[pt] A utilização do biogás, proveniente de aterros sanitários, para a produção de energia elétrica mostra que os problemas ambientais conseqüentes dos resíduos sólidos podem ser revertidos em benefícios ambientais e econômicos. Este projeto apresenta resultados sobre a composição dos resíduos sólidos em aterros sanitários e investiga sua utilização como fonte de energia através do seu processo de combustão. Foi estudado um modelo baseado na formulação de volumes finitos, através da utilização do código comercial Fluent (versão 6.2), que inclui o modelo K-E de turbulência, o modelo generalizado de taxas finitas de Arrhenius e Magnunssen para o cálculo das reações químicas e o modelo de radiação por transferência discreta, para simular o processo de combustão em fornalhas industriais. O objetivo deste estudo é investigar a aplicação do modelo na simulação do processo de combustão do biogás, avaliar a possibilidade de uso do biogás como fonte de energia e prever a formação de poluentes, tais como NO, CO e SO2. Na simulação do processo de combustão foram utilizados modelos de uma única reação global (1 etapa) para a oxidação dos hidrocarbonetos e modelos de duas reações (2 etapas). Para a previsão da formação de NO investigou-se os mecanismos thermal NO, prompt NO, e fuel NO. Os resultados indicaram que o mecanismo fuel NO foi o mecanismo dominante no processo de formação do NO. Os resultados encontrados indicam a possível aplicação do modelo na investigação do processo de combustão do biogás. De acordo com os níveis de temperatura e de fluxo encontrados avalia-se que o biogás pode ser uma alternativa importante como fonte de energia. Estudos experimentais, contudo, são necessários para um melhor aproveitamento do biogás. / [en] The utilization of the sanitary landfill gas for electric power generation shows how the solid waste environmental problems can be reverted to environmental and economical benefits. This screen shows results about waste composition in sanitary landfills and investigates its utilization as energy source through biogas combustion. A model based on finite volume formulation was studied, using the commercial code Fluent (version 6.2), which includes the template K-E of turbulence, the finite rates generalized model of Arrhenius and Magnunssen for chemical reactions calculations, and, the discrete transfer radiation model to simulate the combustion process in industrial furnaces. The objective of this study is to investigate the application of this model to simulate the biogas combustion process, to evaluate the feasibility of using the biogas as energy source and to predict the formation of pollutants such as NO, CO and SO2. In the combustion process simulations, models using one global reaction (1 step), to the hydro carbonates oxidation, and models using two reactions (2 steps) were investigated. To estimate the NO formation, the thermal NO, prompt NO and fuel NO mechanisms have been investigated. The fuel NO mechanism prevails into this process. Results show the possible application of the model studied for the biogas combustion process investigating. According to the temperature and flows levels found, it is possible to estimate that the biogas can be, as energy source, an important alternative. Experimental studies, however, are necessary to better use the biogas.

Este trabalho realizou o estudo do comportamento de misturas de solo arenoso e argila, estabilizado quimicamente com cimento, para aplicação em barreiras de proteção ambiental. A proposta essencial foi a utilização de um solo arenoso, proveniente da Formação Botucatu, presente em vastas áreas do território brasileiro e através de um processo de alteração, torná-lo apto à utilização em barreiras de proteção ambiental. O projeto e análise de experimentos foram realizados através da técnica de planejamento fatorial 23 composto. Foram consideradas três variáveis independentes: teor de umidade (w), porcentagem de cimento (C) e quantidade de argila (A), variando em dois níveis cada. Foi utilizado cimento Portland CP II-Z 32 e argila bentonita sódica comercial. Foram avaliados os comportamentos de fluxo e transporte de água e contamintante (KCl), realizados através de ensaios de percolação em coluna e com permeâmetros de parede rígida com carga constante e ensaios de equilíbrio em lote. Foram avaliados os parâmetros de resistência do solo com os ensaios de resistência