<p>Lindrig kognitiv störning (eng. mild cognitive impairment, MCI) är en term som började användas på 1990-talet för att benämna personer med kognitiva tillstånd i gränsområdet mellan normalt fungerande och demens. Syftet med MCI-forskningen är att identifiera individer med demenssjukdom i ett mycket tidigt skede av sjukdomen för att i framtiden kunna sätta in behandling tidigare än idag. I longitudinella studier har det visat sig att personer med MCI inom några år antingen försämras kognitivt (med eller utan demens), förbättras kognitivt, eller förblir stabila i kognitiv funktion. Vid ett konsensusmöte 2003 föreslogs fyra subgrupper av MCI. Syftet med föreliggande studie var att subgruppera 245 patienter som utretts vid minnesklinik med diagnosen MCI. Subgrupperingen gjordes utifrån resultat på kognitiva funktionstest, vilka tillsammans med medicinska undersökningsresultat hämtades ur databasen GEDOC, Karolinska universitetssjukhuset. Den största gruppen patienter placerades i subgrupp 3 (MCI med episodminnesstörning samt störning i en eller flera andra kognitiva domäner). Eventuella samband mellan typ av kognitiv funktionsnedsättning och medicinska riskfaktorer undersöktes med envägs (4 grupper) ANOVA respektive chi-två och signifikans erhölls för utbildning, LDL-blodfett och nedsatt sköldkörtelfunktion. Denna studie berör ett forskningsmässigt relativt outforskat område då tidigare studier främst har jämfört personer med MCI med normala medan föreliggande studie jämförde personer med olika typ av MCI med varandra. Ytterligare studier behövs för att avgöra om denna subgruppering är kliniskt relevant.</p>

Lindrig kognitiv störning (eng. mild cognitive impairment, MCI) är en term som började användas på 1990-talet för att benämna personer med kognitiva tillstånd i gränsområdet mellan normalt fungerande och demens. Syftet med MCI-forskningen är att identifiera individer med demenssjukdom i ett mycket tidigt skede av sjukdomen för att i framtiden kunna sätta in behandling tidigare än idag. I longitudinella studier har det visat sig att personer med MCI inom några år antingen försämras kognitivt (med eller utan demens), förbättras kognitivt, eller förblir stabila i kognitiv funktion. Vid ett konsensusmöte 2003 föreslogs fyra subgrupper av MCI. Syftet med föreliggande studie var att subgruppera 245 patienter som utretts vid minnesklinik med diagnosen MCI. Subgrupperingen gjordes utifrån resultat på kognitiva funktionstest, vilka tillsammans med medicinska undersökningsresultat hämtades ur databasen GEDOC, Karolinska universitetssjukhuset. Den största gruppen patienter placerades i subgrupp 3 (MCI med episodminnesstörning samt störning i en eller flera andra kognitiva domäner). Eventuella samband mellan typ av kognitiv funktionsnedsättning och medicinska riskfaktorer undersöktes med envägs (4 grupper) ANOVA respektive chi-två och signifikans erhölls för utbildning, LDL-blodfett och nedsatt sköldkörtelfunktion. Denna studie berör ett forskningsmässigt relativt outforskat område då tidigare studier främst har jämfört personer med MCI med normala medan föreliggande studie jämförde personer med olika typ av MCI med varandra. Ytterligare studier behövs för att avgöra om denna subgruppering är kliniskt relevant.

Bråk är något som många elever upplever är svårt. Samtidigt har bråk en central roll i taluppfattningen och är nödvändigt för att förstå andra områden i matematiken. Syftet med den här studien är att få en förståelse för hur lärare som arbetar i årskurs 4–6 beskriver elevers svårigheter och missuppfattningar kring bråkbegreppet. Det är även att förstå hur de beskriver sin undervisning gällande innehåll och didaktiska strategier för att öka elevers förståelse för bråkbegreppet. Studien är kvalitativ och bygger på semistrukturerade intervjuer med lärare som undervisar årskurs 6. Som underlag till intervjuerna har även ett elevtest tagits fram som bygger på de fem subgrupperna av bråk: del- helhet, förhållande, operator, resultat av division och mätning. Det insamlade materialet sammanställdes sedan i kategorier som dels handlade om elevers förståelse, dels om lärarnas undervisning. Därefter analyserades det som lärarna beskrev och kopplades samman med tidigare forskning på området. Det framkom i samtalen med lärarna att de känner väl till sina eleversstyrkor och svagheter. Det framkom även att undervisningen som eleverna möter, har ett fokus på procedurer. En slutsats är att det vore gynnsamt att frångå läromedel för att elever ska få en mer begreppslig förståelse för bråkbegreppet.

