Psykisk ohälsa rapporteras vara en betydande orsak för unga kvinnor till förlorade år av friskt leverne, och komorbiditet mellan olika psykiatriska tillstånd beskrivs som vanligt förekommande. Trots det finns inte särskilt mycket vetenskaplig dokumentation över de unga kvinnornas psykiska hälsa på ett mer övergripande plan. Syftet med studien var att undersöka hälsotillståndet hos kvinnor i åldern 18-25 år med avseende på stress, utbrändhet, ångest, depression, sömnproblem och somatisering. Detta jämfördes med män 18-25 år och individer i åldern 26-79 år, med data från en omfattande populationsbaserad enkätundersökning. Resultaten från självskattningsformulären visade att unga kvinnor rapporterade högre nivåer av stress, utbrändhet, ångest och somatisering än unga män och övriga åldrar, högre nivåer av dålig sömnkvalitet än unga män samt av icke-restorativ sömn än övriga åldrar. Andelen som uppnådde antagna gränsvärden för ångest och insomni var signifikant högre för unga kvinnor än för unga män och övriga åldrar. Resultatet bidrar med en övergripande bild av unga kvinnors psykiska hälsotillstånd, och betonar vikten av tidiga interventioner. / Mental disorders are reported to be a major cause of disability in young women, and comorbidity between psychiatric conditions is described as common. Still it does not exist much scientific documentation on mental health in young women in a comprehensive way. The objective of the study was to investigate mental health conditions in women aged 18-25 years concerning stress, burnout, anxiety, depression, sleep problems, and somatization. This was compared to men aged 18-25 years and individuals aged 26-79 years, with data from a large population-based survey. The results from the self-reported inventories shows that young women had higher levels of stress, burnout, anxiety and somatization than young men and additional ages, higher levels of poor sleep quality than young men, and non-restorative sleep than additional ages. The percentage of young women that reached the cut off-points that were adopted for anxiety and insomnia were significantly higher than it was for young men and additional ages. The result contributes to an overall picture of the mental health condition in young women, and emphasizes the importance of early interventions.

The aim of this study is to illustrate how two teachers working in different environments treat and make adaptations for pupils with concentration difficulties. By using observations and interviews , the teachers’ perceptions of positive and well functioning adaptations have been  clarified.  The results show that the way teachers treat the pupils play a crucial role for a succesful result. The study also shows that teachers by using small means can make many valuable adaptations in the physical learning environment. Many of the good examples that are mentioned aret o a large extent supported by research.  The education kan be performed and adapted in many diferent ways, but there is no certain right or wrong. The education can not be formed in the same way för all pupils, because every single pupil needs adaptations with regards to their specific needs. It is of importance that further research is made in this field because no proof of the main cause of ADHD/concentrations difficulties  have been found.

Den här studien handlar om ett antal lärares praktik kring extra anpassningar i undervisningen avseende elever med dokumenterad ADHD i kombination med läs- och skrivproblematik. Studien behandlar även lärarnas attityder till pedagogiken och de extra anpassningarna som de gör, samt lärarnas uppfattningar om diagnosernas påverkan på eleverna. Studien utgår från en kvalitativ metodansats och undersökningen är baserad på halvstrukturerade intervjuer med tio lärare som arbetar på olika grundskolor i eller intill stora städer i Sverige. Samtliga informanter anser att diagnosen kan ha både en positiv och en negativ påverkan för elevernas utveckling. Det positiva är att diagnosen ger en förklaring till elevens situation och skapar förutsättningar för rätt form av stöd. Lärare uttryckte å andra sidan att diagnoser även kan leda till ett flyktbeteende. Elever använder sig ibland av undvikande strategier när skolarbetet blir svårt. I de yngre åldrarna arbetas det med läs- och skrivträning generellt och träningen ses då inte som extra anpassning. När den naturliga läs- och skrivträningen avtar behöver ofta elever i vår fokusgrupp fortsatt kontinuerligt stöd och träning. Extra anpassningar som görs i undervisningen är mer av kompensatorisk karaktär i de lägre stadierna, då läs- och skrivövningar är lättare och ofta effektivare i yngre åldrar, dessa övergår från individanpassade till mer gruppanpassade insatser på högstadiet. Extra anpassningar fungerar bättre för elever med enbart läs- och skrivsvårigheter, dvs elever utan ADHD-problematik. Elever med ADHD tenderar att utmärka sig mer i undervisningen och enligt informanterna påverkar den funktionsvariationen läs- och skrivutvecklingen i högre grad än det omvända.   Nyckelord: ADHD, extra anpassningar, komorbiditet, läs- och skrivsvårigheter, specialpedagogik

