InledningLäroplanen säger att drama ska vara en del av alla elevers skolgång men drama är inget eget ämne eftersom det saknar kursplan. Detta gör att drama måste vävas in som arbetsmetod i skolans övriga ämnen. När och hur detta görs är upp till den enskilda skolan och läraren att avgöra. Detta leder till att lärare använder sig av drama i olika stor utsträckning och på olika sätt. I detta arbete presenteras några lärares erfarenheter av att använda drama i sin svenskundervisning.SyfteSyftet med studien är att undersöka vilka erfarenheter några lärare i årskurs 4-6 har av att använda sig av drama i sin svenskundervisning. Följande frågeställningar preciserar detta syfte: Vilka skäl anger lärarna till att de använder drama? Hur beskriver lärarna att de arbetar med drama? Vilka effekter ser lärarna att drama ger?MetodArbetet består av en kvalitativ studie som baseras på fem semistrukturerade intervjuer av svensklärare i årskurserna 4-6.ResultatStudien visar att böcker och internet fungerar som inspirationskälla när lärarna använder drama. Anledningar till att de använder drama är att det är roligt men också för att det leder till ett brett och varierat lärande. Tidsbrist och att drama kan kännas ostrukturerat och vara svårt att bedöma är anledningar till att lärarna väljer bort drama som arbetsmetod. Lärarna arbetar med drama i olika stor utsträckning och på olika sätt. De arbetssätt som de lyfter är teater, charader, debatt, dramaövningar, talövningar och forumspel. Genom drama menar lärarna att eleverna tränar samarbete och kommunikation. Lärarna säger att drama kan leda till större lärande och delaktighet hos eleverna men att det framförallt hjälper eleverna att våga stå inför och tala till större grupper.

Syftet med denna studie var att undersöka fem svensklärares uppfattningar om sitt arbete med dramapedagogiska metoder i svenskundervisningen på högstadiet. Resultaten analyserades med hjälp av Mia-Marie F. Sternudds fyra dramapedagogiska perspektiv samt Susanne Garvis och Donna Pendergasts resultat om lärares självförtroende, utbildning och resursbehov. Syftet preciserades i följande frågeställningar: I vilken utsträckning använder sig lärarna av dramapedagogiska metoder i sin svenskundervisning? Vilken utbildning har lärarna i drama? Vilka resurser anser sig lärarna behöva för att kunna använda dramapedagogiska metoder i sin svenskundervisning? Som metod genomfördes fem kvalitativa forskningsintervjuer med fem verksamma svensklärare som arbetade på en central högstadieskola i en medelstor stad i Sverige. Tolkningstekniken för den insamlade empirin var meningstolkning. I analysen framträdde tre teman: dramapedagogiskt resonemang, utbildning i drama samt syn på resurser och stöd på arbetsplatsen. Samtliga informanter var positivt inställda till dramapedagogiska metoder samt använde dramapedagogiska metoder i mer eller mindre utsträckning. Slutsatsen var att informanternas syn på fortbildning och tillit till sin ämneskompetens visade sig vara avgörande för deras användande av dramapedagogiska metoder. Mia-Marie F. Sternudds konstpedagogiska perspektiv, det holistiska lärandeperspektivet och det personlighetsutvecklande perspektivet kunde identifieras i informanternas resonemang liksom Susanne Garvis och Donna Pendergasts resultat om lärares självförtroende, utbildning och resursbehov. Denna studie har visat att dramapedagogiska metoder kan vara ett relevant pedagogiskt verktyg för elevers kunskapsinlärning i ämnet svenska.

Syftet med undersökningen är att undersöka dramapedagogikens plats inom den svenska kriminalvården samt att se om några kopplingar till skolans värld synliggörs. Med plats menas det utrymme dramapedagogiken tillskrivs och hur detta kan se ut. Utifrån tre kvalitativa intervjuer synliggörs dramapedagogikens syfte, fördelar, förutsättningar samt dess mötta motstånd, inom Kriminalvården. Resultatet från intervjuerna analyseras, diskuteras och tolkas med innehållsanalytisk metod. Informanterna är tre anställda/tidigare anställda, som på olika sätt varit och/eller är involverade i dramapedagogisk verksamhet inom Kriminalvården. En har arbetat med regi, en med regi och mer dramaövningsinriktat arbete och den tredje har en bred kunskap om kulturell verksamhet inom organisationen. Detta ger undersökningen bredd samt djup. Undersökningens resultat visar på att dramapedagogik bidrar till ett konstnärligt, personlighetsutvecklande, kommunikativt och socialt lärande hos de intagna, och att dramapedagogik kan ses som ett gott komplement till Kriminalvårdens brotts- och missbruksrelaterade behandlingsprogram. Slutsatsen tyder på att dramapedagogik har en plats inom den svenska kriminalvården, men att det finns olika typer av motstånd som gör att den dramapedagogiska verksamheten blir återhållsam. Undersökningen belyser även hur dramapedagogik bidrar till ett lärande som inte handlar om faktabaserad kunskap. Ett lärande som inom Kriminalvården likväl som inom svenskt utbildningsväsen kan ses som ett komplement till vidare kunskapsinhämtning. Undersökningen är därför relevant för läraryrket. Genom att belysa detta lärande, synliggör undersökningen delar av dramapedagogikens användbarhet och möjligheter. Därför är undersökningen intressant ur både ett allmänt dramapedagogiskt/pedagogiskt perspektiv och ett kriminologiskt perspektiv.