à compressão simples (RCS) e cisalhamento direto (CD). Também foram avaliados os comportamentos de expansão e contração das misturas. Foram realizados ensaios de porosimetria por intrusão de mercúrio para verificar a alteração microestrutural das misturas. Após realização dos ensaios, as analises estatísticas permitiram avaliar os efeitos das variáveis independentes sobre as propriedades das misturas. Os fatores w, C e A se mostraram adequados para descrever o comportamento das propriedades avaliadas das misturas. Os parâmetros de fluxo e transporte se mostraram adequados para a finalidade do material. As misturas solo-cimento-argila apresentaram ganho elevado de resistência e comportamento mais estável frente a contração quando comparadas as misturas solo-argila. Foi empregado o método de superfície de respostas para interpretar o comportamento e identificar a tendência de alteração das propriedades. Com o procedimento proposto foi possível avaliar a influência dos fatores e descrever as alterações causadas pelas misturas com cimento e argila. / In this research the behavior of sandy soil and clay mixtures, chemically stabilized with cement, for application in environmental protection barriers was determined. The essential proposal was to use of a sandy soil, from Botucatu Formation, present in vast areas of the Brazilian territory and through an alteration process, make it suitable for use in environmental protection barriers. The design and analysis of experiments were performed using the 23 factorial composite technique. Three independent variables were considered: moisture content (w), percentage of cement (C) and amount of clay (A), varying in two levels each. Portland cement CP II-Z 32 and commercial sodium bentonite clay were used. Flow and transport behavior of water and contaminant (KCl) were evaluated through column percolation tests and with rigid wall permeameters with constant load and batch equilibrium tests. The soil resistance parameters were tested with the simple compression strength (RCS) and direct shear test (CD). The expansion and contraction behavior of the mixtures were also evaluated. Mercury intrusion porosimetry tests were performed to verify the microstructural alteration of the mixtures. After the statistical analysis, it was possible to evaluate the effects of the independent variables on the properties of the mixtures. The moisture, cement and clay contents were adequate to describe the behavior of the evaluated properties of the mixtures. The flow and transport parameters were adequate for the purpose of the material. The soil-cement-clay mixtures presented a high gain of resistance and a more stable behavior against contraction when compared to soil-clay mixtures. The response surface method was used to interpret the behavior and to identify the tendency of the properties. With the proposed procedure it was possible to evaluate the influence of the factors and to describe the changes caused by the mixtures with cement and clay.

This thesis reports on the slate of the environment(SoE) in Macedonia. Using available data from the specialiied institutions and environmental experts, it shows an accurate picture of the situation with environmental protection in the country. The media addressed include air, water, soil and forests. Also, the social sphere of the environmental Protection is discussed through the review of the natural protection, public participation and the media. <br />The focus of the thesis is on solid waste management. An assessment of the current situation in solid waste management in Macedonia is pesented together with its major components: waste stream composition, collection, transportation, recyclingj, reusing and disposal.<br />Identifying landlilling as the most feasible waste dispoI option, an attempt is made to improve the current solid waste management policy. Supranational policy initiatives as at the EU level contribute to a gradual shift from smaller, uncontrolled landfills, with larger unmonitored environmental and larger quality effects and costs, to larger, generally regional systems with pollution control features, These “modern” landfills are carefully sited, and access and dumping are controlled and monitored. <br />In the light of this, several suggestions are made for improvement of the solid waste management, and for gradual shifting towards integrated solid waste management.

