Abstrakt   Bakgrund: Cancerrelaterad smärta kan orsakas av sjukdom, behandling och kan variera, beroende på sjukdomens stadium och fas i behandlingen. Omfattande forskning har publicerats det senaste decenniet om cancersmärta. Trots detta har prevalensen av cancerpatienters smärta ej minskat. Generellt skattar 33% av personer med cancersjukdom i alla stadier och faser, en smärtproblematik som är måttlig till svår. Motiv: Cancerrelaterad smärta och dess inverkan är ett komplext fenomen som påverkar en människans livskvalité och hela väsen. Sjuksköterskan har en viktig roll att identifiera, behandla samt utvärdera en patients smärtproblematik. Utifrån detta finns ett vidare behov av forskning inom ämnet för att förbättra livskvalitén för denna patientgrupp. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga sjuksköterskans självupplevda kunskap och tilltro till egen förmåga om cancerrelaterad smärta samt bedömning av smärtproblematik hos patienter med cancersjukdom. Metod: En tvärsnittsstudie med kvantitativ design där data har samlats in genom anonyma enkäter kring kunskap om smärta och smärtbedömning från sjuksköterskor verksamma inom olika delar av cancervården. Data analyserades genom deskriptiv statistik och signifikansprövningar där resultatet har presenterats i tabeller och en figur. Resultat: Av 170 tillfrågade, besvarades enkäten av 64 sjuksköterskor (38%) verksamma inom cancervården. Medianvärdet för sjuksköterskornas självskattade kunskap om bedömning av cancersmärta samt tilltro till egen förmåga att genomföra en omfattande smärtbedömning var 7 (enligt Self-Perceived Pain Assessment Knowledge and Confidence (SELF-PAC) skalan 0-10). Totalt var 22 (34%) av deltagarna specialistutbildade. Specialistutbildade sjuksköterskor skattade både sin kunskap samt sin tilltro till egen förmåga enligt SELF-PAC (median 8) statistiskt signifikant högre (p=0.01) i jämförelse med legitimerade sjuksköterskor.   Konklusion: Både legitimerade sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor i studien skattar sin kunskap och tilltro till egen förmåga att utföra smärtskattning förhållandevis högt. Specialistutbildning bidrar till ökad kunskap och tilltro till egen förmåga men inte lång erfarenhet i yrket. Mer forskning behövs med större studiepopulationer för att resultaten skall kunna generaliseras.

Sepsis är ett allvarligt sjukdomstillstånd och dessa patienter behöver tidigt behandlas för att undvika allvarliga komplikationer så som fysiska, psykiska och kognitiva funktionsnedsättningar samt mortalitet. Sepsis kan vara svårt att identifiera prehospitalt för att symtomen kan härledas till andra diagnoser. Nya riktlinjer har implementerats i ambulanssjukvården för att förbättra bedömning, prioritering och minska tiden till antibiotikabehandling. Syftet med denna uppsats var att undersöka ambulanssjukvårdens följsamhet av omhändertagandet efter införande av ny nationell riktlinje för patienter vid misstänkt sepsis och det fortsatta vårdförloppet på sjukhus avseende behandlingar, vårdnivå, vårdtid, slutdiagnos och mortalitet. En kvantitativ, retrospektiv observationsstudie genomfördes av patientjournaler med misstanke om sepsis. Det var 134 patienter som inkluderades och prehospitalt hade 65% av patienterna en andningsfrekvens >30/min, 15% hade ett systoliskt blodtryck <90mm/hg och 60% en saturation <92%. Andelen patienter som prehospitalt behandlades med syrgas var 78%, 49% fick infusion Ringer-Acetat, och 29% behandlades med Paracetamol. Majoriteten av patienterna (n=87) diagnostiserades med sepsis och det var en signifikant skillnad av andelen patienter med sepsis (74%) jämfört med andra diagnoser (45%) som fick antibiotikabehandling inom 60 minuter (p=0,001). Ingen signifikant skillnad i mortalitet på sjukhus observerades mellan sepsispatienter (5%) och patienter med andra diagnoser (13%) (p=0.098). Uppföljning av nya riktlinjer är viktigt och i denna studie identifierade ambulanssjukvården sepsis patienter i hög grad och dessa fick sedan antibiotika på akutmottagningen. En del i detta snabba handhavande kan vara på grund av att ambulanspersonalen identifierat dem. Denna studie kan inspirera till fortsatt uppföljning och utveckling även för de patienterna med andra infektionsrelaterade diagnoser.

Sammanfattning Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett samhällsproblem både i Sverige och internationellt. Ett uttryck för psykisk ohälsa är självskadebeteende vilket kan upplevas som komplext för sjuksköterskor att hantera. En patient med självskador kommer vanligtvis först i kontakt med somatisk akutmottagning där sjuksköterskan har stor betydelse i bedömning, behandling och vård. Sjuksköterskans attityd kan leda till att patienter med självskadebeteende kan uppleva att de får ett mindre bra bemötande. Syfte: Syftet var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende i somatisk vård. Metod: Litteraturöversikt med 12 vetenskapliga artiklar med kvantitativ design. Dataanalys har gjorts med hjälp av Fribergs analys i tre steg. Resultat: Resultatet visar faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende. Faktorerna sammanfattas i fem kategorier: Värderingar, klinisk erfarenhet, ålder, kön och kunskap. Slutsats: För att sjuksköterskan ska kunna vårda patienter med självskadebeteende behövs kunskap om hur attityder påverkar bemötandet. Brist på kunskap och utbildning samt sjuksköterskans egna värderingar kan leda till osäkerhet, hjälplöshet och frustration i mötet med patienterna vilket kan leda till en negativ attityd. Nyckelord: Attityder, kvantitativ design, personcentrerad omvårdnad, sjuksköterska,  självskadebeteende. / Abstract Background: Mental illness is a problem in society today, in Sweden and internationally. An expression of mental illness is self-harm which can be experienced as complex for nurses to deal with. A patient with self-injuries usually first meets the emergency department and the nurse, who has a big importance of assessment,treatment and care. The nurse’s attitude can lead to patients experiencing being treated negatively. Aim: The aim was to describe factors that affect the nurse’s attitudes towards patients with self-harming behavior in somatic care. Method: Literature overview of 12 scientific articles with quantitative design. Dataanalysis has been done with Friberg’s analysis in three steps. Result: The results show factors that affect the nurse’s attitude towards patients with self-harming behaviors. The factors are summarized in five categories: Values, clinical experience, age, gender and knowledge. Conclusion: In order for the nurse to be able to care for patients with self-harming behavior, knowledge of how attitudes affect the interactions with the patients is needed. Lack of knowledge and education as well as the nurse’s own values can lead to insecurity, helplessness and frustration in the meeting with patients, which can lead to a negative attitude. Keywords: Attitudes, nurse, person-centered care, quantitative design, self-harming behavior.