Sverige anses vara ett av de mest jämställda länderna i världen. Trots detta är den svenska arbetsmarknaden mycket könsuppdelad och inom den mansdominerade räddningstjänsten är endast 2,4 % av alla heltidsarbetande brandmän kvinnor. Syftet med vår uppsats är att undersöka kvinnors underrepresentation i räddningstjänsten ur ett genusperspektiv. Vi har valt att rikta in oss på rekryteringsprocessen på grund av att få kvinnor som har gått den eftergymnasiala brandmannautbildningen ”Skydd mot olyckor”(SMO) får en anställning som brandman. Vi vill undersöka orsaken till detta och vi undrar om det är i rekryteringsprocessen som kvinnliga brandmän stöter på problem och därför inte får en anställning. Vi finner det även intressant att undersöka om normer och värderingar gällande kvinnliga brandmän påverkar rekryteringen av kvinnor. Vi har i vår studie valt att använda oss av en kvalitativ metod i form av intervjuer, där våra respondenter består av fem brandmän som arbetar på en brandstation någonstans i Sverige. Vårt insamlade intervjumaterial har vi analyserat, för att sedan, i vårt resultat, koppla till vår teoretiska referensram, som består av genus- och rekryteringsteorier. Resultatet visar att våra respondenter är mycket positiva till kvinnlig rekrytering inom räddningstjänsten och vi kan på så sätt inte se att svårigheterna att rekrytera kvinnor har något samband med stationens uppfattning om kvinnliga brandmän. Rekryteringssvårigheterna kan istället härledas till rekryteringsprocessen handplockning, där rekryteraren handplockar brandmän från manskodade yrken. Då det endast är manliga yrken som anses vara meriterade, så utesluts kvinnor. Vi kan på så sätt inte heller se att en examen från SMO - utbildningen skulle gynna kvinnors chanser till att få en anställning som brandman, då brandmännen fortfarande meriterar den tidigare praktiska yrkeserfarenheten framför en SMO – examen. Vi drar slutsatsen att det både är rekryteringsprocessen, där handplockning från de mansdominerade yrkena sker, samt samhällets normer och värderingar om kvinno- och mansyrken som sätter stopp för kvinnligt deltagande inom vår undersökta station.

Räddningstjänsten har under lång tid kännetecknats av en homogen organisation med en utpräglad manlig jargong. 1997 påbörjade räddningstjänsten sitt jämställdhetsarbete på uppdrag från regeringen. Arbetet med jämställdhet har kantats av motstånd och fördomar från både allmänheten och inom räddningstjänst. Genom tidigare forskning och kvalitativa intervjuer med kvinnor som examinerats från brandmansutbildningen, Skydd mot olyckor(SMO), ger uppsatsen en inblick i hur jämställdhetsarbetet inom räddningstjänsten har utvecklats fram till i dag. Resultatet visar att kvinnorna i studien upplever en attitydförändring mot kvinnliga brandmän både bland allmänheten och på brandstationerna. De flesta informanterna i studien upplever att SMO utbildningen och brandmannarollen ger motsvarande utvecklingsmöjligheter oavsett kön. De kvinnor som arbetar som heltidsbrandmän har ökat från att det helt saknades kvinnor som arbetade som heltidsbrandmän 1997 till att år 2013 innefattas av 170 stycken. En grund till ökningen anses vara SMO utbildningen, som startade hösten 2003. SMO utbildningen öppnar dörrarna församtliga personer som vill utbilda sig till brandman. Andra betydande faktorer har bland annat innefattats av utveckling av de fysiska rekryteringstesterna och stöd från chef och arbetskollegor. Varje kommun har mandat att själva bestämma sitt antagningsförfarande.Detta kan vara en bidragande orsak till att jämställdhetsarbetets skiljer sig åt i landat.

