I samhället idag framkommer det allt fler barn som har någon form av språkstörning. Kunskapen bör därför hållas uppdaterad bland logopeder och talpedagoger med flera och att det även finns tillgång till stöd och hjälp för dessa barn. Kommunens översikt över behovet av hjälp är också viktigt för att barnen ska få de bästa möjliga förutsättningarna. Kommunen bör sedan göra det som krävs för att hjälpen för barn med språkstörning ska finnas tillgänglig i kommunen. I denna studie är vårt syfte att se vad det finns för hjälp för barn med språkstörning i olika kommuner och om hjälpen skiljer sig åt beroende på om kommunen är större eller mindre. Den frågeställning vi valt till denna undersökning är: Skiljer sig hjälpen åt för barn med språkstörningar i större respektive mindre kommuner och i så fall varför? Denna studie är kvalitativ och består av en strukturerad intervju. Frågorna har här bestämts i förväg och skickats ut till sju olika kommuner som är strategiskt utvalda. Den strukturerade intervjun har skickats iväg till kommunerna via mejl tillsammans med ett missiv efter ett telefonsamtal med oss där vi ville ha ett godkännande till att skicka frågeformuläret och missivet till dem. Resultatet visade på att större kommuner har språkförskolor medan mindre kommuner inte har inrättat några, men det visade också på att vissa större kommuner inte heller har någon sådan verksamhet. Resultatet visade också på att orsaker till att mindre kommuner inte har någon språkförskola är att barnantalet är för litet eller att de inte har så många barn med språkstörning i kommunen så att det skulle löna sig att ha denna verksamhet.