Purpose The purpose of the study was to examine the educator’s thoughts and experiences regarding the term “attachment”. Similarly, we wanted to find out what strategies educators use to create comfortable and secure relationships for the younger children within the large groups of children. According to this purpose, we have formulated the following questions: What experience has educators in working with large groups of children? How do educators perceive the term attachment in relation to the younger children in preschool? Which known strategies the educators use to ensure the younger children’s security within the larger group? Method We have, with a qualitative method, interviewed six educators at three preschools in different municipalities. As a complement to the collected data, we made observations at two of the preschools. Our greatest focus and importance have been on the empirical evidence from the interviews conducted. Theory In our study we have taken the support of Bowlby's “attachment theory” which highlights the importance of close emotional relationships and we also used current research in the field. We have chosen to assume only this theory because we believe that it corresponds to the study's main purpose, namely children's secure attachment. Results From an attachment theory perspective that emphasize the importance of close and emotional relationships for the individual child's development and comfort, one of our results indicates that large groups of children complicate the educators ability to meet the individual child's needs on a daily basis. Based on the interview material it became clear that all educators agree on the importance of being a calm and present educator in the attachment work with younger children. Our results indicate that strategies such as dividing large groups in to smaller ones, as well as a structured working team, are important factors in order to tie in with all children within the larger groups. Most educators emphasize that an inspiring environment that raises the child's curiosity and exploration, promotes the child´s sense of security at the preschool. / Syfte Studiens syfte har varit att ta reda på pedagogers tankar om och erfarenheter av begreppet anknytning. Vi ville även ta reda på vilka strategier pedagogerna använder sig av för att skapa trygga relationer för de yngre barnen i stora barngrupper. Utifrån detta syfte har vi formulerat följande frågeställningar: Vilka erfarenheter har pedagogerna av att arbeta med stora barngrupper? Hur uppfattar pedagogerna begreppet anknytning i förhållande till de yngre barnen i förskolan? Vilka uttalade strategier säger pedagogerna att de använder sig av för att skapa trygghet till de yngre barnen i stora barngrupper? Metod Vi har med en kvalitativ metod intervjuat sex pedagoger på tre förskolor i olika kommuner. Vi har även observerat på två av förskolorna som ett komplement till vårt intervjumaterial. Det är empirin från intervjuerna som vi har lagt störst fokus och vikt på. Teori Vi har tagit stöd av Bowlbys anknytningsteori som belyser vikten av nära känslomässiga relationer i vår studie samt använt oss av aktuell forskning. Vi har endast valt att utgå från denna teori då vi anser att den motsvarar studiens huvudsyfte det vill säga barns trygga anknytningar. Resultat Ett av våra resultat påvisar att stora barngrupper försvårar pedagogers möjligheter att dagligen tillgodose det enskilda barnets behov, sett utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv som betonar vikten av nära och känslomässiga relationer för det enskilda barnets utveckling och trygghet. I intervjumaterialet framkom det att alla pedagoger är överens om vikten med att vara en lugn och närvarande pedagog i anknytningsarbetet med yngre barn. Vårt resultat påvisar att strategier som gruppindelning samt ett strukturerat arbetslag är betydelsefulla faktorer i arbetet med stora barngrupper. Flertalet pedagoger betonar att en inspirerande miljö bidrar till att väcka barns nyfikenhet och utforskande, vilket främjar barnets trygghet på förskolan.

With some help of a few interviews, with children, and some staff members, in two different schools, I hope to answer the question: if the picture of the operation, that the children and the staff are having, has some similarities, and I will try to compare these pictures with what some legal documents such as Lgr 11 and Kvalitet I Fritidshem is saying about daycare opera-tions? To be able to run a successful daycare center, is never an easy thing. The key to success is to make parties, like the staff, children and their parents to feel happiness, when it comes to things around and about the daycare center. The result shows that both the children and the staff are expressing a frustration around the daycare operation, because they feel that there being wrongly answered, by a higher authority. The children are frustrated of how the staff is answering them about different things and the staff is frustrated about how the headmasters are answering them. The staff has some improvements to do, when it comes to their commu-nication between them, about their answering of the children. It is obvious that the pictures that the staff is having of the operation, doesn’t always match the pictures that the children have of the same reality.

