perspective of influences. The results for the study are based on 423 questionnaire responses, as well as one influencer. Thus, the results of the study are discussed overall according to the survey results. Based on the results obtained by the study, influencers' possibilities to be an information-disseminating channel in crime prevention work can be discussed. This result is based on respondents reporting a partial trust in what influencers illuminate, as well as they report being receptive to criminologically relevant information that is presented on social media. The results show that the dissemination of information can advantageously take place on platforms that are video-adapted, such as Instagram, Tiktok and Youtube. Furthermore, there is also reported a great interest in influencers spreading information by sharing the authorities' posts and discussing the subject through correct knowledge with correct references. In conclusion, influencers can thus be considered as an assisting force in the crime prevention work that cuts across social media, if this is done according to certain premises.