Introduktion: Stabilitet i knäleden bedöms ofta genom funktionella hopptester tillsammans med teknisk utrustning. Ett problem med de funktionella tester som används är brist på standardisering. Syfte: Syftet med denna studie var att med hjälp av rörelsesensorer utvärdera reliabilitet och validitet av Norells ACL jumptest för att mäta dynamisk stabilitet i knäleden hos unga friska personer. Metod: Sju unga friska män fick uföra Norells ACL jumptest, Drop jump och One-leg hop for distance vid två testtillfällen. Rörelsedata från första kontakt med marken analyserades. Reliabiliteten utvärderades genom test-återtest och samtidig validitet genom att procentuell differens mellan resultaten från Norells ACL jumptest och Drop jump respektive One-leg hop for distance räknades ut. Deltagarna fick även fylla i självuppskattningsformulären KOOS och IPAQ. Resultat: Det fanns en stor spridning i deltagarnas medianvärde gällande både bakåt-framåt- och sidledsacceleration vid test-återtest. Även stor spridning uppmättes i jämförelsen av de tre testerna. Det fanns inget samband mellan ökad stabilitet och dominant ben. Inget samband mellan resultatet på hopptesterna och självskattning av KOOS och IPAQ kunde påvisas. Slutsats:Reliabilitet och samtidig validitet av Norells ACL jumptest värderas som låg i denna studie. Inget samband mellan självupplevd knästabilitet och den stabilitet som uppmätts med RS kunde påvisas. Det kunde heller inte påvisas ett samband mellan dominant ben och en ökad knästabilitet. Norells ACL jumptest verkar dock vara ett likvärdigt funktionellt test jämfört med Drop jump och One-leg hop for distance gällande mätning av dynamisk stabilitet i knä enligt denna studie.

Under de senaste åren har forskning presenterats som påvisar en försämring i balans, knä- och fotledsstabilitet under kvinnors ägglossningsfas, vilket föreslås kan medföra en ökad skaderisk under deras idrottsutövande. Under ägglossningen är nivåerna av könshormonet östrogen som högst. Östrogenet påverkar enzymet lysyloxidas som hämmar kollagensyntesen i senor och ligament. Detta medför möjligen en ökad instabilitet i exempelvis knä- och fotled under ägglossningen.  Syftet med studien var att undersöka hur vanligt förekommande det är att idrottande fertila kvinnor anger en försämrad balans eller ökad skadebenägenhet under ägglossningsfasen.  Studien var en retrospektiv observationsstudie med kvantitativ metod. En enkät skickades ut till föreningsidrottande kvinnor som tränade minst tre gånger i veckan. De kvinnor som använde hormonella preventivmedel exkluderades från deltagande. Totalt deltog 17 kvinnor i studien. Resultatet visade att majoriteten av kvinnorna visste när de hade ägglossning men inte angav några förändringar i knä- och fotledsstabilitet, balans och ökad skadebenägenhet under denna fas. Dock angav nästan en fjärdedel helt eller delvis en försämrad balans under ägglossningen och strax över en fjärdedel angav en ökad skadebenägenhet under ägglossningen. Inga tydliga slutsatser kan dras men förändringar i balans och skadebenägenhet under ägglossningsfasen kan i vissa fall förekomma hos idrottande kvinnor och bör då tas i beaktning vid övningar där höga krav ställs på balans eller där ökad risk för skada finns. Fortsatt forskning rekommenderas.