Sammanfattning Syftet med denna litteraturöversikt av forskningsbaserade texter om den neuropsykiatriska diagnosen språkstörning utifrån ett genusperspektiv har varit att synliggöra skillnader men också gemensamma mönster hos pojkar och flickor. Då andra diagnoser är mer beforskade kring genus har jag använt dessa som utgångspunkt. Jag har utgått från en humanistisk människosyn, vilken förespråkar alla människors lika värde och rätt till likvärdigt bemötande och deltagande. I denna forskningsöversikt omfattas skolans praktik. Jag utgår från ett tvärvetenskapligt samt specialpedagogiskt perspektiv. Genus och kön utgör en sorteringsgrund inom exempelvis biologiska, sociala, politiska och kulturella sammanhang och utifrån olika kontexter har vi olika förväntningar på dess olika roller. Att identifiera sig med ett kön eller genus innebär också förväntningar man har på sig själv och individer tenderar att anpassa sig mer eller mindre till vedertagna system och maktordningar. Utifrån mina frågeställningar har jag fått en överblick utifrån min utvalda forskningslitteratur, vilken jag har valt att sammanställa och redovisa utifrån teman. Mina utvalda teman är genus, diagnostisering, komorbiditet, pragmatik och sårbarhet. Resultat visar att språkstörning är 2-3 gånger vanligare hos pojken och den typiske pojken med språkstörning är tydligt beskriven. Den typiska flickan är dock inte med. Detta gäller generellt vad gäller hela sammanställningen; pojkar har större utrymme i skolans praktik och genom att de tar mer plats genom att synas och höras får de också flest åtgärder och utreds oftare. Det har visat sig att flickor med språkstörning kan dölja sig bakom blyghet och där ligger en del av orsaken till flickors missade diagnoser. Det visar sig också att flickor överkompenserar mer i skolans praktik och visar mer av sina svårigheter i hemmet. Sårbarheten för fickor och pojkar med språkstörning ser olika ut. Flickor riskerar sexuella övergrepp, ätstörningar och social isolering medan pojkar inte finns med som variabel vad gäller sexuella övergrepp. Olikheter kring flickor och pojkar kan bero på sociala och kulturella normer men också att man i samhället har olika förväntningar på vad det innebär att vara pojke respektive flicka. Denna litteraturstudie har gett mig fördjupade kunskaper som kommer att påverka mitt förhållningssätt till genusfrågan i skolan och vara mer observant och sträva mot att finna verktyg som kan skapa likvärdigt deltagande i skolans kontext.

Examensarbetet behandlar sambandet grav språkstörning och ADHD samt hur olika yrkesgrupper bemöter barn med grav språkstörning och tilläggsdiagnosen ADHD. För att samla material till vårt arbete har vi intervjuat specialpedagoger, logopeder och psykologer och vi har använt oss av en semistrukturerad intervjuguide. / Is there a connection between severe language disorders and ADHD? Different professional groups` experiences of meeting children in severe language disorders