A methodology based on an analytical protocol for evaluation of hazards from landfill leachate and solid waste is described. A dynamic analytical protocol, the LAQUA protocol, including measurements of inorganic and water-quality parameters, polar and non-polar organic marker compounds, and toxicity, was constructed. An acute toxicity test, using the brackish water crustacean Artemia salina as test organism, was developed. The methodology was applied to authentic problems such as investigation of different treatment techniques for landfill leachate, evaluation of leaching tests and characterization of solid wastes, and an investigation of a filter material aimed for leachate treatment. Investigated treatment methods comprised in all cases pre-treatment by aeration combined with sedimentation, followed by one of: bioremediation, ozonation, chemical oxidation by Fenton’s reagent, or geo-bed filters. Evaluated filter materials were mixtures of natural or residual waste products. A combination of pre-treatment followed by a geo-bed filter containing a mixture of peat and carbon-containing ash gave an efficient simultaneous removal of metals and organic pollutants. The performance of two leaching tests for characterization of solid waste, the up-flow percolation test (SIS-CEN/TS 14405:2004) and the batch test (SS-EN 12457 -3), was investigated. Solid waste materials (sludge from street gutters and fragmented metallic waste) were characterized using leaching tests and the hazards of the materials were evaluated in the eluate, obtained at specific liquid-to-solid ratios (L/S). The L/S 2 and L/S 10 values were compared with limit values included in the waste acceptance criteria (WAC). The analyses were extended towards specific organic compounds, such as individual phenolic compounds and polychlorinated biphenyls (PCB). Organic compounds were found in eluates from both types of tests, showing the possibility to use these methods to evaluate the leaching of such compounds from waste materials. The use of authentic leachate as leachant, leads to increased concentrations of heavy metals in the eluate, compared to the prescribed use of demineralised water as leachant. Generally good agreement was found between the results of the two leaching methods. A strategy based on batch tests is described for investigation of a filter material for leachate treatment. Batch tests gave suitable information about the leaching from new and used material, and showed high removal efficiencies of metals and non-polar organic compounds. However, for investigation of removal of polar organic markers (e.g. phenolic compounds) a batch test is not sufficient and should be supplemented by a column test. / Avfall har alltid uppkommit i alla samhällen i alla tider. Det vanligaste sättet att hand om det har varit att samla avfallet i soptippar (deponier) på mark som ansetts obrukbar, t.ex. i sankmarker utanför bebyggelsen. I takt med ökad konsumtion och produktion har också mängderna avfall ökat. Anledningen till att avfall och avfallshantering kommit alltmer i fokus i miljödebatter under de senaste decennierna, är inte bara de stora mängderna avfall på de många och stora sopbergen runt om i världen. Deponierna släpper också ifrån sig miljöfarliga ämnen från de alltmer komplexa produkter som blivit lagda i deponin. Dessa kommer att fortsätta att läcka ut länge efter det att deponeringen på soptippen slutat, och skapa problem för människor och miljö i flera generationer. Som en konsekvens av internationella beslut bl.a. Agenda 21 (FNs miljökonferens i Rio) och EUs lagstiftning om avfallshantering som Sverige har tagit in i sin lagstiftning, kommer bl.a. antalet soptippar att minska. Efter den 31 december 2008 beräknas endast ett 90-tal deponier för kommunalt avfall att vara i drift i Sverige. Lagstiftningen beskriver en avfalls hierarki där deponering är den sämsta och absolut sista åtgärden som får göras bara när inget av de andra alternativen kan uppfyllas. Det ställs stora krav på de soptippar som är godkända enligt den nuvarande lagstiftningen. Olika typer av deponier ska finnas för olika slag av avfall. En deponi för farligt avfall har bättre skydd mot läckage både under och över tippen än en tipp för icke-farligt avfall. För att ha kontroll på vilket avfall som läggs på deponin och därmed kunna behandla det på korrekt sätt, måste avfallet beskrivas och klassas innan det skickas för deponering. Karakteriseringen görs bl.a. med hjälp av lakningstester. Syftet med denna avhandling har varit att utarbeta en metodik för at utvärdera miljöfarliga ämnen som kommer från