Bakgrund: Idag finns det sex olika symtom som förknippas med livskvalitet i palliativt skede. Kort tid efter att en patient har avlidit dokumenteras förekomst av smärta, rosslighet, illamående, ångest, andnöd samt förvirring i Svenska Palliativregister av det vårdteam som har varit mest delaktiga i patientens omvårdnad. Syfte: Att jämföra symtomförekomst av sex symtom enligt Svenska Palliativregister hos personer med eller utan trycksår inom palliativ vård. Metod: Studien genomfördes som en retrospektiv jämförande registerstudie. Resultat: Det fanns ett svagt positivt samband mellan smärta och förekomst av trycksår. Ett bifynd var att det även fanns ett signifikant samband mellan trycksårförekomst och vårdtid. Slutsats: Studiens resultat visar behov av vidare forskning. Spridning av kunskaper om trycksår och smärta kan stödja åtgärder för att öka livskvalitet hos svårt sjuka patienter.

Konfusion kan drabba vem som helst, men risken ökar med stigande ålder. Det är en störning av medvetande och kognitiva funktioner. Utlösande faktorer kan vara medicinska tillstånd som allvarlig sjukdom, infektioner, metabola rubbningar, dehydrering eller läkemedel. Konfusion ökar risken för skador och komplikationer, försvårar vårdandet, förlänger vårdtiden samt innebär ett lidande för patienter och anhöriga. Syftet är att identifiera omvårdnadsaktiviteter som kan förebygga och lindra konfusion hos patienter som vårdas på sjukhus. Metoden är en litteraturstudie. Sökning har skett i Cinahl och Medline. Sökord har varit ”acute confusion”, delirium, nursing och ”confusion nursing”. 15 artiklar har analyserats. Nio har en kvantitativ ansats och sex har en kvalitativ ansats. Resultatet sammanfattas i tre teman och nio subteman. Ett tema är vikten av beredskap. Denna består i att identifiera riskfaktorer, eliminera riskfaktorer samt identifiera tidiga tecken på konfusion. Det andra temat är anpassning av miljön. En säker miljö för patienterna bör eftersträvas eftersom de ofta utsätter sig själva för fara. Både en stimulerande miljö och en begriplig miljö lindrar konfusion. Det tredje temat handlar om att patienten med konfusion är i behov av ett äkta möte med vårdaren. Patienten känner sig ofta ensam med sina märkliga upplevelser och vårdaren bör ta sig tid att försöka förstå. Vidare kan patienten behöva känna bekräftelse. Slutligen bör patienten få stöd i att bearbeta sina upplevelser. I diskussionen framkommer vikten av att sjuksköterskan tillägnar sig kunskap för att förebygga och lindra konfusion. God omvårdnad är konfusionsförebyggande och kan förhindra onödigt lidande, komplikationer och därmed ökade kostnader.

With some help of a few interviews, with children, and some staff members, in two different schools, I hope to answer the question: if the picture of the operation, that the children and the staff are having, has some similarities, and I will try to compare these pictures with what some legal documents such as Lgr 11 and Kvalitet I Fritidshem is saying about daycare opera-tions? To be able to run a successful daycare center, is never an easy thing. The key to success is to make parties, like the staff, children and their parents to feel happiness, when it comes to things around and about the daycare center. The result shows that both the children and the staff are expressing a frustration around the daycare operation, because they feel that there being wrongly answered, by a higher authority. The children are frustrated of how the staff is answering them about different things and the staff is frustrated about how the headmasters are answering them. The staff has some improvements to do, when it comes to their commu-nication between them, about their answering of the children. It is obvious that the pictures that the staff is having of the operation, doesn’t always match the pictures that the children have of the same reality.

