Bakgrund: Lungcancer är en sjukdom som innebär ett uttalat lidande för de drabbade personerna. Sjuksköterskan kan med hjälp av ett personcentrerat förhållningsätt och med en förståelse för det individuella lidandet skapa en vårdrelation som underlättar livet för de lungcancersjuka personerna. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av att leva med lungcancer. Metod: Litteraturöversikten hade en kvalitativ ansats baserat på 14 artiklar. Analysen genomfördes med manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De huvudfynd som återfanns i litteraturöversikten resulterade i fyra huvudkategorier; upplevelser första tiden efter ett lungcancerbesked, leva och hantera livet med lungcancer, sociala relationer och möta stigmatisering. Lungcancerbeskedet satte personernas liv och uppfattning om livets olika självklarheter ur balans. Personerna behövde plötsligt söka efter vägar till acceptans men också finna källor till hopp. Förmågan att leva ett normalt liv blev nu beroende av olika handlingsstrategier. De sociala relationerna visade sig både bli problematiska och hjälpfulla. Det mest utmärkande för lungcancersjuka personer var det egna skuldbeläggandet grundat i stigtimatieringen från omgivningen. Diskussion: Personer med lungcancer upplever hinder i sitt dagliga liv och kan få hjälp av sjuksköterskan att hantera livet med hjälp av personcentrerad vård. Slutsats: Personer med lungcancer tvingades in i en förändrad tillvaro och sjukdomen medförde ett lidande som påverkade olika aspekter i deras vardagliga liv. Vidare forskning kan inriktas mot att undersöka lungcancersjuka personers upplevelser av vårdbemötandet. / <p>2023-03-23</p>

No description available.

Som distriktsläkare har jag mött mycket lidande hos mina patienter. I min egen läkarutbildning för 40 år sedan och ännu idag på läkarutbildningen saknas undervisning om själva lidandet – det själsliga och existentiella lidandet. Trots att läkarutbildningen är en både akademisk och praktisk yrkesutbildning har det inom akademin funnits en ambivalens till praktiskt yrkeskunnande. Intresset och utrymmet för detta kunnande har till min glädje blivit större under de tjugo år jag arbetat som lärare och kursledare. Och studenterna har blir bättre förberedda på sin framtida yrkesroll genom införandet av patient-centrerad kommunikationsträning och olika undervisningsmoment avseende professionellt förhållningssätt, etik och bemötande, ledarskap och samarbete, genus och mänskliga rättigheter. Dock saknas fortfarande viktiga ämnen, såsom kunskapsteori och bildning. Mitt sökande har varit inriktat på att få tillgång till ett språk med ord och begrepp som beskriver läkares tysta yrkeskunnande och den förtrogenhetskunskap som utgör förutsättningen för god läkekonst för att uppnå en medveten balans mellan läkarvetenskap och läkekonst. Kunskap om lidandet är en väsentlig del i en läkares möte med sjuka människor. Först under själva arbetet med denna uppsats förstod jag att det varit en omedveten drivkraft i mitt arbete som läkare men också i mitt eget liv att förstå mer om lidandet. Jag har försökt dela med mig av kunskaper och erfarenheter om lidande från patientmöten och reflektioner kring dessa. Min förhoppning är att kunna inspirera andra kollegor att utforska sitt eget tysta yrkeskunnande. Då kan vårt gemensamma språk utvecklas och hållas levande och vårt yrkeskunnande bli synligt och få en upprättelse till gagn inte bara för oss själva utan för sjukvården och framför allt för patienterna.