Denna tvärsnittsstudie syftade till att undersöka samförekomst av smärtrelaterad rädsla och social ångest i ett kliniskt sample med kronisk smärtproblematik. Syftet var också att beskriva och kontrastera samvariation av transdiagnostiska faktorer i eventuella subgrupper. Datan bestod av enkätsvar från 196 deltagare i Social ångest smärta-projektet som leds av Örebro universitet och Akademiska sjukhuset i Uppsala. En klusteranalys fick fram fyra subgrupper bland deltagarna. En subgrupp utmärkte sig för hög komorbiditet. Denna grupp visade höga nivåer av tänkbara transdiagnostiska faktorer som ångestkänslighet och negativ affekt, samt hög smärtkatastrofiering. Det diskuterades kring dessa faktorers roll som sårbarhets- och vidmakthållandeprocesser, utifrån aktuella teoretiska modeller. Studiens kliniska implikationer belyser behovet av hänsyn till dessa faktorers roll vid behandling och framtida forskning. / This cross-sectional study aimed to explore co-occurrence of pain-related fear and social anxiety in a clinical sample with chronic pain. The purpose was also to describe and contrast co-variation of transdiagnostic factors in potential subgroups. The data consisted of 196 answered questionnaires from the Social anxiety pain-project led by Örebro University and the Uppsala University Hospital. A cluster analysis produced four subgroups among the participants. One subgroup was salient for its high comorbidity. This group showed high levels of potential transdiagnostic factors such as anxiety sensitivity and negative affect, as well as high pain catastrophizing. These factors are discussed in terms of their role as vulnerability and maintaining factors, in the light of current theoretical models. The clinical implications of this study suggest taking the role of these factors into account in aspects of treatment and future research.

No description available.

Vårt syfte med denna studie är att undersöka organisationskulturen på Getinge Sterilization AB för att se om det förekommer skillnader i grundläggande antaganden för arbetarna, tjänstemännen och ledningen d.v.s. om det skiljer sig åt avseende deras uppfattning om sin vardagsverklighet, vilka dessa skillnader är och varför de uppstår. Vi vill även förstå hur dessa skillnader kan påverka organisationers möjlighet till framgång. Vi har tillämpat en kvalitativ ansats i syfte att nå en djupare förståelse för hur informanterna uppfattar organisationskulturen på fallföretaget. För att nå en sådan förståelse har vi sammanlagt gjort 12 semistrukturerade intervjuer med elva olika personer samt tre observationer. Vi har även granskat olika interna och externa dokument. Vi har valt ett abduktivt förhållningssätt i vår undersökningsprocess. Genom hela forskningsprocessen har vi använt en kartläggningsmodell (Scheins trefaktormodell) och vid analysstadiet har denna använts som ett verktyg för att bearbeta den insamlade datan. Vi har funnit att arbetarnivån uppvisar några unika drag i organisationskulturen som till viss del delas av tjänstemannanivån medan ledningen uppvisar en relativt ordinär ledningskultur. Detta innebär att det finns tydliga skillnader i grundläggande antaganden mellan de olika nivåerna i företaget. De tydligaste skillnaderna finns mellan arbetarnivån och ledningsnivån med tjänstemannanivån ofta någonstans emellan. Skillnaderna beror troligtvis på att arbetarna, tjänstemännen och ledningen har olika vardagsverkligheter att förhålla sig till. Dessa skillnader kan medföra problem i framtida förändringsarbete när företaget behöver anpassa rådande organisationskultur till mer moderna omständigheter. Organisationskultur, vardagsverklighet, grundläggande antaganden, subgrupper, kvalitativ. / The aim of this study is to examine the organizational culture at Getinge Sterilization AB to see if there were differences in the basic assumptions for the workers, the clerical staff and the management, that is; Is there a difference regarding their everyday reality? What are these differences and why do they occur? We also want to understand how these differences affect the company’s ability to succeed. We have applied a qualitative approach in order to reach a deeper understanding of how respondents perceive the organizational culture at Getinge Sterilization AB. To reach such an understanding, we have made a total of 12 semistructured interviews with eleven different people. We have also conducted three observations. Finally we studied various internal and external documents. We have chosen an abductive approach in our research process. Throughout the research process, we used a mapping model (Schein’s three factor-model) and at the analysis stage has this been used as a tool to process the gathered data. Our findings shows that the working level exhibits some unique features in the organizational culture, which to some extent is shared by the clerical staff-level while the management show a relatively ordinary management culture. This concludes that there are clear differences in the basic assumptions between the different levels in the organization. The most obvious differences exists between the working level and the management level with the clerical staff-level somewhere in between. The differences likely occur because workers, clerical staff and management relate to different everyday realities. This differences can cause problems in future organizational change processes when the company needs to adapt the existing organizational culture to more modern circumstances. Organizational culture, everyday reality, basic assumptions, subgroups, qualitative.