Akut förvirring är en kognitiv förändring som uppkommer plötsligt. Drabbade patienter upplevs exempelvis agiterade, rastlösa och apatiska. Patienter beskriver upplevelsen av akut förvirring som en abstrakt verklighet, vilket komplicerar vårdprocessen. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet kring vårdandet av akut förvirrade patienter. Metoden som användes var en litteraturstudie med systematisk ansats där databearbetningen inspirerades av kvalitativ innehållsanalys. Litteraturstudien visar att sjuksköterskor som möter akut förvirrade patienter på vårdavdelningar kan uppleva ökad tidspress och stress. Den akut förvirrade påverkar även övriga medarbetare och patienter, kräver mer resurser i form av övervakning och sjuksköterskor med rätt kompetens. Sjuksköterskor fokuserar på att bevara säkerheten för de akut förvirrade patienterna, detta uppmärksammas mer än människan bakom den akuta förvirringen. Sjuksköterskors förhållningssätt till de akut förvirrade blir att försöka få kontroll över patienterna genom olika strategier. Okunskap om akut förvirring visas genom att sjuksköterskor inte använder sig av vetenskapligt baserad kunskap. Prioritering blir nödvändigt för att effektivisera arbetet och för att sjuksköterskor ska kunna vara tillgängliga åt alla patienter - effektivisering av tid faller på bekostnad av akut förvirrade patienter. God kommunikation och medvetenhet om den åldersdiskriminering som förekommer är av vikt för att patienters upplevelser ska bli optimala och leda till minskat lidande vid akut förvirring. / Acute confusion is a cognitive impairment that occurs suddenly. Affected patients are for example perceived as agitated, restless and apathetic. Patients describe the experience of acute confusion as an abstract reality, this complicates the care process. The aim of this study was to describe nurses’ experience in the care of acutely confused patients. The method was a literature study with a systematic approach where the data processing was inspired by qualitative content analysis. The literature study shows that nurses who meet acute confused patients in wards may experience a lack of time and increased stress. The patient with acute confusion also affects other health careers and patients, requiring more resources in terms of monitoring and nurses with the right skill sets. Nurses are more focused on preserving the safety of the acutely confused patients than the person behind the acute confusion. Nurses’ attitudes towards the acutely confused patients are based on gaining control of the patients through various strategies. Unawareness of acute confusion is displayed by nurses’ inconsistency of the use of evidence-based knowledge. Prioritizing work is necessary to make the work more effective, it also helps the nurse to be at hand for all patients, although, managing and using time more effectively falls at the expense of the acutely confused patients. Good communication and awareness of the ageism that occurs is of importance so that the patients’ experiences become optimal and for reduction of suffering when in or after an acute confusion state.

Bakgrund: Delirium är ett vanligt förekommande tillstånd inom somatisk vård. År 2016 var 85 % av patienterna som diagnosticerades med delirium i Sverige 70 år eller äldre. Det finns många olika faktorer som bidrar till uppkomsten av delirium, bland annat hög ålder, hypertoni, att genomgå kirurgi, tidigare hjärtsjukdom eller stroke och kognitiva nedsättningar.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelse av delirium. Metod: En litteraturstudie där resultatet grundas på tio kvalitativa originalartiklar med intervjustudie som metod. Artiklarna söktes i databaserna PubMED, CINAHL och PsycINFO. Resultat: Fyra huvudkategorier framkom vid granskning av resultatet; Upplevelser av en förändrad verklighet, Upplevelser av starka känslor, Upplevelser av att minnas tillbaka och Upplevelser av bemötande. Patienterna beskrev starka känslor av rädsla, oro och ilska i samband med delirium. Känslor av isolering och otrygghet förekom när patienternas verklighetsuppfattning var nedsatt. Rädsla kunde uttryckas genom aggressivitet vilket kan bidra till stigmatisering och försvårande omständigheter för patienten. Lugn, närvaro och säkerhet hos sjuksköterskan ingav patienterna trygghet. Att minnas tillbaka på delirium orsakade känslor av skam, skuld och ånger. Några förnekade att de haft delirium medan andra uppskattade att samtala om sina upplevelser. Sjuksköterskans kompetens hade stor betydelse för patienternas upplevelser av bemötande. Slutsats: Upplevelsen av delirium är individuell. Att bli bekräftad och sedd som en unik individ beskrevs av patienterna leda till ökat välbefinnande. Sjuksköterskan har en viktig roll i att informera och stötta patienten för att minska stigmatisering och lidande. Det är också betydelsefullt att sjuksköterskan behandlar patienternas upplevelser med respekt. / Background: Delirium is a common condition within somatic care. In 2016 85 % of patients diagnosed with delirium in Sweden were 70 years of age or older. There are many different factors that contribute to the onset of delirium, including high age, hypertension, undergoing surgery, previous heart disease orr stroke and cognitive impairments. Aim: The aim of the study was to explore patients’ experiences of delirium. Method: A literature study where the result is based on ten qualitative original articles with interviews as a method. The articles were searched in the databases PubMED, CINAHL and PsycINFO. Results: Four main categories emerged when reviewing the results; Experiences of a Changed Reality, Experiences of Strong Emotions, Remains of Remembrance and Experiences of Personal Treatment. Patients described strong feelings of fear, concern and anger associated with delirium. Feelings of isolation and insecurity occurred when the patient's perception of reality was reduced. Fear could be expressed through aggressiveness, which could contribute to stigmatization and aggravating circumstances for the patient. The calm, presence and safety of the nurse provided patients with security. Recalling delirium caused feelings of shame, guilt and regret. Some denied that they had delirium while others appreciated talking about their experiences. Nursing skills were of great importance to the patient's experiences of treatment. Conclusion: The experience of delirium is individual. Becoming confirmed and seen as a unique individual was described by patients leading to increased well-being. The nurse has an important role in informing and supporting the patient to reduce stigmatization and suffering. It is also important that the nurse treats the patient's experiences with respect.

