Denna studie rör waldorflärares uppfattningar om kraven på och arbetet med kunskapsbedömningar, samt vilken betydelse dessa har för lärarnas professionella handlingsutrymme, mot bakgrunden av ökade krav på mätbarhet i utbildning. Tio waldorflärare, verksamma på högstadiet, har intervjuats och en tematisk analys (Braun & Clarke, 2006) av deras berättelser har gjorts. Studien har ett professionsteoriskt perspektiv (Evetts, 2014; Freidson, 2001), för att analysera hur lärarnas uppfattningar kan bidra till en förståelse för professionens villkor i en vidare bemärkelse. En utgångspunkt i studien är tanken att mätning inom utbildning måste relateras till värdeomdömen om utbildningens syfte (Biestas, 2011). För att förstå lärarnas uppfattningar om kunskapsbedömningar har dessa därför satts i relation till lärarnas förståelse av sitt professionella uppdrag. Analysen visar att lärarna gav uttryck för två olika paradigm i synen på kunskapsbedömningar; det waldorfpedagogiska och det standardiserande, vilket även kan förstås som uttryck för yrkesmässig respektive organisatorisk professionalism (Evetts, 2014). Från ett yrkesprofessionellt /waldorfpedagogiskt perspektiv var lärarna kritiska mot bedömningskraven, som de menade var upphackande, tidskrävande och detaljstyrande och därmed begränsade deras möjligheter att agera utifrån sitt professionella omdöme. Samtidigt kunde lärarna se fördelar med bedömningskraven, och kunde förespråka dessa då de ansågs öka rättvisan, rättssäkerheten och även till viss del upplevdes professionsutvecklande för lärarna. Lärarna talade mestadels om detta som två separata enheter, vilket här har kallats en ’tudelning’ av lärarnas syn på sitt yrkesuppdrag, samt sig själva som professionella. Därmed kunde lärarna betrakta sig själva som professionella både då de uppfyllde kraven på kunskapsbedömningar och då de kritiserade desamma utifrån sina yrkesmässigt professionella värderingar. Trots utsagor om att kunskapsbedömningarna begränsade det professionella handlingsutrymmet uppfattade lärarna sig ha en hög grad av autonomi och tillit. De hade en pragmatisk inställning till konflikten mellan de två synsätten och strävade efter att uppfylla både inre krav att arbeta waldorfpedagogiskt och yttre krav på kunskapsbedömningar. Centralt för att kunna arbeta enligt sina waldorfpedagogiska, professionella ideal menade lärarna var gedigen erfarenhet av både waldorfpedagogik och styrdokumenten. För att stärka professionen önskade de mer kollegialt samarbete inom dessa två områden.