Bakgrund Barn med uttalssvårigheter utgör en betydande andel av svenska logopeders patienter. Det är viktigt att dessa barn får effektiv intervention tidigt då uttalssvårigheter kan leda till negativa sociala- och akademiska konsekvenser. På grund av resursmässiga utmaningar har många logopeder dock svårt att erbjuda behandling med den intensitet som forskning rekommenderar. Hemträning används som ett sätt att öka behandlingens intensitet och är således en viktig del av logopedisk behandling för uttalssvårigheter. Trots att hemträning visat sig vara betydelsefull finns det få studier som undersöker hur vårdnadshavare upplever att genomföra uttalsträning i hemmet, vilket motiverar den här studien. Syfte Syftet med denna intervjustudie var att undersöka vårdnadshavares upplevelser av att genomföra logopedisk hemträning för uttalssvårigheter med sitt barn. Metod Semistrukturerade intervjuer genomfördes på distans med 10 vårdnadshavare. Vårdnadshavarna rekryterades via barnlogopeder på logopedmottagningar i flera av landets regioner samt via sociala medier. Alla intervjuer spelades in och transkriberades för att därefter analyseras med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Analysen resulterade i sex teman; olikheter, känslomässiga intryck, utmaningar med hemträning, underlättande erfarenheter, önskemål och förbättringsförslag samt hemträning över tid. Vårdnadshavarna beskriver både positiva och negativa erfarenheter relaterat till hemträningen. Utifrån sina erfarenheter riktar vårdnadshavarna olika önskemål och förbättringsförslag till landets logopedmottagningar. Slutsatser Vårdnadshavarna upplever hemträningen som meningsfull att genomföra, men uttrycker ett behov av mer stöd från logopeden. Författarna föreslår att logopedmottagningar ser över sina möjligheter att erbjuda vårdnadshavare mer utbildning i syfte att underlätta hemträningen. Författarna hoppas även att andra vårdnadshavare ska kunna inspireras av de lärdomar och erfarenheter som studiedeltagarna beskriver.

<p>In Sweden surgical treatment of vocal fold lesions in children is fairly uncommon. At Falun hospital they have adapted a more generous attitude towards phonosurgery of children’s vocal folds. The purpose of the present study was to evaluate surgical treatment of organic vocal fold lesions in children and to assess the phonosurgical patient utility. The study was carried out at the Ear-, Nose- and Throat clinic, Falun hospital, Sweden. Based on case sheets, data was collected regarding the different vocal fold lesions that were surgically treated. The most frequent vocal fold abnormalities were vocal fold nodules, vocal fold cysts and sulcus/vergeture. Further on, assessment of pre- and postoperative voice recordings and stroboscopic examinations were carried out. The general tendency was that vocal fold closure and mucosal wave was estimated as normal or less abnormal following surgery in most patients. Postoperatively, hoarseness, breathiness and roughness were estimated to be significantly lower. For hyperfunction, only a tendency to lower occurrence was observed. The estimation of high pitch was similar pre- and postoperatively. A mail questionnaire showed that most patients/parents estimated a high degree of perceived voice related problems preoperatively. Most patients rated their own vocal function at the time of the study as highly functional. The majority were satisfied with the choice of undergoing surgical treatment. The conclusion was that surgical treatment may be a good option in organic vocal fold lesions in children.