Bakgrund: Intensivvårdspatienter utsätts för en påfrestande situation, vilket kan bidra till utvecklandet av iva-delirium. Iva-delirium är en form av hjärndysfunktion som leder till ökad sjuklighet, ökad mortalitet och ökade vårdkostnader i form av förlängd vårdtid. Studier visar att trots att iva-delirium är vanligt förekommande inom intensivvården så missas tillståndet ofta. Bedömningsinstrument för att identifiera iva-delirium finns men används vanligen i liten utsträckning inom svensk intensivvård. Detta kan leda till att intensivvårdssjuksköterskor, utifrån personlig erfarenhet, utvecklar olika strategier för att vårda patienter med iva-delirium. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors personliga erfarenheter av att bedöma patienter som riskerar att drabbas av iva-delirium samt hur syndromet identifieras och förebyggs. Metod: En kvalitativ studie innehållande sex intervjuer genomfördes och analyserades utifrån en deskriptiv innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskorna med hjälp av personliga erfarenheter skapade en framförhållning genom att förutse riskfaktorer och att identifiera kliniska tecken. Vidare visade intensivvårdssjuksköterskorna en förmåga att förebygga och resonera kring utförda åtgärder. En förståelse för vården av patienter med iva-delirium skapades genom etiska reflektioner. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter utgjordes av tre domäner; att se, att göra och att känna. Dessa olika erfarenheter interagerade med varandra, skedde simultant och skapade ett expertkunnande hos intensivvårdssjuksköterskorna. Trots denna förmåga framkom det att intensivvårdssjuksköterskornas kunskaper om iva-delirium och deras strategier varierade beroende på personlig erfarenhet. Klinisk betydelse: Genom att belysa intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter kan en ökad medvetenhet kring iva-delirium skapas och därmed förhoppningsvis medföra minskad prevalens. / Background: Critical care patients are exposed to a stressful situation, which could contribute to the development of icu-delirium. Icu-delirium is a form of brain dysfunction leading to higher morbidity, higher mortality and higher cost of care due to extended hospital stays. Even though studies show that icu-delirium is common within critical care the syndrome is often unrecognized. Delirium screening tools exist but are rarely used within Swedish critical care. The low implementation of screening tools could lead to that critical care nurses, based on personal experience, develop individual strategies for care of patients with icu-delirium. Aim: To describe experiences of assessing patients with risk for developing icu-delirium and how the syndrome is identified and prevented by critical care nurses. Methods: A qualitative study with six interviews was conducted and analyzed based on a descriptive qualitative content analysis. Results: The results showed that critical care nurses, based on earlier experiences, created an anticipation by discerning risk factors and identifying clinical signs. The critical care nurses showed an ability to perform preventive measurements while reasoning about already performed measurements. Through ethical reflections an understanding for the care of patients with icu-delirium was created. Conclusions: The experiences by critical care nurses was based on three domains; to see, to do and to feel. These domains occurred simultaneously and created the expertise of the critical care nurse. Despite this ability the knowledge of critical care nurses and their clinical assessment methods varied depending on earlier experiences. Relevance to clinical practice: By illuminating the experiences of critical care nurses hopefully a higher awareness regarding icu-delirium is created which will hopefully result in a lower prevalence.