avfall och lakvatten från soptippar. Den inledande forskningen utgjordes av ett projekt kallat Laqua, finansierat av EU-kommissionens program för samarbete inom Östersjöregionen, SweBaltcop. Projektets uppgift var att främja utveckling av ekologiskt och ekonomiskt hållbara reningsmetoder för lakvatten. Lakvattnet bildas främst av nederbörd som faller över deponin. Det vatten som kommer in i soptippen tar med sig många av de ämnen som finns i tippen när det rinner ut. Dessa ämnen kan komma från sådant som har deponerats eller bildas när avfallet bryts ner. Lakvattnet samlas upp och renas på något sätt innan det släpps ut till ett naturligt vattendrag. En vanlig metod att behandla lakvatten är att pumpa det till det kommunala avloppsreningsverket och rena det tillsammans med avloppsvatten. Men detta är ingen optimal lösning eftersom lakvatten innehåller andra föroreningar än avloppsvatten, t ex salter, tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föreningar. Avloppsreningsverken är konstruerade för att rena avloppsvatten och lakvattnets föroreningar kan störa reningsprocessen. Framför allt kan de känsliga mikroorganismerna i det biologiska reningssteget påverkas negativt. Slammet som bildas vid reningsprocessen kommer att koncentrera många av de oönskade föroreningarna som härstammar från deponin. Slammet är egentligen ett utmärkt gödselmedel för jordbruket, men på grund av att slammet är förorenat av tungmetaller och svårnedbrytbara organiska ämnen kan inte slammet användas. Slammet blir då ett avfall som kommunen inte kan bli av med utan stora kostnader. Många kommuner har därför valt en separat rening av lakvattnet. Val av reningsteknik är beroende av flera faktorer, som volymerna lakvatten som uppkommer, innehållet av de olika miljöfarliga ämnena, vart det renande vattnet ska släppas ut och utrymme för att bygga en reningsanläggning. För att utvärdera olika tekniker för rening av lakvatten, byggdes en försöksanläggning på soptippen i Kristianstad. För att kunna utvärdera en reningsmetod måste bestämningar av koncentrationer av olika ämnen (analyser) göras. På grund av den ökande oron för organiska miljögifter som PCB och fenoler, skulle reningsteknikerna utvärderas med fokus sådana eller liknande ämnen. Analyser av organiska ämnen är komplicerade och tidskrävande, och det är inte möjligt att analysera alla ämnen. I många undersökningar används endast generella parametrar för att uppskatta innehållet av organiska ämnen, men dessa metoder ger ofta inte tillräcklig information om det egentliga innehållet i lakvattnet. Därför utarbetades ett utvärderings protokoll, LAQUA protokollet (artikel I) för bestämning av organiska miljögifter i olika förorenade vatten. Detta protokoll innehåller förutom analyser för organiska miljögifter som PCB och fenoler och en akut toxicitetstest, även standardiserade rutinanalyser av metaller och vattenkemiska parametrar. Eftersom separat analys av alla organiska ämnen inte nödvändig för att bedöma olika reningsmetoder för lakvatten, innehåller protokollet ett antal markörer för polära, respektive opolära organiska föreningar. Den biologiska giftighetstesten som utvecklades (artikel III) och ingår i protokollet är ett s.k. akut toxicitetstest, dvs. organismen påverkas direkt av höga halter av föroreningar. I testen används det lilla saltvattentåliga kräftdjuret Artemia salina, som säljs som föda åt akvariefiskar. En bestämd volym med ett antal Artemia larver läggs i små brunnar med olika koncentrationer av lakvatten under 24 timmar. Sedan jämförs vid vilken inblandning av lakvatten som hälften av kräftdjuren har fått rörelsestörningar. Resultaten på tester med obehandlat lakvatten, respektive behandlat med olika reningstekniker jämförs, och på det viset kan effektiviteten på reningsmetoder bedömas gentemot en vattenlevande organism. Utvärderingen av försöksanläggningen (artikel II) visade att vid förbehandlingen, bestående av luftning och sedimentering, togs mycket av föroreningarna bort, och det rekommenderas att ett sådan reningssteg alltid bör finnas vid en reningsanläggning för lakvatten. De kemiska behandlingsmetoderna med ozon och Fentons reagens (tvåvärt järn och väteperoxid) var effektiva på att ta bort de organiska miljögifterna, men även de mer kostnadseffektiva filterbäddarna visade sig fungera bra. Den goda erfarenheten från försöksanläggningen av filterbäddar ledde till att effektiviteten hos fler filter material undersöktes. I artikel VI beskrivs ett försök, gjord i laboratorium, där lakvatten från en soptipp som tar hand om industri avfall (metallavfall från bl.a. bilar och