Dysfagi, sväljningssvårigheter, kan följa som sekundärt symptom till en annan sjukdom, exempelvis stroke. För att patienter med dysfagi ska få bästa möjliga vård är ett väl fungerande teamarbete av yttersta vikt. Det är logopeden som utför bedömning vid sväljningssvårigheter samt ger råd och rekommendationer. De teammedlemmar som har störst daglig kontakt med berörda patienter och som är närvarande i matningssituation är omvårdnadspersonal såsom sjuksköterskor och undersköterskor. Det åligger i många fall dem att mata patienter på ett säkert och tryggt sätt samt att även i övrigt följa de råd och rekommendationer som givits. Av tidigare utländska studier framgår att råd och rekommendationer av olika anledningar inte alltid efterföljs. Syftet med denna studie var att undersöka hur omvårdnadspersonalen på svenska vårdavdelningar ser på logopediska råd och rekommendationer gällande sväljningssvårigheter samt hur samarbetet med logoped upplevs fungera. Datainsamlingsmetod var fokusgruppsdiskussioner där sjuksköterskor (n=6) och undersköterskor (n=5) deltog. Dessa utfördes på två olika strokeavdelningar på sjukhus i södra Sverige. I studien framkom att deltagarna uppfattade samarbetet med logoped som givande. Råd och rekommendationer upplevdes generellt vara genomförbara men tidsbrist uppgavs vara den största orsaken till att de inte kunde efterföljas. I jämförelse de två avdelningarna emellan framkom att det på den avdelning där logopedresurs dagligen fanns att tillgå gick lättare att efterfölja råd och rekommendationer. På avdelningen där logoped endast fanns att tillgå två till tre dagar i veckan utgjorde tidsbrist ett stort problem, vilket resulterade i att råd och rekommendationer inte kunde efterföljas i samma utsträckning. Denna studie är enbart baserad på omvårdnadspersonalens upplevelser. I kommande studier skulle det därför vara intressant att även göra faktiska observationer ute på avdelningar samt undersöka hur logopeder uppfattar situationen.

It is important to know patients’ expectations and experiences concerning their medical visits in order to facilitate health care improvements (Socialstyrelsen, 2006; Sveriges kommuner och landsting, n.d.). There are however no studies available dealing with Swedish caretakers’ expectations of their children’s first contact with a speech and language pathologist (SLP), nor studies dealing with whether or not their expectations were met and their experiences of the visit. Thus the aim of the present study was to acquire knowledge about this to determine whether or not the given health care is satisfying and if there are any areas in need of improvement. The material consisted of two questionnaires and a telephone interview. In total, 20 caretakers filled out the questionnaire prior to the visit. Of these, 15 also filled out the questionnaire after the visit and 8 participated in the interview. The results of the study show that the caretakers’ expectations were met to a high degree and that they were highly satisfied with the visit. Moreover, this contentment seemed to coincide with their experience of met expectations. The caretakers expected the SLP to share an evaluation of the child’s speech and language and to give much information (e.g. about the child’s speech and language and communicative adjustments), that the child’s pre-school would be contacted and that the caretakers would be provided with material for home exercises, advice and support. Of great importance for a positive experience was also the SLP’s personality and that there was enough time during the visit. The level of worry and the perceived need for SLP consultations decreased after the visit. The caretakers’ expectations were not met regarding information about the purpose of the testing, the level of difficulty of a specific test, pre-school contacts, material for home exercises, waiting times and support. The information about the presence and level of difficulties as well as a possible diagnosis were not clear to several of the participants. The results show that there are certain aspects that are important in order for first contacts with a SLP to reach a high quality. Among these are the SLP’s approach and that the SLP provides an assessment, good advice and material for home exercises. There are however some areas in need of improvement that should be considered by SLPs, for example regarding waiting times, support, preschool contacts and information about the children’s difficulties. The results and conclusions emanating from this study should however be treated with some caution due to a low number of participants. / Det är viktigt att undersöka patienters förväntningar inför och upplevelser av vårdbesök för att möjliggöra förbättringar inom hälso- och sjukvården (Socialstyrelsen, 2006; Sveriges kommuner och landsting, u.å.). Det saknas studier angående vad vårdnadshavare till svenska barn har för förväntningar inför sina barns nybesök hos logoped för utredning av tal och språk, huruvida förväntningarna infrias samt hur de upplever besöket efteråt. Syftet med föreliggande studie var således att få mer kunskap om detta för att utröna om den vård som ges är tillfredställande och om det finns möjliga förbättringsområden. Material för datainsamling utgjordes av en enkät som besvarades inför besöket, en enkät som besvarades efter besöket samt en intervju via telefon efter besöket. Totalt deltog 20 vårdnadshavare som svarade på enkäten inför besöket, av dessa 20 besvarade 15 deltagare enkäten efter besöket och åtta deltog i telefonintervjun.    Studiens resultat visade att vårdnadshavarnas förväntningar motsvarades i hög grad. De var även i hög grad nöjda med besöket och denna nöjdhet förefaller sammanhänga med deras upplevelse av motsvarade förväntningar. Vårdnadshavarna förväntade sig att logopeden skulle delge en bedömning av barnets tal och språk och ge mycket information (t.ex. om barnets tal och språk samt kommunikativa anpassningar), att kontakt skulle tas med barnets förskola samt att vårdnadshavarna skulle få material för hemträning, tips och råd och stöd med att komma igång med träningen. Av stor vikt för upplevelsen, utöver ovan nämnda aspekter, var även hur logopeden var som person, hur denne bemötte barnet och vårdnadshavaren samt att tid fanns under besöket. Deltagarnas oro och upplevda behov av logopedkontakt minskades efter besöket. Deltagarnas förväntningar motsvarades inte beträffande information om testernas syfte, ett tests svårighetsgrad, kontakt med förskolan, material för hemträning samt väntetider och stöd. Information om förekomst av svårigheter hos barnet samt eventuell diagnos och grad av svårigheter upplevdes inte som tydlig för ett flertal deltagare.  Resultaten pekar på att det finns vissa aspekter som troligtvis bidrar till att logopediska nybesök uppnår en god kvalitet, bland annat logopedens bemötande samt att logopeden ger en bedömning, tips och råd samt material för hemträning. Det finns dock även några förbättringsområden som logopeder bör beakta, exempelvis beträffande väntetider, stöd, kontakt med förskolan och information om barnets svårigheter. Resultat och slutsatser bör dock tolkas med försiktighet på grund av lågt deltagarantal.