Purpose: When introducing new construction standards arises some uncertainties due to overlapping with the old construction standards. Because of these uncertainties’ roofs have collapsed due to excessive snow loads. To ensure a safe workplace for companies responsible for snow removal, accepted means in connection with snow removal and the work environment will be studied. The final goal is to find and study new methods to make the work safer and more efficient. Method: The work contains both qualitative and quantitative data. The method is a case study with the data collection techniques measurement, observation, personal communication and document and literature study. All of these are necessary to be able to answer the questions and achieve the goal. Findings: The techniques used today regarding snow removal give a good result, but the majority are very time-consuming and risky for the employers who perform the work on the roofs. Several new techniques and means have been described that would be able to perform the same work in a more efficient and sustainable way seen from a work environment point of view. Implications: To limit the time spent on the roof would contribute to a safer workplace. Today there are several means and techniques that after being installed, can operate, and remove snow on its own. This would be safe and efficient. The only danger for the staff is when installing and maintenance. Limitations: The report is limited by the fact that not all types of roofs have been examined. The study focuses on roofs that are within a snow zone of 2.5 kN/m2 or lower. Keywords: Snow removal, working environment, low-sloping roofs, handle snow loads. / Syfte: Överlappningar när nya konstruktionsregler tagits fram har skapat osäkerhet kring dimensioneringar och tyvärr lett till att takras uppstår på grund av allt för stora snölaster. För att skapa en tryggare arbetsplats för företag som ansvarar för snöröjning kommer vedertagna hjälpmedel och tekniker i samband med snöröjning och hur arbetsmiljön ser ut vid pågående arbete studeras. Slutligen är målet att studera nya metoder som bidrar till ett effektivare och säkrare arbete. Metod: Arbetet består av både kvalitativa och kvantitativa data. Metoden som användas är fallstudie med datainsamlingsteknikerna mätning, observation, personlig kommunikation och litteraturstudie. Alla datainsamlingsteknikerna är nödvändiga för att kunna besvara frågeställningarna och uppnå målet. Resultat: Teknikerna som är vedertagna idag gällande snöröjning ger ett bra resultat men majoriteten är mycket tidskrävande och riskfyllda för personer som utför arbetet. Främst när det gäller arbetsmomenten som utförs uppe på tak. Flera nya tekniker och hjälpmedel har redovisats som skulle bidra till att företag kan utföra samma arbete på ett sätt som anses betydligt effektivare och mer hållbart ur arbetsmiljösynpunkt. Konsekvenser: Ett minskat arbete på tak skulle bidra till en säkrare arbetsplats. Det finns flertalet tekniker och hjälpmedel ute på marknaden som efter viss installation skulle kunna utföra snöröjningen på egen hand, vilket innebär en effektivisering. Detta innebär också att den enda risken som finns för personal är vid installation och underhåll och därmed är arbetsmiljön så säker som är möjligt. Begränsningar: Rapporten begränsas av att inte alla typer av tak undersökts. Studien fokuserar på tak som finns inom snözon 2,5 kN/m2 eller lägre. Nyckelord: Snöröjning, arbetsmiljö, låglutande tak, hantering snölaster.

Vattenkraften har en negativ miljöpåverkan på flera sätt, inte minst genom fragmentering av vattendrag. Därför är det viktigt att studera åtgärder som potentiellt minskar vattenkraftens inverkan. Här undersöktes experimentellt avledningseffektivitet och tidsåtgång för nedströmsvandrande atlantlaxsmolt hos låglutande avledare i en strömränna. Smolten startade uppströms om anläggningen och registrerades ifall de besökte flyktöppningarna i passagelösningen för nedströmsmigrerande fisk. Inom båda huvudtyperna, α- och β-avledare, testades tre olika avledare vardera där α-avledarna bestod av galler med spaltvidderna 15, 18 och 30mm. β-avledarna innefattade två galler med spaltvidderna 15 och 30 mm samt ett kevlarnät med entumsmaskor. Resultaten visade att hos α-avledare hade spaltvidden hos gallret betydelse för effektiviteten mellan största och minsta gallret. Mellan β-avledarna med 15 och 30 mm spaltvidd hade spaltvidden ingen betydelse varken för avledningseffektivitet eller tid till passage. Däremot var entumsnätet mindre effektivt. Resultaten indikerade att β-avledare var generellt mer effektiva än α-avledare med högre avledningseffektivitet, möjligen på grund av olikheter i konstruktionerna av flyktöppningarna i anslutning till avledarna. Resultatet pekar också på att β-galler kan ge upphov till en beteenderespons hos smolten som inte registrerades hos α-galler. / Hydropower has a negative environmental impact in several ways, not least through fragmentation of watercourses. This makes it important to study measures that potentially reduce the impact of hydropower. Here, diversion efficiency (passage) and time spent migrating by Atlantic salmon smolts was tested experimentally in a flume equipped with low-slope diverters, simulating passage of a hydropower plant. The smolt were released upstream of the facility and were registered if they visited the entrance to the flume’s passage solution for downstream migrating fish. In both main types, α- and β-diverters, three different diverters were tested each, where the α-diverters consisted of bar racks with gap widths of 15, 18 and 30mm. The β-diverters included two bar racks with gap widths of 15 and 30 mm and a kevlar net with 25 mm meshes. The results showed that in α-diverters, the gap width of the racks was important for the efficiency between the largest and smallest gap widths. Between the β-diverters with 15- and 30 mm gap width, the gap width had no significance either for efficiency or time to passage. However, the one-inch net was less efficient. The results indicated that β-racks were generally more efficient than α-racks with higher diverting efficiency, possibly due to differences in the constructions of the escape openings adjacent to the diverters. The result also suggests that β-racks may give rise to behavioral responses in the smolt that was not registered in α-racks.