kylskåp) fick rinna genom kolonner med olika filtermaterial. Mixen av torv och aska med kolinnehåll visade sig vara bra på att ta bort både metaller och organiska ämnen från lakvattnet. Kunskapen från bl.a. dessa undersökningar har bidragit till att en fullskaleanläggning för lokal rening av lakvatten har kunnat byggas i anslutning till Stena metalls soptipp i Halmstad. Den andra delen i avhandlingsarbetet riktade in sig mot lakningstester. För att undersöka vilka ämnen som kan lakas ut från ett avfall rekommenderas två olika standardiserade lakningstests metoder. Vid den ena metoden pumpas en vätska genom en kolonn med en uppvägd mängd avfall tills ett visst vätske/fast fas förhållande (L/S halt) har uppnåtts. Vid den andra snabbare metoden, skakas en bestämd mängd avfall tillsammans med en bestämd volym vätska under 24 timmar. Den vätska som man får efter testerna kan jämföras med ett lakvatten och ska simulera den urlakning som avfallet ger ifrån sig under sin tid på deponin. Denna urlakningsvätska analyseras och de uppmätta halterna av olika ämnen jämförs med en gränsvärdes tabell och avfallet kan hänföras till en avfalls klass. De två lakningstesterna användes för att karakterisera olika avfallsslag, sönderdelat metall skrot (artikel IV) och slam från gatubrunnar (artikel V). För att få mer kunskap om metoderna och kunna vidareutveckla dem, utökades undersökningarna och analyserna. De urlakade vätskorna analyserades därför enligt Laqua protokollet, dvs med markörer för organiska miljögifter. Dessutom gjordes undersökningar där lakvatten användes som lakningsvätska istället för avjonat vatten som testmetoderna föreskriver. Dessa visade att den mer jonstarka vätskan (lakvattnet) ökade urlakningen av metaller från avfallet. En jämförelse av de två metoderna visade att den snabbare skaktesten oftast gav likvärdiga eller högre halter av de analyserade ämnena i urlakningsvätskan, och därmed kan den i många fall användas i första hand. För att bedöma ett filtermaterial ur ett livstidsperspektiv, utvecklades en strategi baserad på skaktester (artikel VII). Ett filtermaterial, en mix av torv och aska med kolinnehåll, undersökes före och efter att det använts i en filterbädd för rening av lakvatten. För att vara säker på att filtermaterialet i sig själv inte släppte ifrån sig några föroreningar gjordes en lakningstest. För att se hur effektivt materialet var på att ta bort metaller, PCB och fenolföreningar, gjordes skaktester med vätskor med kända halter av dessa föroreningar. När filtermaterialet är förbrukat och skall bytas ut anses det som ett avfall, och det karakteriserades med lakningstest för att hur det skulle tas om hand. Metodiken med skaktester ger bra information om utlakning från ett material, och skaktester är också bra instrument för att utvärdera ett filtermaterials effektivitet på att ta hand om metaller och opolära organiska ämnen som PCB. Men för att utvärdera effektiviteten av borttagandet av polära organiska ämnen (t ex. fenoler), är inte en korttids skak test något bra instrument. Reduceringen av dessa ämnen sker genom nedbrytning med hjälp av mikroorganismer, och för att undersöka detta behövs tester som varar en så lång tid att en mikrobiologisk miljö hinner etablera sig, t ex. kolonn tester. Utvärderingen av detta avhandlingsarbete visar på några ytterligare slutsatser och förslag till fortsatt arbete. Toxicitetstesten med Artemia bör kompletteras med tester på t ex. bakterier och växter, eftersom det inte räcker med en test på bara en organism för att bedöma giftigheten av en förorening ett naturligt ekosystem. Vidare behövs en biologisk test för att påvisa kroniska effekter, så som skador på fortplantning eller tumörsjukdomar. Dessa skador kan uppkomma genom att organismer påverkas under en lång tid av de låga, men därmed inte ofarliga halter av organiska miljögifter som ofta förekommer i lakvatten. Den presenterade metodiken kan användas för att utvärdera miljöfarliga ämnen från olika förorenade områden. Avhandlingen har visat att LAQUA protokollets sammansättning och dess analyser är ett bra instrument för att utvärdera reningstekniker för lakvatten och för att ge ytterligare information om organiska ämnen i fast avfall. Bedömning av luft kvalitet och karakterisering av dagvatten är andra exempel där metodiken kan användas. Avslutningsvis är det förstås lättare att utvärdera farligheten från avfall när det är mindre volymer avfall att utvärdera. Detta kan uppnås genom att konsumera mindre, återanvända produkter, återvinna material, utvinna energi ur avfallet och välja miljövänliga produkter när man köper nytt.

