Den här studien handlar om ett antal lärares praktik kring extra anpassningar i undervisningen avseende elever med dokumenterad ADHD i kombination med läs- och skrivproblematik. Studien behandlar även lärarnas attityder till pedagogiken och de extra anpassningarna som de gör, samt lärarnas uppfattningar om diagnosernas påverkan på eleverna. Studien utgår från en kvalitativ metodansats och undersökningen är baserad på halvstrukturerade intervjuer med tio lärare som arbetar på olika grundskolor i eller intill stora städer i Sverige. Samtliga informanter anser att diagnosen kan ha både en positiv och en negativ påverkan för elevernas utveckling. Det positiva är att diagnosen ger en förklaring till elevens situation och skapar förutsättningar för rätt form av stöd. Lärare uttryckte å andra sidan att diagnoser även kan leda till ett flyktbeteende. Elever använder sig ibland av undvikande strategier när skolarbetet blir svårt. I de yngre åldrarna arbetas det med läs- och skrivträning generellt och träningen ses då inte som extra anpassning. När den naturliga läs- och skrivträningen avtar behöver ofta elever i vår fokusgrupp fortsatt kontinuerligt stöd och träning. Extra anpassningar som görs i undervisningen är mer av kompensatorisk karaktär i de lägre stadierna, då läs- och skrivövningar är lättare och ofta effektivare i yngre åldrar, dessa övergår från individanpassade till mer gruppanpassade insatser på högstadiet. Extra anpassningar fungerar bättre för elever med enbart läs- och skrivsvårigheter, dvs elever utan ADHD-problematik. Elever med ADHD tenderar att utmärka sig mer i undervisningen och enligt informanterna påverkar den funktionsvariationen läs- och skrivutvecklingen i högre grad än det omvända.   Nyckelord: ADHD, extra anpassningar, komorbiditet, läs- och skrivsvårigheter, specialpedagogik