Denna tvärsnittsstudie syftade till att undersöka samförekomst av smärtrelaterad rädsla och social ångest i ett kliniskt sample med kronisk smärtproblematik. Syftet var också att beskriva och kontrastera samvariation av transdiagnostiska faktorer i eventuella subgrupper. Datan bestod av enkätsvar från 196 deltagare i Social ångest smärta-projektet som leds av Örebro universitet och Akademiska sjukhuset i Uppsala. En klusteranalys fick fram fyra subgrupper bland deltagarna. En subgrupp utmärkte sig för hög komorbiditet. Denna grupp visade höga nivåer av tänkbara transdiagnostiska faktorer som ångestkänslighet och negativ affekt, samt hög smärtkatastrofiering. Det diskuterades kring dessa faktorers roll som sårbarhets- och vidmakthållandeprocesser, utifrån aktuella teoretiska modeller. Studiens kliniska implikationer belyser behovet av hänsyn till dessa faktorers roll vid behandling och framtida forskning. / This cross-sectional study aimed to explore co-occurrence of pain-related fear and social anxiety in a clinical sample with chronic pain. The purpose was also to describe and contrast co-variation of transdiagnostic factors in potential subgroups. The data consisted of 196 answered questionnaires from the Social anxiety pain-project led by Örebro University and the Uppsala University Hospital. A cluster analysis produced four subgroups among the participants. One subgroup was salient for its high comorbidity. This group showed high levels of potential transdiagnostic factors such as anxiety sensitivity and negative affect, as well as high pain catastrophizing. These factors are discussed in terms of their role as vulnerability and maintaining factors, in the light of current theoretical models. The clinical implications of this study suggest taking the role of these factors into account in aspects of treatment and future research.

Avvikande beteende sett utifrån samhällets norm kan uttrycka sig på olika sätt och innebära konsekvenser för individen. För ungdomar med ADHD kan svårigheter med integrering i omgivningens strukturer och sociala arenor påverka dem i negativ bemärkelse. Ungdomarna med diagnosen ADHD påvisade en förhöjd risk för deltagande i brottsliga handlingar, jämfört med ungdomar utan diagnosen. Syftet med uppsatsen var att undersöka associationen mellan ADHD och kriminalitet hos ungdomar och unga vuxna i aktuell forskning. Ett mål var även att kartlägga potentiella risk- och skyddsfaktorer hos denna grupp att begå brottsliga handlingar. Resultatet bygger på sammanställning av befintlig forskning som analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Socialkonstruktivistisk teori, kritisk teori och anti-förtryckande teori har legat till grund för analys och tolkning av materialet. Av resultatet framkommer att aktuell forskning visar en viss association mellan ADHD och ungdomsbrottslighet till följd av ett flertal riskfaktorer såsom skola och vänskapsrelationer. Preventiva insatser i tidigt skede och behandling av symptom kan förebygga utfallet av kriminalitet. / <p>2018-01-19</p>

Följande studie undersöker speciallärare och specialpedagogers arbete med och kring elever vid komorbiditet; dyslexi och ADHD. Studien utgår från tre frågeställningar. Syftet är att frågeställningarna ska belysa vilken betydelse diagnoser har för speciallärare och specialpedagoger i arbetet för och med elever vid komorbiditet. Studien undersöker dessutom vilka insatser som underlättar skolsituationen för elever vid komorbiditet samt vilka arbetssätt som främjar lärandet vid komorbiditet. Studien utgår från en kvalitativ metodansats och baseras på semistrukturerade intervjuer med tre speciallärare och trespecialpedagoger från grundskolan årskurs-f6. Resultaten från studien visar att samtliga informanter menar att en diagnos aldrig får avgöra om elever har rätt till stöd och anpassningar i skolan. Diagnoser, menar informanterna, kan vara användbart som ett verktyg för åtgärder. Informanterna menar samtidigt att ett alltförstort fokus på diagnoser kan leda till ett kategoriskt perspektiv på skolsvårigheter. Speciallärare och specialpedagoger, som deltagit i studien, menar att de har en central och avgörande roll att, med sin kompetens, handleda personal och stötta skolelever vid komorbiditet. Det kan ske i form av utveckling av lärmiljön, extraanpassningar, kompensation och färdighetsträning. Resultaten i denna studie synliggör att det specialpedagogiska uppdraget, enligt informanterna, består i att ta hänsyn till olika perspektiv och behov som finns i skolan.

