Den här uppsatsen behandlar ämnet luftskydd i Uppsala under det andra världskriget. Att försvara den civila befolkningen från luftanfall skulle visa sig vara högt prioriterat hos lokala beslutsfattare. Men även om städer i mångt och mycket fick organisera sina egna utrymningsplaner, även om byggandet av skyddsrum var en kostnad som de flesta fick stå för själva, så fanns det övergripande statliga bestämmelser som gällde alla.  I Uppsala var en av de stora politikerna under perioden en man vid namn Axel Johansson som identifierade sig som liberal. Förutom att han under en längre tid suttit på flera tunga positioner både på kommunal och länsnivå, var han även delägare och chefredaktör för en av stadens största tidningar, den liberala Upsala nya tidning. Med hjälp av tidningen har vi en unik möjlighet att dels följa den lokala uppbyggnaden av Uppsalas luftskydd, dels få en djupare förståelse för vad Johansson själv ansåg om kriget och hur han tyckte att Sveriges roll skulle se ut. Dessutom får vi en inblick i hur lokalpolitiska liberaler ansåg att den svenska staten, med Socialdemokraterna i spetsen förtar städers förmåga att försvara sig själva. Samtidigt som de tar politiska beslut för att hålla sig på god fot med tyskarna. Dessa beslut kan eventuellt ses som kontroversiella idag, men för tidpunkten var dessa beslut förmodligen det bästa, både för landet och för Uppsala.  Historian om skapandet av det som senare skulle bli det svenska civilförsvaret, är något som ofta förbises inom den svenska historieskrivningen. Att få en djupare förståelse för hur det växte fram på en lokal nivå, är nyttigt för kunskapen om hur vi som samhälle ska möta framtida kriser.

No description available.