Detta arbete föranleds av ett genom forskning och rapporter konstaterat faktum – undervisningen för andraspråkselever uppfyller inte de mål som uttrycks i Lgr 11. Att undervisningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov, är något som enligt en granskning av Skolinspektionen skolan inte lyckas uppnå. Detta gör att andraspråkselever ofta ges sämre möjligheter till skolframgång, vilket i sin tur kan påverka deras tillgång till maktarenor i samhället.Dessa elevers specifika förutsättningar kan bemötas på en rad olika sätt, i detta examensarbete presenteras ett av dem. Vi undersöker ett språkutvecklande arbetssätt som utgår från gemensamt gjorda upplevelser i en förstaklass. Genom att följa en klass under åtta tillfällen, ville vi få syn på hur en sådan undervisning kan läggas upp, samt hur detta emottas av eleverna. I analysen utgår vi från teoretiker som menar att lärande sker i samspel med andra, att egen språklig produktion är avgörande för andraspråksutveckling respektive att det för en språkligt heterogen elevgrupp är särskilt viktigt att kunna koppla undervisningsstoffet till en kontext. Vi tycker oss genom undersökningen kunna konstatera att den här undervisningen som låter ämnesstoffet kretsa kring upplevelser, med en tydlig struktur runt begreppsinlärning kan innebära just detta: eleverna kan sätta in kunskaperna i en meningsfull kontext som underlättar ett lärande i samspel och ger möjlighet till egen språklig produktion.

Förskollärare upplever ett alltmer pressat läge i förskolan. Barn i behov av särskilt stöd kategoriseras som avvikande utifrån, barn som kräver (mer) resurser och barn som behöver punktmarkeras (Palla 2021a). Intresse väcktes att studera hur specialpedagoger som utöver förskollärarutbildning har en vidareutbildning i specialpedagogik uppfattar konstruktionen av dessa barn. Forskningsområdet om hur specialpedagoger uppfattar konstruktionen av barn i behov av särskilt stöd är ett relativt outforskat område och en lucka som vi ville utveckla kunskap om. Den specialpedagogiska yrkesrollen i förskolan nämns inte i Skollagen (SFS 2010:800) eller i övriga styrdokument för förskolan, (Skolverket 2018) vilket väckte ytterligare ett intresse över specialpedagogens förutsättningar att arbeta i konstruktionen av barn i behov av särskilt stöd. Studiens syfte blev att undersöka specialpedagogers uppfattning om hur barn i behov av särskilt stöd konstrueras i förskolan och vilka förutsättningar specialpedagoger hade i detta arbete. Studien använde Foucaults (2002, 2003, 2017) teori om normalitet och avvikelse, den disciplinära makten samt kunskap och makt för att analysera specialpedagogers uppfattning om vilka faktorer som påverkar konstruktionen av barn i behov av särskilt stöd samt vilka faktorer som påverkar deras roll i konstruktionen av dessa barn. Analysen kompletterades med Broadys (2007) begrepp den dolda läroplanen. Studien utgick från en kvalitativ studie med halvstrukturerade intervjuer. För att få svar på studiens forskningsfrågor intervjuades åtta verksamma specialpedagoger. Studiens resultat visade att följande faktorer påverkade konstruktionen av barn i behov av särskilt stöd; barns svårigheter, miljö och barngruppens storlek, pedagogernas kompetens samt processer i konstruktionen av barn i behov av särskilt stöd. Studien visade även att följande faktorer påverkade rollen i konstruktionen; specialpedagogers arbetssituation och arbetsbeskrivning, rektors och förskolan betydelse i konstruktionen samt specialpedagogers handledning och dokumentation i konstruktionen.