Syftet med studien är att undersöka hur det sociokulturella perspektivet kan användas vid skrivutvecklingen i ett andraspråk, genom att se hur lärare på skolor som använder ett sociokulturellt perspektiv planerar och genomför sådan undervisning ur det perspektivet. Därtill att se vad de anser är gynnsamt respektive utmanande med att använda det sociokulturella perspektivet samt hur de bemöter de utmaningarna. Studiens utgångspunkt i den sociokulturella teorin grundas i dess prägling på såväl lärarutbildningen som läroplanen för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet (Skolverket, 2022a) och att den därav tolkas vara central inom svensk skola. För att nå syftet och besvara forskningsfrågorna genomfördes fem semistrukturerade intervjuer med sex klasslärare som samtliga arbetade på skolor där språkutvecklingen utgår från det sociokulturella perspektivet. Intervjuerna genomfördes digitalt via tjänsterna Zoom och Teams på grund av rådande pandemi. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån forskningsfrågorna och teorin för att sedan diskuteras ihop med tidigare forskning. Studiens resultat visar att lärarnas sätt att använda det sociokulturella perspektivet går att sammanställa i kategorierna: lärandet som en process, den proximala utvecklingszonen, scaffolding, samspel samt digitala verktyg och läromedel. Det här görs genom att organisera samspel mellan eleverna, arbeta tillsammans i helklass, använda scaffolding samt ha en kontinuerlig dialog med eleverna för att kontrollera var de befinner sig. Samspelet genomförs med hänsyn till elevernas kunskaps-och förståelsenivå, språkliga kunskaper samt hur de fungerar socialt. Möjligheterna med det sociokulturella perspektivet anses av lärarna vara hur samspelet, dialogen och relationsskapandet som skapas genom den typ av undervisning främjar skrivutvecklingen på ett andraspråk. Att få till samspelet samt kartlägga elevernas nivå för att erbjuda rätt stöttor vid utnyttjande av elevernas proximala utvecklingszon anser de vara utmanande. Dessa utmaningar bemöter de med relationsskapande arbete, modellering, samtal med eleverna, reflektion samt genom att organisera undervisningen på olika gruppnivåer.

Inledning Kooperativt lärande är en undervisningsmetod där eleverna lär i samspel med varandra och som har sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin. Den samhällsorienterande undervisningen gynnas av att ha en välstrukturerad undervisning, där det finns ett stödjande klimat, vilket är grunden i kooperativt lärande. Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att bidra med kunskap kring lärares upplevelser av att använda kooperativt lärande i de samhällsorienterande ämnena i årskurs F-3 genom att intervjua åtta verksammalärare. Detta gjorde vi genom att undersöka hur lärarna använder sig av kooperativt lärande i sina klassrum samt undersökte vilka fördelar och utmaningar lärare upplever med kooperativt lärande. Metod För att besvara studiens syfte och frågeställningar genomfördes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta verksamma lärare i årskurserna F-3. Den insamlade empirin tog sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och analyserades utifrån en fenomenografisk analysmetod. Resultat Resultatet som framkom i vår studie visar på att lärarna undervisar med kooperativt lärande med hjälp av olika strukturer. Genom dessa strukturer tränas både elevernas ämneskunskaper samt deras sociala förmågor tillsammans på ett naturligt sätt. Eleverna blir mer aktiva och delaktiga i sin undervisning och läraren kan lägga tiden där den verkligen behövs, då eleverna är varandras lärresurser. Det som lärarna upplever som utmaningar verkar vara att få de tystlåtna eleverna att våga komma till tals, att få elever att ta eget ansvar för sitt lärande samt att ljudnivån stundtals kan bli för hög. Vår slutsats är att fördelarna med kooperativt lärande väger tyngre än utmaningarna.