Näringsrika våtmarker i odlingslandskapet tenderar med tiden att växa igen vilket innebär förlust av biologisk mångfald. Att bekämpa igenväxning och föryngra den ekologiska successionen genom våtmarksrestaurering är ett sätt att få tillbaka fågellivet i våtmarker. Kvismarens naturreservat har restaurerats vid flera tillfällen och Kvismare fågelstation har inventerat fågellivet sedan 60-talet till idag. Hur har art- & individrikedomen bland häckande våtmarksfåglar förändrats i takt med att restaureringar i Kvismaren utförts? Sex restaureringar har valts ut som studieobjekt. För dessa sex restaureringar sammantaget uppvisas en tydligt ökande trend för både antal häckande arter och antal häckande par men utan statistisk signifikans. Vissa enskilda restaureringar uppvisar en signifikant ökning av både antal häckande arter och par (t.ex. Fågelsjöns restaurering 1986). Somliga artgrupper inom våtmarksfåglar kan efter vissa restaureringar visa stort uppsving, t.ex. vadare (Charadrii) som ökade med 464% efter Rysjöns restaurering 1997. Om målet med en restaurering är att öka biodiversiteten av häckande våtmarksfåglar föreslår min data att förvaltare bör satsa mer resurser på s.k. totalrestaureringar (t.ex. Rysjön 1981 & Sörbysjön 2013) hellre än s.k. nyrestaureringar. Vid en jämförelse av våtmarksinventering för Kvismarens totala yta med 40 års mellanrum (1980 & 2020) påvisas en ökning med 4 fler häckande våtmarksarter och 1 039 fler häckande par. Resultaten tyder på att restaureringar i Kvismarens våtmarker under 40 år har lönat sig, i synnerhet tack vare totalrestaureringar. / Nutrient-rich wetlands in agricultural landscape tend to become overgrown over time which means loss of biodiversity. Combating overgrowth and rejuvenating ecological succession through wetland restoration is an approach to get bird life back in wetlands. Wetlands in Kvismaren’s nature reserve, central Sweden, has been restored on several occasions and Kvismare Bird Observatory has inventoried bird life since the ‘60s until today. How has species & individual richness among breeding wetland birds changed as various wetland restorations in Kvismaren have been carried out? Six restorations in four sub-areas in Kvismaren have been selected as study objects. For these six restorations combined, a clearly increasing trend is shown for both the number of breeding species and pairs, but without statistical significance. Some restorations individually, however, show a significant increase in the number of breeding species and pairs (e.g. Fågelsjön's restoration in 1986). Some species groups within wetland birds can after certain restorations show great upswing, e.g. waders (Charadrii) that went from 14 to 79 breeding pairs (+464%) after Rysjön's restoration in 1997. If the goal of a restoration is to raise the biodiversity of breeding wetland birds, my data suggests that managers should invest more resources in so-called total-restorations (e.g. Rysjön 1981 & Sörbysjön 2013) rather than so-called new-restorations. A comparison of the wetland census for Kvismaren's total area at 40-year intervals (1980 & 2020) shows an increase of 4 more breeding wetland species and 1,039 more pairs. These results show that wetland restorations in Lake Kvismaren for 40 years have paid off, especially thanks to total-restorations.