Depression är en växande folkhälsosjukdom och anses vara den globalt ledande orsaken till funktionsnedsättning. Internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) för depression har visat sig vara en effektiv behandling. Behandlingsformatet kan tillhandahållas på varierande sätt, exempelvis utifrån vem som väljer behandlingsprogram och grad av behandlarstöd. Lägre grad av stöd är exempelvis mindre resurskrävande och kan därmed bidra till en ökning av tillgången på psykologisk behandling. Samtidigt kräver det ett mer kognitivt och beteendemässigt engagemang av patienten. Till följd av detta är det intressant att undersöka för vilka patienter som en friare behandlingsform är mest fördelaktigt. I den aktuella studien undersöks således två oberoende behandlingsvariabler, typ av individualiserat behandlingsprogram och typ av stöd. Dessa undersöks med en faktoriell design (2x2) på en IKBT-behandling för vuxna (N = 172) med depression. Syftet med studien är att undersöka huruvida grad av self-efficacy och behandlingstrovärdighet/utfallsförväntan korrelerar med depressiva symtom samt om initial grad av self-efficacy och behandlingsförväntan/utfallsförväntan kan predicera den eventuella symtomförändring som uppnåtts efter behandlingens slut. Med syftet att generera kunskap om vilka som drar nytta av ett friare, och mer kostnadseffektivt, behandlingsformat undersöks dessutom om grad av self-efficacy korrelerar med behandlingsutfall specifikt för deltagare i behandlingsgruppen med egenvalda moduler och stöd vid behov. Huruvida skillnader mellan behandlingsgrupperna föreligger undersöktes även vad gällande förändring i upplevd self-efficacy. Sammanfattningsvis visar resultatet att grad av self-efficacy ökar (d = 0.46) under behandlingen och att förändringen i self-efficacy korrelerar med förändringen i depressiva symtom. Ett samband mellan behandlingstrovärdighet/utfallsförväntan och behandlingsutfall påvisades dessutom. Initial grad av upplevd self-efficacy predicerar inte behandlingsutfallet totalt, men högre grad av upplevd self-efficacy vid ett friare behandlingsformat visades ha ett samband med lägre förändring i depressionssymtom (ηp2= .030). Denna studie belyser därmed vikten av att ta hänsyn till både self-efficacy och behandlingstrovärdighet/utfallsförväntan vid IKBT-behandling för depression, vilka båda visats ha ett samband med behandlingsutfallet.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka uppfattningar som lärare, speciallärare och specialpedagoger har kring vilka stödåtgärder som prioriteras för elever med samtidig dyslexi och ADHD, komorbiditet. För att få tillgång till dessa lärarkategoriers uppfattningar genomfördes elva semi-strukturerade intervjuer. Resultatet som framkom var för det första att det inte fanns någon kunskap om begreppet komorbiditet och vad det innebär, och för det andra att alla informanter kunde erinra en elev som troligtvis haft denna kombination utan att skolan vetat om det. Det framkom även att ADHD är det som prioriteras när stödåtgärder sätts in, eftersom det är svårt att bedriva undervisning om eleven har stora koncentrationssvårigheter och/eller är utåtagerande. Stödåtgärder för dyslexi sätts oftast inte in förrän eleven kommit upp på mellanstadiet och blivit utredd för sin ADHD samt fått medicin som lugnat beteendet. Relation lyfts fram som mycket viktigt för att arbetet med eleven ska bli framgångsrikt. Kunskapen om vilka stödåtgärder som fungerar bäst varierar från stor kring ADHD, relativt stor kring dyslexi, till att vara i stort sett obefintlig kring den komorbida formen ADHD - dyslexi.