</p> / <p>I Sverige är kirurgisk behandling vid stämbandsförändringar hos barn relativt ovanligt. Vid Falu lasarett har man en generösare inställning till fonokirurgi av barns stämband. Syftet med föreliggande studie var att utvärdera kirurgisk behandling vid organiska stämbandsförändringar hos barn för att bedöma vilket värde fonokirurgi har för patienten. Studien genomfördes vid Öron-, Näs- och Halskliniken, Falu lasarett. Journaluppgifter inhämtades angående vilka olika stämbandsförändringar som åtgärdats kirurgiskt. De vanligast förekommande stämbandsförändringarna var knottror, cystor samt sulcus/vergeture. Vidare genomfördes bedömning av pre- och postoperativa röstinspelningar och stroboskopiska undersökningar. Den generella tendensen var att stämbandsslutning och slemhinnevåg i större utsträckning skattades normal eller mindre avvikande efter operation i jämförelse med före operation. Förekomst av röstparametrarna heshet, läckage och skrovlighet bedömdes vara signifikant lägre efter kirurgi. För press kunde endast tendens till lägre förekomst observeras medan det generellt höga röstläget skattades lika före och efter operation. Genom en enkät framkom att flertalet patienter/patienters målsmän skattade förhållandevis höga värden av upplevda röstbesvär före operation. Flertalet skattade höga värden angående hur väl rösten fungerade vid studiens genomförande. Majoriteten var nöjd med valet att genomgå operation. Slutsatsen var att kirurgisk behandling kan vara ett bra behandlingsalternativ vid organiska stämbandsförändringar hos barn.</p>

Vocal Cord Dysfunction (VCD) is characterized by paradoxical vocal cord movement during inspiration or expiration, and generally affects adolescents and predominantly women. Previous studies have shown a large inconsistency concerning terminology, definitions, etiology, assessment, differential diagnosis, co-morbidity and treatment. The purpose of this study was to map knowledge on and management of VCD in Sweden. The study was conducted as a written survey addressed to speech-language pathologists and physicians, and attained an answer percentage of 79 percent. The results showed that several professions were involved in the management of these patients, but no clear pattern of referral could be observed. The majority of the respondents considered intense physical exertion and psychological stress as triggering factors for VCD. Despite this, referral to a psychologist or psychiatrist seldom occurred. Asthma was the most frequent diagnosis regarding co-morbidity, and also the most frequent misdiagnosis. Respiratory exercises, relaxation and information about the diagnosis generally form the basis of VCD treatment. Physicians rated their knowledge on VCD greater compared to the speech-language pathologists. Several of the respondents stated that an increase in knowledge and awareness among nursing staff had contributed to an increase of patients with suspected or confirmed VCD. This study showed that there was no consensus regarding assessment, co-morbidity, misdiagnosis and treatment of VCD among speech-language pathologists and physicians in Sweden. / Vocal Cord Dysfunction (VCD) karakteriseras av paradoxala stämbandsrörelser vid in- eller utandning och drabbar vanligtvis ungdomar och huvudsakligen kvinnor. I tidigare studier framkom ingen konsensus kring terminologi, definition, etiologi, utredning, differentialdiagnostik, komorbiditet eller behandling. Syftet med föreliggande studie var att kartlägga kännedom om och handhavande av VCD i Sverige. Studien genomfördes i form av en enkätundersökning bland logopeder och läkare och svarsfrekvensen var 79 %. Ur resultatet framkom att flera professioner hade träffat dessa patienter men ingen tydlig remitteringsgång observerades. Majoriteten av respondenterna ansåg att intensiv fysisk ansträngning och psykologisk stress var utlösande faktorer till VCD. Däremot förekom sällan remittering till psykolog eller psykiater. Astma var den mest frekventa diagnosen gällande komorbiditet och feldiagnostisering. Andningsövningar, avspänning/avslappning samt information kring diagnosen inkluderades i behandlingen i hög grad. Läkarna skattade sin kunskapsnivå om VCD högre än logopederna. Flera av respondenterna angav att ökad kunskap och medvetenhet bland vårdpersonal hade bidragit till en ökning av diagnostisering av patienter med misstänkt eller konstaterad VCD. Föreliggande studie visade att det inte fanns någon enighet gällande utredning, komorbiditet, feldiagnostisering och behandling av VCD bland logopeder och läkare i Sverige.

