<p>Det här arbetet rör hur en grupp förskolebarn i sina egna aktiviteter använder och uttrycker sig av skriftspråket. Frågorna rör i vilka sammanhang och hur detta sker. Arbetet har utgångspunkt i sociokulturell teori, i vilken allt lärande förstås ske i samspel med den omgivande miljön. I arbetet finns en avsikt att förstå barns skriftspråkande som aspekter av litteracitet. Därav tas även detta begrepp upp. I tidigare forskning fanns en syn på att läsande och skrivande bäst lärdes ut i formella sammanhang och när barnet var moget för det. Detta ansågs bäst ske i skolans värld. I den senare forskningen finns en annan syn på hur barn lär sig skriftspråka. I denna syn erövrar barnen skriftspråket precis som talspråket, i samspel och meningsfulla sammanhang. Sedan 1998, i och med att förskolan fick sin läroplan (Lpfö, 98), omnämns skriftspråket som en del i förskolans arbete med de yngre barnens språk.</p><p> </p><p>Syftet med arbetet är att öka förståelsen och kunskapen om barns läs- och skriverövrande. Detta då det finns studier som påvisar att det kan se olika ut på förskolan gällande hur barn bemöts i sitt skriverövrande. Detta kan skapa ojämlikheter. Ett annat skäl att öka kunskapen på området är att då läsning och skrivning så länge hört till skolans tradition finns en risk att det uppfattas som skolämne. Detta kan leda till att barnen möts med krav och formella metoder på förskolan.</p><p> </p><p>Undersökningen är utförd på en förskoleavdelning där jag själv är praktiserande lärare. Urvalsgruppen består av tolv barn, sex flickor och sex pojkar, i åldern fyra till fem år. Metoden för arbetet är observation där både observation med löpande protokoll samt deltagarobservation har använts.</p><p> </p><p>Resultatet visar att barnen på förskoleavdelningen var involverade i en rik mängd aktiviteter kopplade till läsande och skrivande, vilka de själva initierade på förskolan. Bland annat framträdde aktiviteter med böcker och namnskrivning. Barnen var aktiva, samspelade med varandra och de vuxna på avdelningen och använde sig av möjligheter som fanns i den omgivande miljön. Att olika kommunikationsformer kan stödja varandra samt att barnen vidmakthöll och utvecklade aktiviteter rörande läsande och skrivande var också något som framkom i resultatet.</p><p> </p><p>En slutsats är att barnen själva är aktiva i sitt erövrande av skriftspråket samt att de sammanhang och samspel de ingår är av stor betydelse.</p>

Det här arbetet rör hur en grupp förskolebarn i sina egna aktiviteter använder och uttrycker sig av skriftspråket. Frågorna rör i vilka sammanhang och hur detta sker. Arbetet har utgångspunkt i sociokulturell teori, i vilken allt lärande förstås ske i samspel med den omgivande miljön. I arbetet finns en avsikt att förstå barns skriftspråkande som aspekter av litteracitet. Därav tas även detta begrepp upp. I tidigare forskning fanns en syn på att läsande och skrivande bäst lärdes ut i formella sammanhang och när barnet var moget för det. Detta ansågs bäst ske i skolans värld. I den senare forskningen finns en annan syn på hur barn lär sig skriftspråka. I denna syn erövrar barnen skriftspråket precis som talspråket, i samspel och meningsfulla sammanhang. Sedan 1998, i och med att förskolan fick sin läroplan (Lpfö, 98), omnämns skriftspråket som en del i förskolans arbete med de yngre barnens språk.   Syftet med arbetet är att öka förståelsen och kunskapen om barns läs- och skriverövrande. Detta då det finns studier som påvisar att det kan se olika ut på förskolan gällande hur barn bemöts i sitt skriverövrande. Detta kan skapa ojämlikheter. Ett annat skäl att öka kunskapen på området är att då läsning och skrivning så länge hört till skolans tradition finns en risk att det uppfattas som skolämne. Detta kan leda till att barnen möts med krav och formella metoder på förskolan.   Undersökningen är utförd på en förskoleavdelning där jag själv är praktiserande lärare. Urvalsgruppen består av tolv barn, sex flickor och sex pojkar, i åldern fyra till fem år. Metoden för arbetet är observation där både observation med löpande protokoll samt deltagarobservation har använts.   Resultatet visar att barnen på förskoleavdelningen var involverade i en rik mängd aktiviteter kopplade till läsande och skrivande, vilka de själva initierade på förskolan. Bland annat framträdde aktiviteter med böcker och namnskrivning. Barnen var aktiva, samspelade med varandra och de vuxna på avdelningen och använde sig av möjligheter som fanns i den omgivande miljön. Att olika kommunikationsformer kan stödja varandra samt att barnen vidmakthöll och utvecklade aktiviteter rörande läsande och skrivande var också något som framkom i resultatet.   En slutsats är att barnen själva är aktiva i sitt erövrande av skriftspråket samt att de sammanhang och samspel de ingår är av stor betydelse.