På grund av ökad urbanisering och exploatering av grönområden i stadsnära miljöer fragmenteras och reduceras arters habitat vilket bland annat ligger till grund för den globalt minskade biologiska mångfalden. För att stärka och förbättra arters möjlighet till spridning i landskapet, och därmed säkra en hög biologisk mångfald, efterfrågas insamling av data och utveckling av nya metoder för att identifiera ekologiska kärnområden och för att analysera habitatnätverk. Syftet med den här studien är därför att 1) kartera och sammanställa biotoper i en biotopdatabas utifrån tolkning av infraröda flygbilder med digital stereofotogrammetri, 2) undersöka olika metoder att samla in data med hjälp av laser- och höjddata, och 3) att tillämpa landskapsekologisk analys på underlag i biotopkarteringen. Resultatet validerar att tolkning av infraröda flygbilder med digital stereofotogrammetri är en utmärkt källa för att kartera biotoper som medför en tolkningsnoggrannhet på 86 %. Valideringen av kateringen genomfördes med fältkontroller som utvärderades i felmatriser. En metod har även undersökts baserat på tidigare studier för att uppskatta busk- och krontäckning med hjälp av laserdata, men eftersom det saknas validering av resultatet bör den användas som en indikator för att visuellt uppskatta busk- och krontäckning i dagsläget. Fortsättningsvis har ett topografiskt fuktighetsindex (TWI) tillämpats med hjälp av höjddata för att uppskatta fuktighet i vegetationstäckta områden. Eftersom det saknas validering och tröskelvärden för att avgöra hur TWI ska klassificera olika fuktighetsgradienter, bör verktyget endast användas som en indikator för att visuellt uppskatta fuktighet tillsammans med tolkning av infraröda flygbilder. Om metoderna valideras med fältmätningar kan de bidra med att förbättra kvaliteten och tidseffektivisera kartering av biotoper. Biotopkarteringen fungerar som ett bra underlag vid tillämpning av landskapsekologisk analys. Med hjälp av MatrixGreen var det möjligt att modellera potentiella habitatnätverk för två olika arter inom studieområdet. På grund av en del problem med modelleringen i MatrixGreen bör resultaten beaktas med ett kritiskt angreppssätt, men kan eventuellt användas som ett underlag för framtida artinventeringar. / Due to urbanisation and exploitation of green areas in cities during the last decades, the rate of habitat fragmentation has increased, resulting in a decline in the global biodiversity. In order to strengthen the possibilities of species migration, and to secure a high biodiversity, there is an increasing demand in the collection of data and in the exploration of methods to identify ecological core areas and to analyse habitat networks at a landscape level. Therefore, this study aims to 1) map and organise biotopes in a biotope database using interpretation of colour infrared aerial photos in digital stereophotogrammetry, 2) to explore different methods using laser and elevation data in order to improve the collection of ecologically important attributes, and 3) to apply landscape ecological analysis on the collected biotope data. The results validate interpretation of colour infrared aerial photos with digital stereophotogrammetry as a key source in mapping biotopes with an overall accuracy of 86 %. A method to estimate bush and crown cover has been explored based on previous studies using laser data. It has however not been validated in this study and should therefore be used as an indicator and as support for visual estimation of bush and crown coverage using CIR aerial photo interpretation. Furthermore, a topographic wetness index (TWI) was applied using elevation data in order to estimate moisture regimes in vegetated areas. It should also be used as an indicator due to lack of verification and limitations of arranging TWI values in relation to different moisture regimes. However, if these two methods are validated using field collected data for example, they hold significant potential in improving mapping accuracies and mapping rates of different biotopes. Collected biotope data are well suited in the application of landscape ecological analysis. Using MatrixGreen, it was possible to analyse potential habitat networks of two different species within the study area. Due to some problems in the least cost path modeling in MatrixGreen, the results should be carefully assessed, but could probably be used as a background material for future species inventories.

Ekträd har en central roll i den biologiska mångfalden, där de utgör både livsrum och födkrok för ett stort antal insekter, lavar, svampar och fåglar under sin långa livstid och därefter i den döda veden. Ek har minskat dramatiskt under de senaste 200 åren, men orsakerna till detta är inte helt klarlagda. I östra Nordamerika har den försämrade föryngringen av ek kopplats till de betydligt färre skogsbränderna och ur detta har den s.k. brand-ek-hypotesen uppstått. Denna säger att branden spelar en viktig roll i ekens föryngring i östra USA och i Nordamerika p.g.a. att eken är bättre anpassad än många andra träd för att klara brand, vilket ger den en konkurrensfördel som gör att den inte bara gynnas av brand, utan också kan vara beroende av den. Jag har studerat hur föryngring av ek påverkats av en naturvårdsbränning som genomförts i Krogölen i Allgunnens naturreservat i sydöstra Sverige. Hypotesen är att brand har en gynnsam effekt på ekföryngring även i Sverige och att brand-ek-hypotesen är tillämpbar också här. Detta kunskapsområde är relevant för naturvården i Sverige när det gäller att planera naturvårdsbränningar i områden med förekomst av ek. Eftersom studien har genomförts som en pilotstudie, där endast ett brandområde studerats, kan inga slutsatser om generella brandfältseffekter dras. Mina resultat talar för att krontäckning har en effekt på tätheten av fröplantor i Krogölen, och att den har större betydelse i brandfältet än i det obrända området, vilket talar emot brand-ek-hypotesen. Effekten av brand och krontäckning förklarar i denna studie 21,8% av variationen i den rottransformerade fröplanttätheten per 12,6 m2. Det går inte att se någon ökning av fröplantor eller rotskott i det brända området jämfört med det obrända. För framtida studier skulle det vara intressant att titta på fröplantors dödlighet i olika livsstadier under varierande ljusförhållanden, effekten av predation i brandfält, hur olika brandintensitet kan inverka på ekens föryngring samt bestående effekter av brand över tid och betydelsen av i vilket utvecklingsstadie branden skett. / Oak trees have a central role in biodiversity, where they serve as both a habitat and a feeding ground for a large number of insects, lichens, fungi and birds during its long life and thereafter in the dead wood. Oak has declined dramatically over the past 200 years, but the reasons for this are not entirely known. In eastern North America, the deteriorating regeneration of oak has been linked to the significantly less forest fires and from this the so-called fire-oak hypothesis have emerged. It states that the fire plays an important role in the regeneration of the oak in the eastern United States and North America due to the oak being better adapted than many other trees to endure fire, which gives it a competitive advantage that makes it not only benefit from fire, but also possibly depend on it. I have studied how the regeneration of oak has been affected by a prescribed fire in Krogölen in the Allgunnen nature reserve in the south-east of Sweden. My hypothesis is that fire has a favorable effect on oak regeneration also in Sweden and that the fire-oak hypothesis is also applicable here. This area of ​​knowledge is relevant for nature conservation in Sweden in planning prescribed fires in oak areas. As the study has been carried out as a pilot study, studying only one burned area compared to a none burned area, no conclusions about general fire effects can be drawn. My results suggest that canopy cover has an effect on the density of seed plants in Krogölen, and that it is more comprehensive in the fire field than in the unburned area, which is not conclusive with the fire-oak hypothesis. The effect of fire and canopy cover in this study explains 21.8% of the variation in the root-transformed seed plant density per 12.6 m2. There is no increase in seed plant density or root sprout density in the burned area compared to the unburned area. For future studies, it would be interesting to look at seed plant mortality in different life stages under varying light conditions, the effect of predation in fire fields, how different fire intensities can affect oak regeneration, lasting effects of fire over time and the significance of the oak developmental stage when the fire occurs.