Jag har gjort en fallstudie på den matematiska språkstatusen i en gymnasieklass i Sverige. Eleverna som deltagit har fått värdera språkliga variabler av matematikämnet samt fått fyra matematikuppgifter att lösa. De har blivit ombedda att beskriva sina tankar skriftligen för att det ska framgå vilken terminologi de använder. Resultatet visar tydligt att elevernas matematiska språk är bristfälligt och att de som klarar att lösa uppgifterna bäst också använder den mest korrekta matematiska terminologin, dock utan att själva inse vikten av detta samband.Teorier inom lingvistiken och psykologin som visar på vikten av att behärska språket för att kunna utveckla tanken har en framträdande roll i arbetet, liksom Skolverkets arbete med att hitta förklaringar till svenska elevers allt sämre prestationer i TIMSS och andra internationella jämförelser av elevers matematikkunskaper. / I have made a case study on the mathematical language status in an upper secondary school in Sweden. The participating pupils were asked to value some language-variables in mathematics and were given four assignments to solve. They were asked to describe their thoughts in writing in order for me to be able to determine what terminology they are using. The result shows that the pupils' mathematical language is insufficient and the prime ones in solving the assignments also are the ones using a more correct mathematical terminology, although not realising this fact themselves. Theories from linguistics and psychology that show the importance of developing the mind has a central role in this project, along with the works of the National Swedish Agency for Education to find explanations for Swedish pupils' ever decreasing figures in TIMSS and other international comparisons on students' mathematical proficiency.

Inom översättning och vid inlärning av ett nytt språk kan man stöta på ord som är svåra att uttrycka påmålspråket. Ett sådant ord är ”förvirring” i förhållande till franskan. I denna uppsats undersöks konceptet”förvirring” samt de besläktade orden ”förvirrad”, ”förvirrat”, ”förvirra”, samt ”förvirrande”, och hurdessa uttrycks på franska. Detta görs genom att jämföra översättningar i en parallellkorpus med hjälp avordboksdefinitioner och genom att diskutera kontexterna där de hittats. Resultatet visar att det finnsmånga varierande sätt att uttrycka de olika svenska orden på franska, och det verkar krävas att man i storutsträckning beaktar kontexten, då de svenska orden ofta är mer polysema än de franska. Undantaget ärsubstantivet ”förvirring” som utan större problem kan översättas till ”confusion” i de flesta sammanhang.Konceptet ”förvirring” verkar dock ha en annan roll och andra kopplingar i det svenska språket än vad dethar i det franska språket.