Biblioteken står i frontlinjen för många av kunskapssamhällets snabba förändringar. Frågan hur professionen ska kunna möta nya krav i sin verksamhet är idag mer aktuell än någonsin: vilka färdigheter och kompetenser krävs och hur ska dessa utvecklas? Som ett inlägg i debatten undersöker denna uppsats undervisande högskolebibliotekariers lärande för att ur denna förståelse identifiera framgångsfaktorer och utvecklingsmöjligheter för kontinuerlig professionell utveckling. Genom litteraturstudier och djupintervjuer med fyra undervisande högskolebibliotekarier framträder bilden av ett yrke som kännetecknas av varierande förutsättningar och arbetsuppgifter, där nyfikenhet och en vilja att utvecklas är centralt. Man tar själv ansvar för sitt lärande och lärobehoven tenderar att vara praktikorienterade och handlar om ämneskunskap, pedagogik, didaktik, teknik samt den akademiska miljö där man verkar. Trots att vikten av vetenskaplig grund och teoretisk förankring lyfts så står detta tillbaka för det informella och praktiknära lärandet där en själv, de egna intressena och erfarenheten – att göra, testa, pröva, söka, kolla upp och läsa på – framställs som viktigast vid sidan av de möten, samtal och utbyten man kan ha med kollegor och målgrupper. Framgångsfaktorer för kontinuerlig professionell utveckling som identifieras är det utvecklingsstödjande klimat som arbetsplatsen upplevs som, där utbildning och lärande ses som ett naturligt inslag och man har frihet att utforma och utveckla varierande och utmanande arbetsuppgifter. Man ingår i arbetsteam med goda förutsättningar att diskutera och bolla med kollegor. Chefen är positivt inställd till kompetensutveckling, möjlighet finns att delta i både formella och informella läraktiviteter och man är delaktig i sin egen kompetensutveckling som står i samspel med arbetsuppgifter och är väl förankrad i behov. Positiva effekter syns genom att respondenterna känner sig trygga i sin roll som undervisare och med sina kompetenser samtidigt som de behåller drivet och viljan att fortsätta lära sig och utvecklas. De utvecklingsmöjligheter som identifieras handlar om att komplettera vad som tycks vara en väl fungerande kompetensutveckling med fokus på yrkespraktik med en som främjar ett mer formellt, strukturerat och systematiskt lärande där vetenskap, teori och forskning ges större plats. Här skulle utbildare, yrkesföreningar och chefer kunna inta en mer proaktiv roll.

I ett samhälle som ständigt utvecklas sker en hel del förändringar på arbetsplatsen. Dessa förändringar kan innebära omorganisering, omstrukturering och ändringar i kontorsmodellen. Den här studien är en kvalitativ forskning genomförd i företag som har genomgått förändringen till aktivitetsbaserade kontor. Den här studien presenterar intervjuer som är genomförda på företag i Sverige som har genomgått förändringen till aktivitetsbaserade kontor. Syftet är att jämföra lärande via kommunikation och tekniska hjälpmedel på den nya kontorsmodellen med den föregående kontorsmodellen. Tidigare forskning visar att aktivitetsbaserade kontor har mestadels positiva aspekter då kontorets inredning, zonindelning och tekniska hjälpmedel leder till utveckling hos medarbetarna. Undersökningen är genomförd med deduktiv forskningsansats där den sociokulturella lärandeteorin används som utgångspunkt för analys av resultatet. Resultatet presenterar möjligheter i aktivitetsbaserade kontor som leder till utveckling och vidgar medarbetarnas kunskaper. Detta sker genom medarbetarnas vilja till att utvecklas.