Hjälmarens vattenyta sänktes med 1,5 meter mellan åren 1878 och 1888. Det var ett steg för att öka den produktiva åkermarken, som det var brist på i Sverige i slutet av 1800-talet. Resultatet blev häpnadsväckande artontusen hektar odlingsbar åkermark. Efter några år märktes att all mark inte gick att odla och att markytan sjönk. De näringsrika mulljordar som odlade upp har sedan dess sjunkit cirka en meter. Detta har i dag lett till problem med översvämningar och vattensjuk mark. Problem som löses genom att installera pumpar, bygga vallar kring åkrarna och dränera marken. Det verkar som att målet med dagens Hjälmaren är klara. De tre parter jag intervjuat har haft en god kontakt under några år. En kontakt som byggt på ömsesidig respekt och ett proportionerligt utbyggande av våtmarkerna i Kvismaredalen. Både viljan och tanken är att restaureringen av våtmarker ska fortsätta även i framtiden. Från markägarna finns det en vilja att hjälpa till. Kommun och länsstyrelse går gärna in och stödjer de projekt som är genomförbara, men det får inte ske på bekostnad av markägarens privata ekonomi och välbefinnande. En framtid där produktiv åkermark exploateras och restaureras kommer förhoppningsvis inte att ske. Som läget ser ut just nu vill kommunen gärna använda sjöbottnen till byggande av konkurrenskraftiga bostadsområden och företagsetablering. Länsstyrelsen ställer sig något tveksam, då den marken egentligen inte lämpar sig för bebyggelse. Samtidigt finns viljan från deras sida att utöka strandskyddet vid större vatten, något som kan ställa till problem för de sjönära bostäder som det finns planer för. Markägarna försöker för tillfället behålla så mycket mark de kan. Att i framtiden bygga bostäder på åkermark är inte hållbart, då vi kommer att behöva föda en växande befolkning. Dessutom finns risken att delar av deras nuvarande åkermark kommer bli obrukbar och då är det ännu viktigare att arealen från början är så stor det går. Att det finns framtida planer för marken råder det inget tvivel om. Viljorna är många, men samarbetet bra och det finns inga tecken på att området skulle hamna i en svår konfliktsituation de närmaste åren. Att få en konkret framtidsversion är svårt, då svaren skiftar beroende på vem som får frågan.

<p>Hjälmarens vattenyta sänktes med 1,5 meter mellan åren 1878 och 1888. Det var ett steg för att öka den produktiva åkermarken, som det var brist på i Sverige i slutet av 1800-talet. Resultatet blev häpnadsväckande artontusen hektar odlingsbar åkermark. Efter några år märktes att all mark inte gick att odla och att markytan sjönk. De näringsrika mulljordar som odlade upp har sedan dess sjunkit cirka en meter. Detta har i dag lett till problem med översvämningar och vattensjuk mark. Problem som löses genom att installera pumpar, bygga vallar kring åkrarna och dränera marken.</p><p>Det verkar som att målet med dagens Hjälmaren är klara. De tre parter jag intervjuat har haft en god kontakt under några år. En kontakt som byggt på ömsesidig respekt och ett proportionerligt utbyggande av våtmarkerna i Kvismaredalen. Både viljan och tanken är att restaureringen av våtmarker ska fortsätta även i framtiden. Från markägarna finns det en vilja att hjälpa till.</p><p>Kommun och länsstyrelse går gärna in och stödjer de projekt som är genomförbara, men det får inte ske på bekostnad av markägarens privata ekonomi och välbefinnande. En framtid där produktiv åkermark exploateras och restaureras kommer förhoppningsvis inte att ske. Som läget ser ut just nu vill kommunen gärna använda sjöbottnen till byggande av konkurrenskraftiga bostadsområden och företagsetablering.</p><p>Länsstyrelsen ställer sig något tveksam, då den marken egentligen inte lämpar sig för bebyggelse. Samtidigt finns viljan från deras sida att utöka strandskyddet vid större vatten, något som kan ställa till problem för de sjönära bostäder som det finns planer för.</p><p>Markägarna försöker för tillfället behålla så mycket mark de kan. Att i framtiden bygga bostäder på åkermark är inte hållbart, då vi kommer att behöva föda en växande befolkning. Dessutom finns risken att delar av deras nuvarande åkermark kommer bli obrukbar och då är det ännu viktigare att arealen från början är så stor det går. Att det finns framtida planer för marken råder det inget tvivel om. Viljorna är många, men samarbetet bra och det finns inga tecken på att området skulle hamna i en svår konfliktsituation de närmaste åren. Att få en konkret framtidsversion är svårt, då svaren skiftar beroende på vem som får frågan.</p>