Denna kvalitativa studie riktar sig till yrkesverksamma pedagoger i förskolan. Syftet är att undersöka och analysera så kallade dramakompetenta förskollärares erfarenheter och resonemang om vilka förutsättningar drama kan ha i mångkulturella barngrupper. Med förutsättningar menas såväl möjligheter som utmaningar. Studien genomfördes i södra Sverige genom individuella semistrukturerade intervjuer med två dramakompetenta förskollärare, som avser förskollärare som har kunskap och erfarenhet av drama, såväl i som utanför arbetet. De dramakompetenta förskollärarna ingår även i en särskild dramagrupp på förskolan där de möts för att planera och utvärdera dramaundervisningen. Studien har tagit stöd i och analyserats utifrån fyra olika dramapedagogiska perspektiv för att kunna förstå och analysera förskollärarnas resonemang. Resultatet visar olika förutsättningar med dramaundervisning utifrån de dramakompetenta förskollärarnas erfarenheter och resonemang. Studiens resultat pekar även på att olika förutsättningar med dramaundervisning kan bero på pedagogers förhållningssätt till olika kulturer och ämnet drama. Slutligen visar studien att dramagruppen kan ha en betydelse i verksamheten för att kunna reflektera, diskutera och utvärdera olika förutsättningar i dramaundervisningen tillsammans med andra verksamma pedagoger.

<p>I denna studie fördjupar jag mig i ämnesområdet dramapedagogik. Med utgångspunkt i fyra dramapedagogiska perspektiv försöker jag beskriva och förklara dramapedagogik samt skapa förståelse för och inspirera till arbete med detta. För att uppnå detta har jag genom en hermeneutisk litteraturstudie utgått från de didaktiska frågorna vad, varför och hur. Dramapedagogik är ett ämnesområde vilket kan delas in i fyra pedagogiska perspektiv. Med agering som grundstomme fokuserar varje perspektiv på olika sidor av personlighets-, förståelse- och kunskapsutveckling. Genom det dramapedagogiska arbetet som är framtids- och verklighetsinriktat får eleverna prova samt utveckla och förändra sina värderingar och attityder. Eleverna utvecklar även medvetenhet kring sina egna förmågor och hur dessa kan användas i olika situationer. All agering i det dramapedagogiska arbetet utgår från vår verklighet eller i vilja att förändra densamma. Genom ageringen får eleverna möjlighet att prova olika lösningar, det dramapedagogiska arbetet blir på så sätt en repetition inför verkligheten. Leken och reflektionen är båda viktiga delar inom dramapedagogiken. Leken är det som dramat grundar sig på och det är först genom reflektionen som förändring och djupare förståelse kan nås. Läraren har i det dramapedagogiska arbetet en viktigt om än lågmäld roll, vägledande snarare än styrande. De fyra dramapedagogiska perspektiven är en bra inspirationskälla samt utgångspunkt men de bör inte fungera som ett regelverk över den dramapedagogiska aktiviteten. Det är svårt att ge ett enkelt och entydigt svar på de frågor som ställs i denna studie. Däremot ges ett antal alternativa svar då dramapedagogiken inte kan beskrivas som en utan flera arbetsmetoder.</p>

I denna studie fördjupar jag mig i ämnesområdet dramapedagogik. Med utgångspunkt i fyra dramapedagogiska perspektiv försöker jag beskriva och förklara dramapedagogik samt skapa förståelse för och inspirera till arbete med detta. För att uppnå detta har jag genom en hermeneutisk litteraturstudie utgått från de didaktiska frågorna vad, varför och hur. Dramapedagogik är ett ämnesområde vilket kan delas in i fyra pedagogiska perspektiv. Med agering som grundstomme fokuserar varje perspektiv på olika sidor av personlighets-, förståelse- och kunskapsutveckling. Genom det dramapedagogiska arbetet som är framtids- och verklighetsinriktat får eleverna prova samt utveckla och förändra sina värderingar och attityder. Eleverna utvecklar även medvetenhet kring sina egna förmågor och hur dessa kan användas i olika situationer. All agering i det dramapedagogiska arbetet utgår från vår verklighet eller i vilja att förändra densamma. Genom ageringen får eleverna möjlighet att prova olika lösningar, det dramapedagogiska arbetet blir på så sätt en repetition inför verkligheten. Leken och reflektionen är båda viktiga delar inom dramapedagogiken. Leken är det som dramat grundar sig på och det är först genom reflektionen som förändring och djupare förståelse kan nås. Läraren har i det dramapedagogiska arbetet en viktigt om än lågmäld roll, vägledande snarare än styrande. De fyra dramapedagogiska perspektiven är en bra inspirationskälla samt utgångspunkt men de bör inte fungera som ett regelverk över den dramapedagogiska aktiviteten. Det är svårt att ge ett enkelt och entydigt svar på de frågor som ställs i denna studie. Däremot ges ett antal alternativa svar då dramapedagogiken inte kan beskrivas som en utan flera arbetsmetoder.