Kvinnornas underrepresentation på auktoritetspositioner är ett allmänt känt faktum som ökar med högre hierarkiska positioner och den svenska forskningen kring fenomenet har pågått i mer än 20 år. Den kvinnliga underrepresentationen har ofta diskuterats med bakgrund i familjeperspektivet, eftersom kvinnor konstaterats bära huvudansvaret för barnomsorgen som bland annat minskar tiden i förvärvsarbete. Den svenska forskningen har även noterat att män och kvinnor till stor del hade anställningar inom olika organisationer och yrken. Det benämns som horisontell könssegregering och hade samband med olika karriärmöjligheter för arbetstagarna.Denna uppsatsen visar att andelen auktoritetspositioner är större i de blandade yrkena, i förhållande till de mer könssegregerade yrkena. Sambandet hos de blandade yrkena visar dessutom en ökad vertikal könssegregation hos auktoritetspositionerna, i jämförelse med mer könssegregerade yrken. Den ökade sannolikheten för en arbetstagare att vara i auktoritetsposition har framförallt männen jämförelsevis med kvinnorna, i de blandade yrkena.

Idag uppmärksammas kvinnors underrepresentation på högre chefspositioner i såväl media som undersökningar och rapporter. I dessa åskådliggörs det att det idag inte finns en logisk förklaring till varför kvinnor är underrepresenterade, vilket bland annat argumenteras utifrån att kvinnor i genomsnitt har en högre utbildningsnivå än män. Forskning förklarar att en bidragande faktor till att kvinnor fortfarande är underrepresenterade grundas i att chefskap enligt traditionen följer en maskulin norm. För att bidra med kunskap kring kvinnors underrepresentation i relation till chefskapet, har vi valt att fokusera på de kvinnor som lyckats nå ett högre chefskap. Syftet med uppsatsen är således att bidra med djupare förståelse för hur kvinnliga högre chefer upplever att de har formats på deras väg till chefskapet. Utifrån syftet har följande frågeställningar preciserats: “Hur upplever kvinnliga högre chefer den utveckling de gjort i karriären?” samt “Vilka faktorer tillskriver kvinnorna som betydande för deras utveckling i karriären?” Studien är en fallstudie med kvalitativ ansats i form av sex semistrukturerade intervjuer med kvinnliga högre chefer. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av Lave och Wengers teori om situerat lärande samt utifrån ett könsperspektiv som huvudsakligen grundas på West och Zimmermans teori att göra kön. De teoretiska perspektiven har valts med utgångspunkt i forskaren Salminen-Karlssons argumentation om att det saknas forskning där dessa teoretiska utgångspunkter kombineras. Vårt resultat visar bland annat att de kvinnliga högre cheferna påverkats i sin karriärutveckling av att arbetsplatsen har förväntat sig att de ska uppträda på könsspecifika sätt. Således har de kvinnliga högre cheferna anammat olika könsspecifika attribut, såväl “kvinnliga” som “manliga” för att passa in. Vidare visar resultaten att de kvinnliga högre cheferna tillskriver stödet från sin familj som väsentligt, även om de upplevt stödet på olika sätt. Även behovet av en förebild i form av en kvinnlig chef betonas som viktigt under karriärutvecklingen. / Today, media as well as research are paying attention to the underrepresentation of women on top management positions. For example, articles and reports highlight that there are no logical explanations to why women are underrepresented. In contrast, science show that women, in average, have a higher education than men and that a contributive reason to why women still are underrepresented is based on the fact that managers, according to tradition, are associated with masculinity. To contribute with knowledge regarding women’s underrepresentation related to the top management positions, we have decided to focus on women who have reached a top management position. The aim with this study is therefore to contribute with deeper understanding of how women in top management positions experience how they have been “shaped” on their way to the management position. From the selected purpose, two questions were derived: “How do the female top managers experience the development they have had throughout their career?” and “What factors do the women identify as meaningful for their career development?” This study is a case study based on a qualitative method using six semistructured interviews with female top managers. The empirical data has been analysed through Lave and Wenger’s theory about situated learning and from a gender perspective, that is based on West and Zimmerman’s theory about doing gender. The theoretical perspective have been chosen with support from the researcher Salminen-Karlsson’s argumentation, in which the researcher states that there is a lack of research combining these two theoretical perspectives. Our result shows, among other things, that the female top managers during their career have been affected by the workplace’s expectations saying that they should act according to gender standards. Because of the expectations, the female top managers have adopted these gender specific attributes, by acting like a “female” or a “man”, to fit in. Furthermore, the result shows that the female top managers claim that the support from their families is important, even if they have experienced the support in different ways. Also, the result shows that the need of a role model in terms of a female manager has been important during the career.