Bakgrund: Utvecklingen inom intensivvården går nu mer och mer mot att patienter ska vårdas lättsederade när de vårdas i respirator. Att vårdas i respirator är oftast en livräddande behandling men det leder också allt som oftast till ett lidande. För att kunna minska lidandet behövs det kunskap inom området. Syfte: Syftet med studien var att belysa patienters upplevelse av att ha vårdats lättsederade i respirator på en intensivvårdsavdelning. Metod: Metoden som användes var en systematisk litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. Resultat: Litteraturöversiktens resultat utmynnade i en kategori med sex underkategorier. Patienterna upplever stort obehag på grund av smärta och obehag från endotrachealtuben, att inte kunna prata eller göra sig förstådd, en känsla av att vara hjälplös, att deras integritet blir kränkt och de upplever en stor törst. Det fanns också positiva upplevelser så som att uppleva en trygghet, att vara medveten om sin omgivning och kunna vara delaktig i sin vård. Slutsatser: Lättsederade patienter blir medvetna om sin omgivning vilket gör att de blir påverkade av personalens beteende och agerande. Därför är det av stor vikt att intensivvårdssjuksköterskan ges möjlighet att vara fysiskt närvarande och vårda med respekt och värdighet för att kunna minska lidandet.

Introduktion: I dagens intensivvård hålls patienter som vårdas i respirator mer ytligt sederade. Patienterna blir berövade sitt verbala tal och behandlas i en miljö som kan upplevas som skrämmande. Detta ställer högre krav på sjuksköterskan, att bemöta patientens psykosociala behov på ett bra sätt och etablera en vårdande relation. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att skapa en vårdande relation med en vaken eller lätt sederad patient som vårdas i respirator på en intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ induktiv design användes och data insamlades med hjälp av fyra fokusgruppsintervjuer, med totalt 14 kvinnliga sjuksköterskor med minst två års yrkeserfarenhet av intensivvård. Studien utgick från tre intensivvårdsenheter i västra Sverige. Den insamlade datan analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskors erfarenheter av att skapa en vårdande relation med en vaken eller lätt sederad patient som vårdas i respirator, tolkades utifrån följande teman för att belysa olika faktorer som är av vikt: kommunikation i mötet, att lyfta fram personen bakom patienten, det vårdande rummet och när relationen försvåras. Slutsats: Att med hjälp av kommunikation skapa en gemensam förståelse, att lära känna patienten och orientera patienten i nuet, att vårda med respekt och trygghet och slutligen att sträva efter att lösa eventuella hinder som uppstår på vägen, var alla centrala faktorer i skapandet av en vårdande relation. Som blivande intensivvårdssjuksköterskor anser författarna att studien ger viktiga infallsvinklar i problemområdet som kan vara användbara i deras kommande yrkesroll. / Introduction: In today's intensive care, patients who are mechanically ventilated are more often lightly sedated. Patients are deprived of their verbal communication and treated in an environment that they can find frightening. This puts greater demands on the nurse, in order to respond to the patient's psychosocial needs in a positive way and establish a caring relationship. Aim: To illuminate nurses’ experience of creating a caring relationship with an awake or lightly sedated patient undergoing mechanical ventilation in an intensive care unit. Method: A qualitative inductive design was used and data was collected with four focus groups, with a total of 14 female registered nurses with at least two years professional experience of intensive care. The study was conducted at three intensive care units in western Sweden. Data was analysed with a qualitative content analysis.   Result: Nurses' experience of creating a caring relationship with an awake or lightly sedated patient undergoing mechanical ventilation, was interpreted on the basis of the following themes to highlight the various factors that are of importance; communication in the meeting, to highlight the person behind the patient, the room of caring and when the relationship is complicated. Conclusion: Using communication to create a common understanding, to get to know the patient and orient the patient in the present, to provide care with respect and impart a sense of comfort, and finally strive to resolve any challenges that may arise along the way, were all key factors in creating a caring relationship. As future intensive care nurses, the authors consider that the study provides important insights into the problem area that may be useful in their future profession.