An analysis of solid waste management was performed in Gaborone, Botswana to identify the quantity of different types of solid waste that are generated annually and the possible strategies for improved waste management. In order to achieve the objective of the project, present waste management practice in Gaborone was analysed and waste composition study was carried out in Gamodubu landfill, Gaborone. Waste from household, commercial, industrial and others (defence and institutional) stratums were selected for sampling. Different samples were taken and forwarded to sorting analysis. The waste was categorized into 10 categories and one of the categories (plastic) is further divided into 5 Subcategories. The output of the study results the quantity of solid waste generated in Gaborone, composition of solid waste categories from different stratums and its flow to the landfill and the quality of waste, annually. These findings helped in serving the importance and the need of better waste management system in order to improvise the potential for resource recovery under social considerations.

Performance-based landfill design approach is a relatively new design approach adopted recently in solid waste management and applied in USA, European Union countries and some developing-economy countries like South Africa. This approach rejects the strict design criteria and accommodates a design that selects the most appropriate design components of a landfill (final cover, bottom liner, and leachate collection system) and their design details to result in the best overall performance with respect to performance criteria (groundwater contamination and stability) considering the system variables (climatic conditions of the site, site hydrogeology, and size of the landfill). These design components, performance criteria and design variables involved in decision process make performance-based landfill design a complex environmental problem. Decision support systems (DSS) are among the most promising approaches to confront this complexity. The fact that different tools can be integrated under different architectures confers DSSs ability to confront complex problems, and capability to support decision-making processes. In this thesis study, a DSS to aid in the selection of design components considering the design variables and performance criteria for performance-based landfill design was developed. System simulation models and calculation modules were integrated under a unique DSS architecture. A decision support framework composed of preliminary design and detailed design phases were developed. The decision of appropriate design components leading to desired performance was made based on stability issues and vulnerability of groundwater, using knowledge gathered from DSS. Capabilities and use of the developed DSS were demonstrated by one real and one hypothetical landfill case studies.

The main scope of this thesis is to select alternative landfill sites for Ankara based on the growing trends of Ankara towards the Sincan and G&ouml / lbaSi municipalities and to eventually select the best alternative. Landfill site selection was carried out utilizing Geographic Information System (GIS) and Multi-Criteria-Decision-Analysis (MCDA). A number of criteria were gathered in a GIS environment. Each criterion was assigned a weight value by applying the Pairwise Comparison Method (PCM). &ldquo / The Technique for Order Preference by Similarity to the Ideal Solution (TOPSIS)&rdquo / , was applied and the best landfill site alternative was determined. The geotechnical properties of the clay samples, obtained from selected locations in G&ouml / lbaSi and Sincan were determined in order to design a landfill liner system using compacted &ldquo / Ankara Clay&rdquo / as the liner material. The permeability values for the clay samples were determined by performing falling head tests and consolidation tests. The coefficient of permeability value of the compacted clay was determined to be in the order of 10-10 m/s for the G&ouml / lbaSi samples and 10-11 m/s for the Sincan samples for both of the tests performed. These tests indicated that the native clay was suitable to be utilized as a landfill liner material. The HELP and POLLUTE was employed for the purpose of landfill design and predicting the landfill hydrological processes. The landfill profile with a double lining system composed of geomembrane/compacted clay composite top and bottom liners with a drainage layer was determined to show the best performance amongst the others.

