<p>Uppsatsen handlar om kvinnors organisering i sociala rörelser i Argentina under två olika perio-der: diktaturen 1976 -83 och den ekonomiska krisen 2001/2002. Syftet har varit att undersöka utifrån vilka syften och med vilka strategier kvinnor har organiserat sig under dessa perioder, samt att se om det finns likheter eller skillnader mellan dessa.</p><p>De rörelser som undersökts har varit: Las Madres de Plaza de Mayo, olika grannskapsorgani-sationer och hemmafrurörelser, samt piqueteros, clubes de trueque, fábricas/empresas recupera-das och asambleas vecinales.</p><p>Rörelserna har huvudsakligen analyserats utifrån feministiska och genusvetenskapliga teorier. Framförallt har jag utgått från en diskussion inom feminismen som handlar om skillnaden mellan kvinnoorganisationers strategiska och praktiska intressen. Många kvinnorörelser i Argentina, liksom i Latinamerika i stort, har organiserat sig utifrån en identifiering med en traditionell kvinnlig genuskonstruktion, det vill säga med moderskapet och med sysslor i hemmet. Utifrån det ställningstagandet har kvinnorna i rörelserna också ofta tagit avstånd ifrån politik och politis-ka strukturer. Den feministiska diskussion som berörs i uppsatsen handlar huvudsakligen om positiva och negativa konsekvenser av ett sådant ställningstagande. Jag har också använt teorier om sociala rörelser liksom annan sekundärlitteratur och historiska beskrivningar av den politiska och ekonomiska kontexten i Argentina.</p><p>Slutsatserna är dock långt ifrån entydiga och beror till stor del på vilket perspektiv man väljer att anta, samt vilken källa man använder sig av. I vissa fall kan man se att den ”opolitiska” roll som många kvinnor identifierat sig med faktiskt varit en förutsättning för att utöva politiskt för-ändringsarbete i realiteten. Medan det i andra fall tvärtom tycks vara så att denna identifiering kan ha underlättat reproducerandet av klientellistiska och populistiska politiska strukturer och att kvinnor (genom sitt genus) lätt blir offer för dessa. Genom det förhållandet minskar också deras möjligheter till verkligt inflytande.</p>

Uppsatsen handlar om kvinnors organisering i sociala rörelser i Argentina under två olika perio-der: diktaturen 1976 -83 och den ekonomiska krisen 2001/2002. Syftet har varit att undersöka utifrån vilka syften och med vilka strategier kvinnor har organiserat sig under dessa perioder, samt att se om det finns likheter eller skillnader mellan dessa. De rörelser som undersökts har varit: Las Madres de Plaza de Mayo, olika grannskapsorgani-sationer och hemmafrurörelser, samt piqueteros, clubes de trueque, fábricas/empresas recupera-das och asambleas vecinales. Rörelserna har huvudsakligen analyserats utifrån feministiska och genusvetenskapliga teorier. Framförallt har jag utgått från en diskussion inom feminismen som handlar om skillnaden mellan kvinnoorganisationers strategiska och praktiska intressen. Många kvinnorörelser i Argentina, liksom i Latinamerika i stort, har organiserat sig utifrån en identifiering med en traditionell kvinnlig genuskonstruktion, det vill säga med moderskapet och med sysslor i hemmet. Utifrån det ställningstagandet har kvinnorna i rörelserna också ofta tagit avstånd ifrån politik och politis-ka strukturer. Den feministiska diskussion som berörs i uppsatsen handlar huvudsakligen om positiva och negativa konsekvenser av ett sådant ställningstagande. Jag har också använt teorier om sociala rörelser liksom annan sekundärlitteratur och historiska beskrivningar av den politiska och ekonomiska kontexten i Argentina. Slutsatserna är dock långt ifrån entydiga och beror till stor del på vilket perspektiv man väljer att anta, samt vilken källa man använder sig av. I vissa fall kan man se att den ”opolitiska” roll som många kvinnor identifierat sig med faktiskt varit en förutsättning för att utöva politiskt för-ändringsarbete i realiteten. Medan det i andra fall tvärtom tycks vara så att denna identifiering kan ha underlättat reproducerandet av klientellistiska och populistiska politiska strukturer och att kvinnor (genom sitt genus) lätt blir offer för dessa. Genom det förhållandet minskar också deras möjligheter till verkligt inflytande.