In Sweden surgical treatment of vocal fold lesions in children is fairly uncommon. At Falun hospital they have adapted a more generous attitude towards phonosurgery of children’s vocal folds. The purpose of the present study was to evaluate surgical treatment of organic vocal fold lesions in children and to assess the phonosurgical patient utility. The study was carried out at the Ear-, Nose- and Throat clinic, Falun hospital, Sweden. Based on case sheets, data was collected regarding the different vocal fold lesions that were surgically treated. The most frequent vocal fold abnormalities were vocal fold nodules, vocal fold cysts and sulcus/vergeture. Further on, assessment of pre- and postoperative voice recordings and stroboscopic examinations were carried out. The general tendency was that vocal fold closure and mucosal wave was estimated as normal or less abnormal following surgery in most patients. Postoperatively, hoarseness, breathiness and roughness were estimated to be significantly lower. For hyperfunction, only a tendency to lower occurrence was observed. The estimation of high pitch was similar pre- and postoperatively. A mail questionnaire showed that most patients/parents estimated a high degree of perceived voice related problems preoperatively. Most patients rated their own vocal function at the time of the study as highly functional. The majority were satisfied with the choice of undergoing surgical treatment. The conclusion was that surgical treatment may be a good option in organic vocal fold lesions in children. / I Sverige är kirurgisk behandling vid stämbandsförändringar hos barn relativt ovanligt. Vid Falu lasarett har man en generösare inställning till fonokirurgi av barns stämband. Syftet med föreliggande studie var att utvärdera kirurgisk behandling vid organiska stämbandsförändringar hos barn för att bedöma vilket värde fonokirurgi har för patienten. Studien genomfördes vid Öron-, Näs- och Halskliniken, Falu lasarett. Journaluppgifter inhämtades angående vilka olika stämbandsförändringar som åtgärdats kirurgiskt. De vanligast förekommande stämbandsförändringarna var knottror, cystor samt sulcus/vergeture. Vidare genomfördes bedömning av pre- och postoperativa röstinspelningar och stroboskopiska undersökningar. Den generella tendensen var att stämbandsslutning och slemhinnevåg i större utsträckning skattades normal eller mindre avvikande efter operation i jämförelse med före operation. Förekomst av röstparametrarna heshet, läckage och skrovlighet bedömdes vara signifikant lägre efter kirurgi. För press kunde endast tendens till lägre förekomst observeras medan det generellt höga röstläget skattades lika före och efter operation. Genom en enkät framkom att flertalet patienter/patienters målsmän skattade förhållandevis höga värden av upplevda röstbesvär före operation. Flertalet skattade höga värden angående hur väl rösten fungerade vid studiens genomförande. Majoriteten var nöjd med valet att genomgå operation. Slutsatsen var att kirurgisk behandling kan vara ett bra behandlingsalternativ vid organiska stämbandsförändringar hos barn.

Talapraxi är en talmotorikstörning som drabbar planeringen och programmeringen av talet, vilket visar sig som avvikelser i artikulation och prosodi. I dag finns inget svenskt test för utredning av talapraxi. Syftet med studien var därför att utforma ett testbatteri på svenska som är känsligt även för lindriga grader av talapraxi. Detta test pilotnormerades på 50 friska deltagare.  För att kunna studera hur kön, ålder och utbildningsnivå kan inverka på prestationen i testbatteriet, eftersträvades en jämn fördelning när det gäller dessa demografiska bakgrundsvariabler. Uppgifterna konstruerades baserat på tidigare forskning gällande de typiska perceptuella dragen vid talapraxi och på testuppgifter som tidigare har visat sig vara känsliga för talapraxi. Deltagarnas prestation varierade mellan testbatteriets olika uppgifter. På några uppgifter hade en stor andel av deltagarna alla rätt, medan andra uppgifter visade sig vara utmanande även för friska personer. Inga signifikanta könsskillnader fanns för prestationerna på någon av uppgifterna i testbatteriet. Utbildningsnivå och ålder påverkade däremot prestationen på vissa uppgifter. Generellt var effektstyrkorna för utbildningsnivå större än för ålder. Testbatteriet bör i framtiden kunna ge ett bra underlag för bedömning av huruvida talapraxi föreligger eller inte. Det bör också kunna användas vid bedömning av talapraxins svårighetsgrad. För att gå vidare med utvecklingen av testbatteriet bör man fortsätta normeringen på ett större antal personer samt kliniskt validera det på personer med diagnostiserad talapraxi. / Apraxia of speech (AOS) is a motor speech disorder that affects the planning and programming of speech, resulting in articulatory and prosodic distortions. To this date there is no available test in Swedish for assessment of AOS. Therefore, the aim of this study was to construct a test battery that enables the assessment of level of severity of the disorder, including mild AOS. A pilot standardization was performed on 50 healthy speakers. In order to determine whether the performance on the test battery is affected by sex, age or level of education, the selection of participants was stratified by these variables. The tasks were constructed based on previous research regarding the perceptual characteristics of AOS, taking into account also the types of tasks that have proved to be challenging for patients with AOS. The performance varied between different tasks of the test battery. On some tasks a high portion of the participants got very high scores, while other tasks were shown to be challenging even for healthy speakers. No significant sex differences were found on any of the tasks. However, age and level of education significantly affected the performance on some of the tasks. Overall, the effect sizes for level of education were larger than for age. In the future, the test battery should be able to determine the presence or absence and severity of AOS. For further development of the test battery, the standardization should continue using a larger sample. A clinical validation on patients with diagnosed AOS is also of great importance.

