Bakgrund: I anestesisjuksköterskans roll ingår det att utföra sedering under ingrepp eller undersökningar. Anestesisjuksköterskor besitter kompetens inom omvårdnadsvetenskap, medicinsk teknik och medicinsk vetenskap. Vid regional anestesi där sedering används som ett komplement så är anestesisjuksköterskan en trygghet för patienterna. Motiv: Studiens motiv är att sedering är något som upplevs som utmanande och svårt. Författarna anser att det finns en balansgång mellan för ytlig och för djup sedering. Syfte: Syftet är att undersöka skillnader mellan anestesisjuksköterskor på länssjukhus och universitetssjukhus i deras uppfattning av sin kunskap om sedering, bedömning av patientens behov av sedering och bedömning av effekt vid given sedering, samt anestesisjukskörskors tillvägagångssätt vid administrering av sedering. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie med specialistsjuksköterskor inom anestesisjukvård (n=50) som var verksamma på länssjukhus och universitetssjukhus inom olika regioner i Sverige. Datainsamlingen gjordes med digital enkät och analyserades i SPSS. Hypotesprövning gjordes med Chi2-test eller Fishers Exact Test. En kvalitativ innehållsanalys utfördes på två öppna frågor. Resultat: Totalt besvarade (n=50) anestesisjuksköterskor från två universitetssjukhus och tre länssjukhus. Majoriteten 80% självskattar sin allmänna kunskap om sedering som bra eller mycket bra. 84% bedömer behov av sedering utifrån kliniska bedömning i förhållande till andra faktorer. Effekt av given sedering bedömer 70% genom att göra en klinisk bedömning inklusive vitala parametrar. Endast 10% använde sederingsskalor som hjälpmedel och 66% har dålig kunskap om sederingsskalor. Anestesisjuksköterskor administrerar sedering genom att titrera läkemedel med TCI eller TIVA. Luftvägen och cirkulationen är viktiga aspekter i planering inför en sedering och kan också utgöra en risk. Ingen signifikant skillnad framkom mellan anestesisjuksköterskor på länssjukhus och universitetssjukhus inom ämnet sedering. Konklusion: Studien påvisade att det inte framkom någon signifikant skillnad mellan anestesisjuksköterskor på länssjukhus och universitetssjukhus i hur de självskattat sin kunskap om sedering, bedömer patientens behov av sedering eller effekt av given sedering.

På Kalmar Länssjukhus har det varit problematiskt att lokalisera rullstolar på sjukhusets område. För att underlätta den dagliga verksamheten kring dessa rullstolar har sensorer uppkopplade till LoRaWAN varit en möjlig lösning. Detta projekt har därför undersökt om LoRaWAN tillsammans med ett positioneringssystem uppfyller kriterierna för att vara en lämplig lösning.  De parametrar som undersökts var noggrannheten för geografisk positionsbestämning av en sensor, signalstyrkan och väntetiden för signalöverföringen. För att mäta de önskade parametrarna användes sensorer kopplade till spårningssystemet Traxmate. Sensorns geografiska position beräknades i Traxmate genom trilateration där MAC – adresser hos närliggande Wi – Fi accesspunkter utnyttjades. Spårningssystemet kunde därmed hämta rådata från sensorerna som därefter sammanställdes i MATLAB. Resultatet visade att LoRaWAN i sig kan vara lämpligt i en sjukhusmiljö. Däremot finns det brister i positioneringssystemet som bör vidareutvecklas för att kunna rekommenderas till ett sjukhus. / Kalmar Länssjukhus has been experiencing difficulties with localization of wheelchairs in the hospital area. In order to facilitate the work of the staff who are searching for the wheelchairs, sensors connected to the LoRaWAN wireless network can be used. Thus, this project has evaluated LoRaWAN together with a positioning system to determine whether the solution is suitable for a hospital environment.  The evaluated parameters where the accuracy of geographical position determination of a sensor, the received signal strength indicator, and the delayed time for the transmission of a signal. Sensors connected to the Traxmate tracking system were used to measure the desired parameters. The sensor’s geographical position was calculated in Traxmate by trilateration where MAC – addresses of nearby Wi – Fi access points were used. The tracking system was thus able to retrieve raw data from the sensors which were then compiled in MATLAB. The results showed that the wireless network structure LoRaWAN satisfied the criteria for usage in a hospital environment. However, the positioning system showed some flaws and thus it should be further investigated in order to be recommended for usage in a hospital environment.