In Lithuania the amount of waste generation is increasing every year. According to national strategy, all wastes should be disposed in new regional landfills. Landfills pollutes environment with leachate and landfill gas and odours. Landfill gas consists of odorous compounds and one of them is hydrogen sulphide (H2S). Hydrogen sulphide is highly toxic and affects the nervous system with low threshold. As the landfill gas and leachate generation was word widely investigated before this work, it is not necessary to provide new researches on them. The measurements of H2S generation were provided in Jerubaiciai landfill. For the measurements was used “site-on” measurement method, measurements were provided with equipment GD/MG 7, in 51 measurement points and 2 monitoring wells, during different seasons of the year. Results of the measurement shows, that amount of H2S varies in different areas of landfill and during different seasons. The results of dispersion modeling achieved with dispersion model AERMOD, provided under calm weather conditions and under wind dominated in that session winter speed and direction, during different seasons of the year shows, that H2S spreads from landfill in longest distances from landfill’s section during summer (almost in distance equal to 2.5 km the H2S concentration is higher then Highest Allowable Concentration ). In autumn and spring this distance is equal to 1.5 km, and in winter – 800 m. / Susidarančių komunalinių atliekų kiekis Lietuvoje kiekvienais metais didėja. Pagal nacionalinę strategiją, visos komunalinės atliekos Turi būti deponuojamos regioniniuose sąvartynuose, kurie teršia aplinka filtratu iš sąvartyno išsiskiriančiomis dujomis bei kvapais, kurių veina iš sudedamųjų dalių yra sieros vandenilis (H2S). H2S matavimai buvo atlikti Jerubaičių sąvartyne. Iš sąvartyno išsiskiriantis H2S kiekis buvo tiriamas jo išsiskyrimo vietoje, t.y. sąvartyno teritorijoje. Šis matavimo metodas buvo pasirinktas remiantis tuo, kad iš sąvartyno išsiskiriančios taršos dydis ir poveikis priklauso nuo daugelio aplinkos faktorių. Matavimai, naudojant prietaisą GD/MG 7, buvo atlikti 59 matavimo taškuose ir 2 monitoringo šuliniuose, skirtingais metų laikai. Gauti tyrimų rezultatai parodė, kad šios medžiagos kiekis yra skirtingas įvairiose sąvartyno zonose bei įvairiais metų laikais. Norint ištirti H2S sklaidą buvo atliktas skaitmeninis dispersijos modeliavimas naudojant programą AERMOD. Jo metu vienu atveju buvo pasirinktos stabilios meteorologinės sąlygos, o kitu pasirinkti dominuojančios konkrečiu metų laiku vėjo kryptys ir greičiai. Modeliavimo rezultatai parodė, kad vasarą H2S didžiausia leistina koncentracija pasiekiama tik maždaug 2,5 kilometrų, rudenį ir pavasarį 1,5 kilometrų, o žiemą - už 800 metrų atstumu nuo sąvartyno teritorijos.

Anaerobic digestion of the Organic Fraction of Municipal Solid Waste (OFMSW) generates a mixture of methane (CH4), carbon dioxide (CO2) and water (H2O). Beyond the field capacity the water generated is collected and recirculated as leachate in Bioreactor Landfills (BLs.) Leachate recirculation has a profound advantage on biodegradation of the Organic Fraction of Municipal Solid Waste (OFMSW) in the landfills. Mature leachate from older sections of landfills (>20 years) and young leachate were blended prior to recirculation in the ratios 3/3 mature, 3/3 young, 1/3 mature-2/3 young and 2/3 old-1/3 young and their effect on biodegradation and biogas production monitored. In addition to analysis of the effect of blending old and new leachates, the study also analyses the effect of an open vs. a closed recirculation loop and the effect of organic loading rates of OFMSW in landfills. Data collected from initial batch tests supplement column bioreactors simulating bioreactor landfills with real world OFMSW from operational landfill facilities in Ontario, Canada. The results are conclusive that the biogas generation can be improved by up to 92% by blending the leachate in an open loop recirculation system as compared to a conventional closed loop system employed in landfills today.

There is approximately 14 million tonnes of biodegradable organic waste produced by households in the UK every year which must be treated or disposed of. The EC Directive on Landfill (1999/31IEC), is likely to lead to an increase in compo sting and anaerobic digestion as methods to treat the waste stream diverted from landfill. Householders play an important role in separating their waste, which, if not performed efficiently can lead to contamination of the organic waste stream, and hence the compost product. A survey is used to determine the attitude and behaviour of householders to waste issues. It was found that residents in the less affluent area were less likely to home compost and had a less favourable attitude towards environmental activities than residents in the affluent area. A comparison of compost from centralised composting schemes treating different organic waste streams found that compost derived from household waste was of a slightly poorer quality than that obtained from gardens/parks waste. As more waste is recycled as compost, it is becoming increasingly important to find alternative uses for compost. Leachability data are used to determine the environmental availability of Cd, Cu, Pb, and Zn contained in natural compost. Batch sorption data are used to determine uptake of additional Cd, Cu, Pb, and Zn by compost and assess its potential use in remediation work, as an alternative to natural materials such as peat. The relative binding of these additional metals to compost is found to be in the order Pb>Cu≈Cd>Zn. The sorption of metals on compost takes place, at least in part, by exchange of calcium bound to the compost and there is evidence that the sorption occurs in both the humic and non-humic sites in the compost. The use of compost to bind metals in remediation work is discussed.