Afasi medför en språklig och kommunikativ begränsning för personer med afasi vid samspel med andra individer. Syftet med föreliggande studie är att undersöka interaktion mellan personer med afasi, samt mellan afasigruppsledare och deltagare i en afasigrupp under behandlingssituationer. Tre afasigrupper, med sammanlagt elva afasigruppsdeltagare och fyra afasigruppsledare deltog i föreliggande studie. Datainsamling skedde via videoupptagning samt ljudinspelning. Det insamlade materialet transkriberades och analyserades enligt samtalsanalytiska principer. Utöver videofilmning och ljudinspelning har deltagarna med afasi även testats med delar ur det neurolingvistiska testet A-ning. Resultat från föreliggande studie visar att utförandet av behandlingsövningar är föränderligt vid gruppintervention, där både afasigruppsdeltagare samt afasigruppsledare påverkar utförandet. Enligt tidigare forskning kan interaktion under intervention vanligen vara av institutionell karaktär. Gruppintervention i föreliggande studie har dock visat sig kunna avvika från detta system. Resultaten i föreliggande studie visar även att afasigruppsledaren använder sig av ett tydligare socialt fasadarbete under intervention i jämförelse med det sociala fasadarbetet mellan två afasigruppsdeltagare. Strategier som syftar till att stärka kommunikations- och språkförmåga hos afasigruppsdeltagaren har identifierats hos både afasigruppsledare och afasigruppsdeltagare i föreliggande studie. Föreliggande studie har gjort en beskrivning av hur interaktionen kan te sig vid behandling i afasigrupp. Emellertid finns ett fortsatt behov av att studera interaktion i afasigrupper för att synliggöra strategier som kan underlätta samspelet mellan samtliga samtalsdeltagare. / Aphasia is a language and communication impairment, which affects interaction with other individuals. The purpose of the present study is to investigate and describe interaction between people with aphasia and between the leaders and the participants in an aphasia group during treatment sessions. Three aphasia treatment groups, with a combined total of eleven aphasia group participants and four aphasia group leaders participated in the present study. Data was collected through audio and video recording. The recordings were transcribed and analyzed according to principles from Conversation Analysis. In addition to the video and audio recording, the participants with aphasia were also tested with parts of the Swedish neurolinguistic test A-ning. The results of the present study demonstrated that the execution of treatment tasks can change in interaction during group treatment sessions. Both aphasia group participants and aphasia group leaders were shown to have an influence on changing the characteristics of treatment tasks. Previous research has shown that interaction in intervention usually is institutional by nature. However, the interaction during group treatment in the present study was occasionally deviating from this system. The results of the present study also show that aphasia group leaders use face work more frequently in intervention, compared to the aphasia group participants. Strategies, which strengthen communication and language ability in persons with aphasia during interaction, are used by leaders as well as by participants in aphasia treatment groups. The present study has made a description of how interaction may appear in therapy in aphasia treatment groups. However, there is a continuous need to study interaction during aphasia treatment groups in order to identify strategies that may further facilitate interaction between all the participants in the group.

