Inledning De barn som har en försenad språkutveckling av olika orsaker behöver ofta extra stöd i sitt språklärande. Förskollärare träffar barnen en stor del av dagen och är därmed en mycket viktig del i det språkstimulerande arbetet. För att barnen ska stöttas på bästa sätt behöver förskollärarna ha goda kunskaper när det gäller vilket språkområde som behöver tränas och vilket eller vilka språkutvecklande arbetssätt som är mest gynnsamma. Syfte Studiens syfte är att synliggöra förskollärarnas kunskaper om barns språkutveckling och hur de använder sig av sin kompetens för att stötta barn med en försenad språkutveckling. Metod Vald metod för studien är kvalitativa intervjuer. Sex verksamma förskollärare på olika förskolor har medverkat. Intervjusvaren har sedan transkriberats och innehållet har analyserats tematiskt. Resultat Resultatet av vår studie visar att de intervjuade förskollärarna känner ett stort ansvar för alla barns språkutveckling. När ett barn behöver extra träning försöker de göra detta till en inkluderande gruppaktivitet med flera barn. Språkträning är inte något som sker enbart vid planerade samlingar utan detta pågår hela dagen, i så väl leken och lässtunden som vid måltider och till och med på skötbordet. Deltagarna i vår studie anser att alternativ och kompletterande kommunikation är gynnsam för alla barn och ett bra komplement i det språkutvecklande arbetet. Signalerna på en försenad språkutveckling varierar stort, det finns många signaler som förskollärarna i studien är uppmärksamma på. Informanterna anser att en diagnos inte är viktig för barnets rätt till stöd men för att kunna ge rätt typ av stöd finns ett behov av mer kunskap. Specialpedagogen är en stor tillgång i det språkutvecklande arbetet.