Sedan 1993 har ett trettiotal EU-myndigheter inrättats för att samordna offentlig förvaltning i medlemsstaterna. Genom att till exempel bestämma vilka produkter som får säljas, enas om varornas tekniska standard och vilka metoder för marknadskontroll som ska tillämpas i medlemsstaterna, ska EU-myndigheter förverkliga idén om EU:s inre marknad. Med uppdrag att organisera berörda myndigheter i medlemsstaterna kan EU-myndigheter kännetecknas som ”förvaltning av förvaltning”, eller metaförvaltning. De är organisationer som i första hand ska forma andra organisationers beslut och förfaranden, snarare än sina egna. Denna bok handlar om hur beslut fattas i EU:s tilltagande metaförvaltning. Påverkas beslutsordningen i EU-myndigheter av att medlemmarna i organisationen tillhör nationella myndigheter? Enligt vilket mönster anpassar sig berörda myndigheter för att uppgå som medlemmar i EU-myndigheter? Hur påverkas i sin tur EU-myndigheternas beslutsfattande av denna anpassning? Boken tecknar bilden av en motsägelsefull gemenskap mellan myndigheter vilken inrättandet av EU-myndigheter leder till. Avhandlingen utgår från en studie av Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA, en myndighet som fattar beslut om vilka nya läkemedel som ska godkännas i Europa. / <p>Diss. Stockholm : Handelshögskolan, 2014</p>

Syftet med undersökningen är att se hur filmen The Father (2020) av Florian Zeller gestaltar en subjektiv upplevelse av demenssymtom och ifall de gestaltningsmetoderna kan leda till att åskådarna lättare relaterar till huvudkaraktärernas subjektiva upplevelse. Undersökningen är en fallstudie av scen 2 ur filmen eftersom denna scen visar på störst temporal dissonans mellan story och plot. Scen 2 analyseras kvalitativt baserat på teorier om filmtekniker och koncept som cirkulerar kring ämnena tid och förvirring. Resultatet visar att The Father använder sig av empuzzlement, deceptive continuity, analeps, proleps, repetitiv förekomst, déjà vu, likvärdighet mellan karaktärer, kopian och ihopblandning av personer för att sätta åskådaren i samma situation som huvudkaraktären befinner sig i vilket kan leda till ökad kognitiv empati för huvudkaraktären. Diskussionen föreslår starten för användningen av begreppet “Incertuleps” för obestämda tidshopp i narratologi och diskuterar också hur vidare forskning bör använda sig av att intervjua personer som sett The Father. / This thesis aims to see how the movie The Father (2020) by Florian Zeller visualizes a subjective experience of the symptoms of dementia and if these ways of visualizing it can result in the audience more easily relating to the main character's subjective experience. The method for this study is a case study of scene 2 in the movie since it shows the biggest temporal dissonance between the story and the plot. Scene 2 is analyzed qualitatively based on theories of filmmaking techniques and concepts revolving around time and confusion. The result shows that The Father uses empuzzlement, deceptive continuity, analepsis, prolepsis, repetitive occurrance, déjà vu, equivalence between characters, the copy and the mixing of people to place the audience in the same situation as the main character which then can lead to the audience having more cognitive empathy for the main character. The diskussion proposes the start of using the term “Incertulepsis” for undefinable jumps in time in narration and also discusses how future research should use interviews on people that have watched The Father.