Den kunskap som ett barns föräldrar och förskolepersonal besitter om dess språk är värdefull att tillvarata, särskilt då formaliserade språkbedömningar kan vara svåradministrerade med små barn. Detta kan exempelvis göras via föräldraenkäter. Studiens syfte var att undersöka vilka likheter och skillnader som förelåg mellan bedömningar av språklig förmåga hos barn, gjorda dels av föräldrar och förskolepersonal via en enkät, dels av logopedstudenter via en logopedisk bedömning. Studiedeltagarna utgjordes av 20 barn i åldrarna 2 ½ - 3 år, 20 föräldrar och 14 förskolepersonal. Föräldrar och förskolepersonal besvarade 18 frågor ur föräldraenkäten Receptive Expressive Emergent Language Test - 2 (REEL-2) och barnen testades av logopedstudenterna på uppgifter motsvarande dessa frågor. Resultatet visade bland annat att de genomsnittliga procentuella överensstämmelserna mellan bedömargrupperna var goda. Ingen kombination av bedömargrupper var signifikant mer överens än någon annan. Vissa tendenser till skillnader framkom när materialet analyserades med avseende på språkliga domäner och enskilda frågor. Slutsatsen var att bedömargrupperna föreföll kunna ge likvärdig, men inte identisk, information om barnens språkliga förmåga. Av den anledningen anses inhämtande av information från olika källor vara betydelsefull. Föräldraenkäter kan vara ett värdefullt verktyg i kontakten mellan logopeder, föräldrar och förskolepersonal och ökad användning av föräldraenkäter tros kunna förbättra samarbetet mellan dessa parter. / Parents’ knowledge about their children’s language is valuable to consider, particularly when formal tests can be difficult to administer with young children. The aim of this study was to examine similarities and differences between parents and preschool teacher’s reports on a questionnaire concerning children’s linguistic development and direct assessment by speech language pathology students. In the study 20 children aged 2 ½ - 3 years, 20 parents and 14 preschool teachers participated. The parents and preschool teachers answered 18 questions from the questionnaire Receptive Expressive Emergent Language Test - 2 (REEL-2) and the children were tested on items based on these questions. The results showed that the interjudge agreement between the groups was high. Some tendencies emerged when the material was analyzed with reference to language domains and individual questions. In conclusion, parents and preschool teachers seemed to be able to give similar information about the children’s linguistic abilities as provided by the direct assessment. The results also indicate that it is important to obtain information about a child’s language from different sources and that parental reports might be beneficial in the collaboration between speech language pathologists, parents and preschool teachers. Increased use of parental reports can facilitate the cooperation between these groups.

Samtalsanalys har tidigare använts som ett komplement till traditionellt använda standardiserade tester för att undersöka mer funktionella aspekter av kommunikation (Wells &amp; Local, 1992; Yont, Hewitt &amp; Miccio, 2002; Samuelsson 2009). Syftet med föreliggande studie är att utifrån sytematiska analyser av vardagliga samtal och logopedisk intervention utforska relationen mellan kommunikativa behov i vardagen och mål med intervention för barn med språkstörning. Tre barn med språkstörning filmades i vardagliga samtal hemma och på förskolan samt vid ett behandlingsbesök hos logopeden. Materialet transkriberades och analyserades enligt samtalsanalytiska principer. Intervjuer och retrospektioner genomfördes med föräldrar, förskolepersonal samt behandlande logoped för att ytterligare belysa barnens kommunikativa situation. I föreliggande studie framkommer att de kommunikativa behov barnen har relaterar till de mål som sätts upp i logopedisk behandling. På grund av deras fonologiska svårigheter påverkas barnens kommunikation då det ofta uppstår problemkällor, deras yttranden ignoreras och deras talutrymme inskränks. Reparationsstrategier används av både vuxna och barn för att reda ut de situationer där missförstånd uppstår. Dessa strategier kan, med hjälp av retrospektioner, uppmärksammas och diskuteras i logopedisk intervention i syfte att undvika framtida situationer där barnens svårförståeliga yttranden inte reds ut. / Conversation analysis has been used as a complement to traditional standardized testing to evaluate the functional aspect of