No description available.

No description available.

Uppsatsens övergripande syfte var att undersöka profiler av samsjuklighet mellan depressiva symtom och olika undergrupper av social ångest hos unga vuxna (20-24 år) samt dess samband med livstillfredsställelse och upplevd social funktionsnedsättning inom yrkesliv/studier respektive sociala aktiviteter. Data har inhämtats via självskattningsformulär. Resultaten analyserades genom en klusteranalys. Två profiler med samsjuklighet mellan undergrupper av social ångest och depressiva symtom framkom. Denna samsjuklighet verkar vara relaterad till både en lägre grad av upplevd livstillfredsställelse samt till funktionsnedsättning inom två domäner, yrkesliv/studier och sociala aktiviteter. / The main purpose of this thesis was to investigate profiles of comorbidity between depressive symptoms and different subgroups of social anxiety in young adults (20-24 years) and its relationship to life satisfaction and social dysfunction within the domains occupation/education and social activities. The data used was gathered through questionnaires. The results were analyzed with cluster analysis.  Two profiles with comorbidity between subgroups of social anxiety and depressive symptoms were found. This comorbidity seems to be related to a lower level of experienced life satisfaction and to dysfunction within two domains, occupation/education and social activities.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vilken betydelse social påverkan upplevs ha i förebyggande av avvikande beteende och våldsutövning samt att diskutera hur Fittjabors förhållningssätt till och erfarenheter av preventiv vuxenroll och kollektiv självförmåga under perioden 1971–2020 kan förstås teoretiskt. Teori och metod: Den teoretiska referensramen utgörs av teorin om kollektiv självförmåga med fokus på social påverkan och teorin om sociala band med fokus på vardagsanknytning. Datainsamlingsmetoden utgörs av semi-strukturerade djupintervjuer med tio vuxna Fittjabor. Resultat och analys: Informanterna redogör för upplevda svårigheter men även för vikten av att utöva social påverkan vid förekomsten av avvikande och kriminella beteenden hos unga män i Fittja. De anser att vuxna lokalbor bör ha en grundläggande preventiv roll i förhållande till unga män i området. För att social påverkan ska kunna fungera brottspreventivt krävs enligt informanternas upplevelser att relationer mellan Fittjaborna stärks, att boende och verksamma aktörer i Fittja samverkar, att vuxna (både lokalbor och aktörer) bygger relationer till unga män i området samt att preventiva insatser sätts in tidigt. Vuxna Fittjabor har av informanterna med åren upplevts utöva allt mindre social påverkan och särskilt undvikit subgrupper av unga män, det vill säga unga män med tydlig koppling till en kriminell livsstil. Detta har i analysen diskuterats som en eventuell delförklaring till varför unga mäns beteenden under 2010-talet och 2020 upplevs ha nått en nivå som är svår att reglera med social påverkan. Analysen har vidare framhållit att social påverkan är ett beteende som vuxna lokalbor behöver träna sig själva i att utöva och unga män tränas i att motta, men även att det behöver utövas kontinuerligt och riktas mot samtliga unga män för att förebygga bildandet av subgrupper som frikopplar sig från den konforma samhällsordningen och lokalbefolkningens påverkan. / Aim: This study aims to investigate the perceived significance of social influence in deviant behavior and community violence prevention and to discuss how Fittja resident’s perceptions of pre­ventive adult roles and collective efficacy during 1971–2020 can be understood theoreti­cally.   