The aim: was to describe and compare a group of experts and critical care nurses' agreement in detecting delirium in intubated, ventilator treated patients with sedation / analgesia, before and after an in house training intervention with the instrument Confusion Assessment Method for the Intensive Care Unit (CAM-ICU). Method: A quasi-experimental study, one group pretest - posttest design. A convenience sample of 17 critical care nurses in a general intensive care unit included. To detect delirium the instrument CAM-ICU was used, 21 paired tests before and 22 after an educational intervention. Main Results: The results showed that after an in house training intervention sensitivity and kappa coefficient improved of the characteristic 1 "acute onset and fluctuating course," an improvement that was significant. In other features, and overall values were signs of numerical improvement and deterioration in sensitivity, specificity and kappa coefficient but no significant change. Conclusion: Implementing a new instrument for detecting delirium in clinical practice requires education and follow-up. A small sample of critical care nurses with varying ability to use the new instrument and the fact that patients' status may change rapidly making it difficult to draw any conclusions from this study. It is clear, however, that education and follow-up is needed when new care routines are introduced, and that further studies are needed to clarify whether the CAM-ICU is a valit and reliable instrument to use in clinical practice. / Syftet var att beskriva och jämföra en expertgrupp och intensivvårdssjuksköterskors överensstämmelse i att detektera delirium hos intuberade, respiratorbehandlade patienter med sedering/analgesi, före och efter en utbildningsintervention med instrumentet Confusion assessment method for the intensive care unit (CAM-ICU). Metod: En kvasiexperimentell studie, en grupps pretest – posttest design. Ett bekvämlighetsurval på en allmän intensivvårdsavdelning där inkluderades 17 intensivvårdssjuksköterskor. För att detektera delirium användes instrumentet CAM-ICU, 21 parmätningarna före och 22 efter en utbildningsintervention. Huvudresultat: Resultatet visade att efter utbildningsinterventionen förbättrades sensitiviteten och kappa koefficienten i kännetecken 1 ”akut insättande eller fluktuerande förlopp”, en förbättring som var signifikant. I övriga kännetecken och totalvärden fanns tecken på numerär förbättring och försämring i sensitivitet, specificitet och kappakoefficient men ingen signifikant förändring. Slutsats: Att implementera ett nytt instrument för att detektera delirium i klinisk verksamhet kräver utbildning och uppföljning. Ett litet sample av intensivvårdssjuksköterskor med varierad förmåga att använda det nya instrumentet samt det faktum att patienters status hastigt kan förändras gör det svårt att dra några slutsatser av denna studie. Klart är dock att utbildning och uppföljning behövs när nya vårdrutiner införs, och att ytterligare studier behövs för att klargöra om CAM-ICU är ett valit och reliabelt instrument att använda i klinisk verksamhet.

Denna uppsats börjar i tänkandet hos Augustinus, som förutom med hans egen definition av tänkandet som ett samlande också ser tänkandet som ett välvande [volvere] och ett fusionerande [fusio]. Tänkandet som ett välvande sker genom att ord revolverar [revolvere]. Detta leder till upptäckten av att vara involverad [involvere] i världen. Eftersom man är involverad vill man försöka evolvera [evolvere] det i vilket man är involverad: strukturen är volvere–revolvere–involvere–evolvere. Detta hänger samman med varats utgjutning [diffusio] som ingjuts [infusio] i människorna, varför människan ur förskingring vill fusionera [fusio] sin verklighet. Ur detta uppstår confusio. Hos Augustinus bestäms människan av ett tredelat confusio: kosmologiskt som upphov, biologiskt som skam och kognitivt som förvirring. / The following thesis takes as its point of departure the implicit Augustinian view of thinking. Besides his own definition of thinking as a ”collecting” in the Confessions (and his view of thinking in On the Trinity), Augustine also suggests thinking as volving [volvere]. This kind of thinking is structured by words revolving [revolvere] in the mind. This, is suggested, by necessity leads to an involvement [involvere] in the world. The fact of being involved in the world also means striving to evolve [evolvere] that in which you are involved: the structure is volvere–revolvere–involvere–evolvere. This, in turn, is due to ”being” being diffused [diffusio], which then is infused [infusio] into human beings. As a result, the human being tries by thinking to fuse [fusio] reality from dispersion into unity. From this, confusion [confusio] emerges. Here, the structure is diffusio–infusio–fusio–confusio. The aim of this thesis is to envelope and place what for Augustine is predominantly a negative notion of confusio in the right manner as a generative and dynamic notion, structured in a threefold manner: cosmologically as origin, biologically as shame, cognitively as confusion. These being three aspects defining the ego.