Undersökningens syfte är att undersöka hur styrdokumenten ställer sig till läsning av hela böcker och om det finns ett krav på elever att läsa minst en hel skönlitterär bok för att bli godkända i ämnet svenska på gymnasiet. För att undersöka detta har jag analyserat ämnesplanen för svenska samt kursplanerna för svenska 1, svenska 2 och svenska 3 på gymnasiet. I analysen kommer jag fram till att något krav på läsning av hela skönlitterära verk för att bli godkänd inte finns men att styrdokumenten framhåller skönlitteraturens status framför de andra typer av texter som nämns samt att varje enskild lärares tolkning av styrdokumenten styr undervisningens utformning och ifall läsning av hela skönlitterära verk är ett krav eller inte.

Syftet med denna uppsats är att se skillnaderna mellan de nya ämnesplanerna i Svenska jämför med de nuvarande kursplanerna. Det är även att se skillnaden mellan betygsskalorna IG-MVG och F-A.           Metoden som jag använt mig av är en komparativ textanalys där jag jämfört de olika kursplanernas motsvarigheter i de nya ämnesplanerna samt de två olika betygskalorna. Jag har dessutom genomfört en intervju med en informant som spelades in samt transkriberats.           I denna uppsats har jag kommit fram till att det finns skillnader mellan kursplanerna och de nya ämnesplanerna i Svenska, speciellt i Svenska 1 och Svenska 3. I Svenska 1 har det kommit att bli mer stoff som ska arbetas med under terminen och Svenska 3 har fått ytterligare 50 poäng vilket leder till en större kurs. Den största skillnaden i alla tre nya ämnesplanerna är att litteraturen har blivit mer förtydligad, vad det är som eleven ska läsa och från vilka epoker och författare.           Den stora skillnaden mellan de olika betygskalorna är enligt min mening inte kunskapsnivåerna utan det är just betygen D och B och därför är det är rimligt att bedömningen blir mer rättvis enligt mig.

Avsikten med denna studie har varit att analysera Sveriges 19 lärosätens kursplaner för ämnet svenska i årskurs 4–6 samt jämföra dessa med lgr11s läroplan. Studien syftar till att belysa hur ämnet svenska framställs i kursplaner på svenska lärarutbildningar med inriktning mot årskurs 4–6 i grundskolan, samt till att analysera förhållandet mellan dessa kursplaner och kursplanen i svenska (Lgr11) med avseende på det ämnesinnehåll som beskrivs. De frågeställningar som besvaras i studien är följande: 1.    Hur är svenskkurserna på landets lärarutbildningar organiserade med avseende på struktur, innehåll och poäng, samt vilka olika typer av läroplaner går det att urskilja i de olika kursplanerna?  2.     Vilka motsvarigheter till det centrala innehållet för årskurs 4–6 finns i lärosätenas kursplaner i ämnet svenska? Förekommer andra innehållspunkter eller saknas punkter som finns i Lgr11?  3.   Var ligger ämnets tyngdpunkter och vilka ämneskonceptioner går att identifiera i de olika kursplanerna?  Läroplansteori är en central utgångspunkt för detta arbete. Den handlar om hur innehåll, mål och metodik implementeras i läroplaner för att forma elever efter samhällets grundtankar, bland annat om vad som är av vikt i utbildningen. Det går att urskilja olika typer av läroplaner som alla lägger olika vikt på de delar som ska tillsammans utgöra en fullständig plan för elevers undervisning. De läroplanstyper som har använts i analysen för att besvara fråga 1 är: innehållsbaserad, processfokuserad, målstyrd och resultatfokuserad. Dessa fyra jämförs med de 19 lärosätenas kursplaner för att få fram vilken typ som varje kursplan efterliknar mest.  Begreppet ämneskonceptioner används för att förklara hur ämnet svenska kan uppfattas på olika sätt. Det finns främst fyra olika synsätt på hur man kan tolka ämnet och dess mening i utbildning. Svenska som ett färdighetsämne innebär att eleverna skall lära sig den formella tekniken inom delområden för ämnet. Svenska som ett litteraturhistoriskt bildningsämne innebär att kulturarvet ses som centralt för ämnet och den tredje ämneskonceptionen är svenska som ett erfarenhetspedagogiskt ämne, vilket innebär att man utgår från elevernas förutsättningar och erfarenheter när man designar undervisningen. Svenska som ett demokratiämne innebär att svenskämnet ses som ett demokratifostrande ämne som skall bidra till att alla elever kan delta i samhället på lika villkor. För att besvara första delen av fråga 1 användes en tematiskt innehållsbaserad textanalys för att skilja på de strukturer som de 19 kursplanerna innefattar samt ta reda på hur många poäng kurserna ger och vilka avsnitt de består av. För att besvara fråga två och tre utfördes en etnografisk innehållsanalys.  Resultatet av den första frågeställningen, hur ser strukturen ut och vilka typer går att urskilja, pekar mot att kursplanerna skiljer sig från varandra, där de flesta lägger större vikt på mål än vad de gör på bedömning. Vilka läroplanstyper som främst går att sammankoppla till kursplanerna är den målfokuserade, efter det den processcentrerade och de läroplaner som framkommer minst ur analysen är den resultatcentrerade samt innehållscentrerade.  Ur analysen som utfördes för att besvara de två sista frågeställningar framkommer det att de centrala delar som går att finna i läroplanen även tas upp i kursplanerna, men med vissa undantag där avsnitt inte är framskrivna av ett lärosäte, som annars används i Lgr11. Majoriteten av kursplanerna har spår av alla ämneskonceptioner, men synen att ämnet svenska är ett erfarenhetsdemokratiskt ämne och svenska som ett demokratiämne är främst representerade och svenska som bildningsämne som är den minst vanliga. Resultaten gällande de vanligaste kursplanerna på grundlärarutbildningen 4–6, går att koppla samman med vad Benita Berg (2014) i sin studie redovisar, vilket är att ett av de viktigaste ändamål med lgr11 är att eleverna uppnår målen och därför är de ofta explicit uttalade. Sedan hur eleverna gör det i förhållande till bestämda metoder och explicit innehåll är inte lika tydliga (Berg, 2014). Däremot så är innehållet i lgr11 mer bestämt än i majoriteten av kursplanerna. Vad som främst framkommer utav denna studie är att lgr11 bidrar till att lärare har en bred grund att stå på då det kommer till hur den planerar och utför undervisning. Det finns däremot mycket fritt handlingsutrymme som läraren får, målen är ofta konkreta men innehållet och metoderna är ofta öppna för egen tolkning. Detta är även något som går att finna i de 19 kursplanerna men då ofta med ännu färre strikta ramar.