communication (Wells &amp; Local, 1992; Yont, Hewitt &amp; Miccio, 2002; Samuelsson 2009). The purpose of the present study is to explore the relationship between everyday communicative needs and objectives set in speech and language intervention through systematic analysis of everyday conversations and speech and language intervention. Three children with language impairment were video recorded during everyday interaction at home, at the preschool and during one speech and language therapy session. The material was transcribed and analyzed according to principles of conversation analysis. Interviews and retrospections were conducted with parents, preschool teachers and the treating speech and language pathologists in order to further illustrate the participating children’s communicational situation. The results in the present study show that the communicational needs does relate to the objectives set up in speech and language intervention for the children in the current study. The children’s communication is primarily afflicted by their phonological difficulties in the way that it fuels for sources of communicational breakdowns, the children’s utterances become ignored and it restrains their participation in conversation. Repair strategies are used by both adults and children to solve sequences where mutual understanding is not achieved. These strategies may, through retrospections, be identified and discussed in speech and language intervention in order to avoid future situations where unintelligible utterances are not solved.

<p>Den kunskap som ett barns föräldrar och förskolepersonal besitter om dess språk är värdefull att tillvarata, särskilt då formaliserade språkbedömningar kan vara svåradministrerade med små barn. Detta kan exempelvis göras via föräldraenkäter. Studiens syfte var att undersöka vilka likheter och skillnader som förelåg mellan bedömningar av språklig förmåga hos barn, gjorda dels av föräldrar och förskolepersonal via en enkät, dels av logopedstudenter via en logopedisk bedömning. Studiedeltagarna utgjordes av 20 barn i åldrarna 2 ½ - 3 år, 20 föräldrar och 14 förskolepersonal. Föräldrar och förskolepersonal besvarade 18 frågor ur föräldraenkäten Receptive Expressive Emergent Language Test - 2 (REEL-2) och barnen testades av logopedstudenterna på uppgifter motsvarande dessa frågor.</p><p>Resultatet visade bland annat att de genomsnittliga procentuella överensstämmelserna mellan bedömargrupperna var goda. Ingen kombination av bedömargrupper var signifikant mer överens än någon annan. Vissa tendenser till skillnader framkom när materialet analyserades med avseende på språkliga domäner och enskilda frågor. Slutsatsen var att bedömargrupperna föreföll kunna ge likvärdig, men inte identisk, information om barnens språkliga förmåga. Av den anledningen anses inhämtande av information från olika källor vara betydelsefull. Föräldraenkäter kan vara ett värdefullt verktyg i kontakten mellan logopeder, föräldrar och förskolepersonal och ökad användning av föräldraenkäter tros kunna förbättra samarbetet mellan dessa parter.</p> / <p>Parents’ knowledge about their children’s language is valuable to consider, particularly when formal tests can be difficult to administer with young children. The aim of this study was to examine similarities and differences between parents and preschool teacher’s reports on a questionnaire concerning children’s linguistic development and direct assessment by speech language pathology students. In the study 20 children aged 2 ½ - 3 years, 20 parents and 14 preschool teachers participated. The parents and preschool teachers answered 18 questions from the questionnaire Receptive Expressive Emergent Language Test - 2 (REEL-2) and the children were tested on items based on these questions. </p><p>The results showed that the interjudge agreement between the groups was high. Some tendencies emerged when the material was analyzed with reference to language domains and individual questions. In conclusion, parents and preschool teachers seemed to be able to give similar information about the children’s linguistic abilities as provided by the direct assessment. The results also indicate that it is important to obtain information about a child’s language from different sources and that parental reports might be beneficial in the collaboration between speech language pathologists, parents and preschool teachers. Increased use of parental reports can facilitate the cooperation between these groups.</p>