Theory and method: The theoretical framework consist of collective efficacy theory, focusing on social influence and social bonds theory, focusing on everyday attachment. Data was collected by using semi-structured in-depth interviews with ten adult Fittja residents. Results and analysis: The informants report on perceived difficulties but also on the importance of exercising social influence towards young men with deviant and criminal behavior in Fittja. They believe that local adults should have a basic preventive role in relation to young men in the area. According to the informants, certain measurements need to be taken to obtain crime prevention effects from social influence: a) relations between Fittja residents need to be strengthened, b) collaboration between residents and local actors in Fittja needs to be established, c) adults (both residents and local actors) need to build relationships with young men in the area and d) preventive measures need to be taken early. Adult residents have according to the informants over the years been perceived to exert less and less social influence and especially avoid subgroups of young men, meaning young men with a clear connection to a criminal lifestyle. The analysis shows that this could be a possible partial explanation for why young men’s behavior during the 2010s and 2020 is perceived to have reached a level that is difficult to regulate with social influence. The analysis argues that social influence is a behavior that adult residents need to train themselves in exercising and young men trained in receiving, but also that social influence needs to be exercised continuously and directed at all young men to prevent the formation of subgroups that disconnect from conformity and the influence of the local population. / Populärvetenskaplig sammanfattning  Denna studie undersöker vilken betydelse social påverkan upplevs ha inom lokalsamhällen. Studien lyfter frågan huruvida boende i Fittja har reagerat på inkorrekta och kriminella beteenden hos unga män i området och om upplevs kunna vara en metod för förebyggande av avvikande och mindre kriminella beteenden samt på längre sikt våldsutövning i form av skjutvapenvåld. Tio vuxna Fittjabor har intervjuats om synen på sin egen roll i förebyggande av ungdomskriminalitet i området samt om upplevelser av hur de och andra Fittjabor har utövat social påverkan under perioden 1971–2020. Studien utgår från de teoretiska perspektiven social påverkan och vardagsanknytning som hämtats och modifierats ur teorin om kollektiv självförmåga och teorin om sociala band. De teoretiska perspektiven har integrerats med grund i idén om att när vuxna i lokalsamhällen har en god relation och dialog med unga män i området, så underlättas möjligheten att tillrättavisa dem om de skulle uppföra sig på ett avvikande eller mindre kriminellt sätt. Den framåt­blickande idén med perspektiven ifråga är att kontinuerlig dialogföring, relationsbyggande och tillrättavisning av unga män bryter inkorrekta och kriminella beteenden i ett tidigt skede och förebygger att beteendena utvecklas till grövre sådana, såsom exempelvis våldsbrott.  Resultatet och analysen visar att informanterna tycker att det är svårt att utöva social påverkan mot unga män som beter sig inkorrekt och kriminellt, men ändå anser att det är viktigt att göra det samt att vuxna har en viktig roll i denna fråga. De har även en upplevelse av att vuxna lokalbor behöver bygga relationer med varandra och med unga män samt samarbeta med olika aktörer i Fittja för att kunna förebygga ungdomsbrottslighet. Framförallt anser de att detta behöver göras medan unga män fortfarande är pojkar. Vuxna lokalbor i Fittja upplevs enligt informanterna ha utövat allt mindre social påverkan genom åren och särskilt undvikit unga män med lite stökigare och kriminella beteenden jämfört med mer skötsamma unga män från området. I analysen diskuteras det att detta skulle kunna vara en delförklaring till den upplevda förvärringen av unga mäns beteenden under 2010-talet och år 2020 och varför social påverkan under dessa senare tider flera gånger inte upplevs ha en inverkan på deras beteenden. Analysen påvisar att social påverkan är ett beteende som vuxna lokalbor behöver träna sig själva i att utöva och unga män tränas i att motta. Det konstateras vidare att social påverkan behöver utövas kontinuerligt och riktas mot samtliga unga män för att inte tillåta bildandet av mindre grupper av unga män som lever en kriminell livsstil och som lokalbefolkningen sedan inte kan hantera.