Abstrakt: Det finns professionella kulturarbetare, det finns de som har kulturutövande som hobby och de finns de som befinner sig mitt emellan. Den här uppsatsen undersöker hur det är att vid sidan av sitt inkomstbringande yrke syssla med ett avancerat kulturutövande som innehåller målbilder, karriär och vars resultat når en publik. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med sex breakdansare och två musiker. Breakdansarna är undersökningens fokus. Genom att även intervjua musiker blir breakdancekulturens egenheter tydligare. För att förstå breakdancekulturens specifika sätt att fungera och dess förhållande till andra delar av samhället har jag använt Pierre Bourdieus teori om det sociala rummet. För att få verktyg till en analys av kulturutövandets betydelse för självidentiteten har jag använt Anthony Giddens identitetsteori. Jag fann fem värderingar som strukturerar breakdancefältet: betydelsen av att vara ”självgjord”, breakdance som en fri dans från gatan, att synas, att ha originell stil som ändå är rätt stil samt självförverkligande genom stolthet. Dessa fem värderingar går inte att skilja åt utan beror av varandra och de harmoniserar med fältets position i samhället. Kulturutövandet är avgörande för informanternas självidentitet. Informanterna balanserar det som de upplever som det vanliga trygga livet med det kontrasterande kulturutövandet. Informanterna vill inte ha kulturutövandet som inkomstbringande yrke eftersom de vill slippa kompromissa med sitt skapande samtidigt som de vill ha tryggheten som det vanliga livet erbjuder. Även informanternas historia, nu och föreställda framtid påverkar valet. Breakdansarnas val skiljer sig från musikernas eftersom breakdancefältet inte är professionelliserat. Men även om breakdancefältet befinner sig vid sidan av kulturetablissemang, näringsliv och kulturpolitik påverkas och förändras breakdancefältet i relationerna till dessa.

The purpose of this study is to understand the lack of inclusion of young adults from resource-poor areas when it comes to public cultural institutions, e.g., visits to art exhibitions, theaters and libraries. Previous research has shown that the Swedish culture is socioeconomically divided when it comes to the cultural participation (Lundquist 2017; Myndigheten för kulturanalys 2019; Magnusson & Wärnlöf Bové 2019). There are still inequalities – not all residents have the same opportunity to participate in cultural contexts. With the help from six young adults from resource-poor areas in the city of Gothenburg, semi-structured interviews are held to evaluate the reasons of why the cultural participation is low. By applying key concepts from Pierre Bourdieu's (Bourdieu 1962 see Broady 1988) theory such as cultural capital and habitus, the findings suggests that there is a place-bound identity creation of the informants that not only creates their identity, but also limits them as individuals. Another key finding is that the multiethnic environment in these areas are also sociocultural conditions for participations in new contexts. Additionally, the informants cultural capital turned out to be low, yet different for every informant of why their cultural participation is low.