Denna essä tar sin utgångspunkt i två självupplevda händelser som speglar varandra i form av kaosartat spring inomhus och strukturerad rörelseaktivitet utomhus. Händelserna skapar starka motsatta känslor inom mig och jag undrar varför jag anser att det ibland är okej att röra på sig och ibland inte.  Syftet med denna essä är att studera rörelse på förskolan utifrån olika perspektiv och utvinna kunskap om vad rörelse på förskolan innebär. Genom att undersöka flera olika perspektiv på rörelse har jag en vision om att skaffa mig tillräckligt med kunskap för att skapa bra förutsättningar för barns rörelse inomhus. Miljön ska locka alla individer oavsett kön och därför har jag även valt att undersöka vad tidigare forskning säger om pojkars och flickors rörelse. Frågorna som ligger till grund för studien öppnar upp för att distansera mig från dilemmat och skapa förståelse genom nya perspektiv. Hur ser jag på rörelse, hur ser andra på rörelse och vad kan ligga till grund för barnens kroppsliga uttryck för rörelse?   Essän syftar till att rikta blicken mot mig själv och mitt agerande i händelserna, vad jag gjorde bra och vad jag kunde ha gjort annorlunda. Genom att reflektera med en pendlande rörelse mellan teorier, mina tankar och mina händelser, försöker jag synliggöra vad som är min praktiska kunskap. Jag ställer mig kritisk mot den forskning som påstår att stora barngrupper är stressande för barn och vuxna, då min upplevelse av fenomenet är annorlunda. Min praktiska kunskap, baserad på mina två års erfarenheter med stora barngrupper, säger mig att med välorganiserade strukturer blir även detta ett framgångsrikt arbetssätt.   Essän i sig är en metod där jag genom att utgå från mina egna erfarenheter, reflekterar kring dessa med hjälp av andra teorier. Att skriva en essä handlar om processkrivande där jag undersöker ett fenomen ur flera olika perspektiv. Till grund för framskridandet av min studie ligger även hermeneutiken med sin tanke om att tolka meningen bakom och fenomenologin genom att se på ett fenomen så som det upplevs av människan som subjekt. / This essay is based on two self-perceived events that reflect each other in the form of chaotic indoor running and structured outdoor movement activity. The events create strong opposing emotions within myself and I wonder why I think that sometimes it is acceptable to move around and sometimes it is not.   The purpose of this essay is to study movement in preschool from different perspectives and extract knowledge about what movement in preschool means. By exploring multiple perspectives on motion, I strive to gather enough knowledge to create exemplary conditions for children's movement indoors. The environment should attract all individuals regardless of gender and therefore I have chosen to examine what earlier research says about boys and girls movement. The questions that form the basis for the study allow me to distance myself from the dilemma and create an understanding through new perspectives. How do I view movement? How do others view movement and what could be the underlying factors for the children's physical expression of movement?   The essay intends to look inwards at my thought processes and outwards at my actions in the events. What I did well and what I could have done differently? By reflecting continuously between theories, my thoughts and my events, I try to highlight my practical knowledge. I find myself critical of the research that says that large groups of children are stressful for children and adults, as my experience of the phenomenon is to the contrary. My practical knowledge, based on my two years of experience with large groups of children, tells me that with well-organized structures even large groups can be a successful approach.   The essay itself is a method whereby I start from my own experiences and then reflect on those experiences with the help of other theories. The essay itself is a writing process throughout which I examine a phenomenon from different perspectives. The underlying theoretical perspectives of my study are hermeneutics with the idea of interpreting the meaning behind the situation and phenomenology, by looking at a phenomenon as it affects humans as subjects.