Av det totala resandet i Sverige idag sker majoriteten av resorna med bilen som färdmedel. Detta har resulterat i att det planeras mer för bilen och mindre för andra färdmedel, exempelvis kollektiva. För att andra färdmedel ska kunna konkurrera med bilen krävs det att de prioriteras i planeringen. Det huvudsakliga syftet med uppsatsen är att belysa och undersöka vilka aspekter av kollektivtrafikens linjenät som kan göra att färdmedlet anses mer välfungerande. Genom att belysa dessa aspekter skulle detta eventuellt kunna leda till att kollektivtrafiken ses som alternativ till bilen. Genom att även utföra en fallstudie på två orter i Sverige skulle det tydliggöras om linjenät idag uppfyller de riktlinjer som litteraturen menar gör linjenät generellt mer välfungerande. I fallstudien undersöktes städerna Luleå och Växjö. Resultatet av kunskaps- och forskningsöversikten, där det framkommer de planeringsprinciper som skapar ett välfungerande linjenät, har legat till grund för en checklista som sedan tillämpades som verktyg i fallstudien. Utifrån denna checklista har det kunnat avgöras hur och om dessa planeringsprinciper och riktlinjer tillämpas i de valda kommunerna. Den slutsats som har kunnat dras utifrån det redovisade resultatet är att det finns en mängd olika aspekter som påverkar hur välfungerat ett linjenät är; inte endast de riktlinjer som presenteras i uppsatsen påverkar utan exempelvis stadens struktur och form inverkar även på hur välfungerat ett linjenät – och kollektivtrafiken – uppfattas. En slutsats som har tolkats ur fallstudien är dock att båda städerna överlag har välfungerande linjenät – om de aspekter som checklistan behandlar undersöks.