Inledning De barn som har en försenad språkutveckling av olika orsaker behöver ofta extra stöd i sitt språklärande. Förskollärare träffar barnen en stor del av dagen och är därmed en mycket viktig del i det språkstimulerande arbetet. För att barnen ska stöttas på bästa sätt behöver förskollärarna ha goda kunskaper när det gäller vilket språkområde som behöver tränas och vilket eller vilka språkutvecklande arbetssätt som är mest gynnsamma. Syfte Studiens syfte är att synliggöra förskollärarnas kunskaper om barns språkutveckling och hur de använder sig av sin kompetens för att stötta barn med en försenad språkutveckling. Metod Vald metod för studien är kvalitativa intervjuer. Sex verksamma förskollärare på olika förskolor har medverkat. Intervjusvaren har sedan transkriberats och innehållet har analyserats tematiskt. Resultat Resultatet av vår studie visar att de intervjuade förskollärarna känner ett stort ansvar för alla barns språkutveckling. När ett barn behöver extra träning försöker de göra detta till en inkluderande gruppaktivitet med flera barn. Språkträning är inte något som sker enbart vid planerade samlingar utan detta pågår hela dagen, i så väl leken och lässtunden som vid måltider och till och med på skötbordet. Deltagarna i vår studie anser att alternativ och kompletterande kommunikation är gynnsam för alla barn och ett bra komplement i det språkutvecklande arbetet. Signalerna på en försenad språkutveckling varierar stort, det finns många signaler som förskollärarna i studien är uppmärksamma på. Informanterna anser att en diagnos inte är viktig för barnets rätt till stöd men för att kunna ge rätt typ av stöd finns ett behov av mer kunskap. Specialpedagogen är en stor tillgång i det språkutvecklande arbetet.

I samhället idag framkommer det allt fler barn som har någon form av språkstörning. Kunskapen bör därför hållas uppdaterad bland logopeder och talpedagoger med flera och att det även finns tillgång till stöd och hjälp för dessa barn. Kommunens översikt över behovet av hjälp är också viktigt för att barnen ska få de bästa möjliga förutsättningarna. Kommunen bör sedan göra det som krävs för att hjälpen för barn med språkstörning ska finnas tillgänglig i kommunen. I denna studie är vårt syfte att se vad det finns för hjälp för barn med språkstörning i olika kommuner och om hjälpen skiljer sig åt beroende på om kommunen är större eller mindre. Den frågeställning vi valt till denna undersökning är: Skiljer sig hjälpen åt för barn med språkstörningar i större respektive mindre kommuner och i så fall varför? Denna studie är kvalitativ och består av en strukturerad intervju. Frågorna har här bestämts i förväg och skickats ut till sju olika kommuner som är strategiskt utvalda. Den strukturerade intervjun har skickats iväg till kommunerna via mejl tillsammans med ett missiv efter ett telefonsamtal med oss där vi ville ha ett godkännande till att skicka frågeformuläret och missivet till dem. Resultatet visade på att större kommuner har språkförskolor medan mindre kommuner inte har inrättat några, men det visade också på att vissa större kommuner inte heller har någon sådan verksamhet. Resultatet visade också på att orsaker till att mindre kommuner inte har någon språkförskola är att barnantalet är för litet eller att de inte har så många barn med språkstörning i kommunen så att det skulle löna sig att ha denna verksamhet.

Syftet med arbetet är att studera några lärares uppfattningar när det gäller undervisningsmetoder och åtgärder för elever med språkstörning eller försenad språkutveckling i grundskolans tidigare år, samt när och hur elevernas språkliga svårigheter visar sig i undervisningssituationen. Metoden för insamlingen av empiriskt material är kvalitativa intervjuer med fyra lärare i grundskolans tidigare år. Intervjuerna var ostrukturerade och fokus var att försöka uppfatta och förstå lärares nyanserade beskrivningar om sin undervisning för elever med språkstörning eller försenad språkutveckling. Resultaten i arbetet visar att de riktigt stora riskerna att utveckla läs-och skrivsvårigheter är när språkförståelsen och ordförrådet är drabbat. Svårigheter inom språkförståelse och ordförråd är dock inte lika enkla att definiera som fonologiska svårigheter. Därför gäller det att lärare säkerställer att de undervisningsmetoder som används ger elever med språkliga svårigheter möjlighet att utveckla sidor av språket som handlar om förståelse. Resultaten visar även att många anpassningar är på individnivå utan sammanhang. Det gör att de kommunikativa delarna av undervisningen försvinner vilket gör att språkförståelsen och ordförrådet inte utvecklas särskilt effektivt. Anpassningar som är inkluderade i den ordinarie undervisningen gör det möjligt att utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande bibehålla de kommunikativa delarna av undervisningen vilket i sin tur gör det möjligt att utveckla språkförståelsen och ordförrådet. Undervisningsmetoderna bör istället vara konkreta, kommunikativa, modellerande och av multimodal karaktär, där undervisningsmetoderna utgår från elevens starkaste språkliga sidor. / The purpose of the study is to study some teachers' perceptions regarding teaching methods and measures for students with language impairment or late language development in the early year's primary school, as well as when and how students' linguistic difficulties appear in the teaching situation. The method for collecting empirical material is qualitative interviews with four teachers in the primary school's early years. The interviews were unstructured and the focus was to try and perceive teachers' nuanced descriptions of their teaching for language impaired students or students with late language development.   The results in the study show that the major risks of developing reading and writing difficulties are when linguistic difficulties and vocabulary is already affected. However, linguistic difficulties and vocabulary are not as easy to define as phonological difficulties. Therefore, teachers must ensure that the teaching methods used give students with linguistic difficulties the opportunity to develop sides of language that concern understanding.   The results also show that many adaptions are at individual level without context. This causes the communicative parts of teaching to disappear, which hinders language comprehension and vocabulary to develop efficiently. Adaptations that are included in the regular practice allow for the communicative parts of the teaching from a socio-cultural perspective of learning. This makes it possible to develop linguistic understanding and vocabulary. The teaching methods should instead be concrete, communicative, explicit and using a variation of learning methods. Where the methods are based on the student's strongest linguistic aspects.