Syftet med vår studie är att undersöka vilket förhållningssätt som är rådande vad gäller undervisningsplanering, sett utifrån lärarstudenters perspektiv, och på så vis få en djupare förståelse för hur och varför lärarstudenter planerar och förhåller sig till sin planering på ett visst sätt. Studien har undersökt de erfarenheter av, föreställningar och uppfattningar om undervisningsplanering, som blir synliga i lärarstudenters utsagor. Eftersom det finns ett stort tomrum vad gäller forskning kring momentet planering utifrån lärarstudenters perspektiv, då större delen av tidigare forskning fokuserat på momentet utifrån lärares perspektiv, har det varit relevant att undersöka vad just lärarstudenters utsagor talar för avseende planering. I syfte att synliggöra den subjektivitet som ligger till grund för studenternas förhållningssätt till planering, har studien tagit sin utgångspunkt i kvalitativa intervjuer som metod. Resultatet visar att såväl handledare som mentor har en stor betydelse för studenternas kunskap om samt tillvägagångssätt vid planering. Vidare pekar resultatet på hur lärarstudenterna till viss del uppvisar ett ”presentations-jag” inför mentorn, där de i sin skriftliga planering tar med faktorer och moment som de inte skulle ha inkluderat om planeringen enbart varit till för dem själva. Konstateras kan även att det finns en skillnad i det sätt som kvinnliga och manliga lärarstudenter planerar, då de kvinnliga studenterna tenderade att ge ett mer osäkert och osjälvständigt intryck i sina utsagor kring planering, medan de manliga studenterna å andra sidan, visade på större självsäkerhet och gav ett mer avslappnat intryck. Studien synliggör även hur lärarstudenterna uppfattar och ser på sin lärarutbildning som bestående av partikulära delar, vilket är en indikator på att studenterna saknar ett holistiskt perspektiv på sin utbildning.