Denna uppsats ämnar söka svar på två frågeställningar, nämligen: Hur planerar lärare sin undervisning i religionskunskap 1 för att hinna med alla punkter i det centrala innehållet för kursens angivna tid, samt hur kan kristendomens status i Religionskunskap 1 bemötas. De metoder som används i uppsatsen är dels en intervjumetod med två ämneslärare i gymnasieskolan i religionskunskap 1 men även en litteraturstudie. En jämförelse mellan två olika läroplaner har också använts för att ge en djupare förståelse för hur lärarens tid används. Uppsatsen finner svar på hur lärare planerar undervisningen genom att de två intervjuade lärarnas planering redovisas och analyseras där det framkommer att lärarna behöver mer tid till att genomföra sina lektioner alternativt att en förändring av läroplanen behöver göras. Kristendomen har idag en särställning i läroplanen eftersom det är den enda religion som nämns vid namn, detta var något som sågs som negativt av de intervjuade lärarna som helst skulle dra ner på kristendomen för att kunna fokusera på de fördjupande delarna. De slutsatser som kan dras av uppsatsen är att en reviderad läroplan samt ett eventuellt ämnesövergripande upplägg skulle underlätta för läraren i dennes planering, samtidigt som denna uppsats ger förslag på hur läraren kan involvera eleverna mer i sin undervisning. Det har även framkommit i uppsatsen att de intervjuade lärarnas önskan är att minska ner på kristendomens särställning i läroplanen.