År 2015 hade cirka 6 300 miljoner ton plastavfall genererats globalt, varav 79% ansamlades på deponier eller i den naturliga miljön. I dagsläget återfinns plastskräp i både terrestra och marina miljöer och större delen av plastavfallet är persistent. Då naturen inte kan bryta ned plasten sönderdelas den istället till mikroplast (<5 000 µm) och sedan till nanoplast (1–1 000 nm). I denna litteraturstudie undersöktes människors exponering för nanoplast, vilka marina livsmedel som kan innehålla nanoplast samt nanoplastens påverkan på mänskliga celler. Resultaten visar att människor riskerar att exponeras för nanoplast genom luften, huden samt vid konsumtion av marina livsmedel såsom fisk, musslor och ostron. I experimentella miljöer visar resultaten att mänskliga celler tar upp nanoplastpartiklar av polystyren i olika storlekar, varav mindre partiklar internaliseras snabbare och i större mängd. Även ytladdningen kan ha en påverkan på mänskliga celler där aminomodifierade (PS-NH2) samt karboxylmodifierade (PS-COOH) visade högre cytotoxicitet än polystyrenpartiklar utan modifierad yta (PS-NP). Vidare indikerar resultaten att höga doser av polystyrenpartiklar reducerar cellvibiliteten samt inducerar morfologiska förändringar och oxidativ stress i cellerna. I dagsläget är det oklart i vilken mängd nanoplast återfinns i miljön, därav är det svårt att beräkna den totala exponeringen som människor kan utsättas för. I experimentella miljöer utsätts cellerna för höga doser under kort tid, medan den verkliga mänskliga exponeringen troligtvis sker med små doser under lång tid.

Both poly- and perfluoroalkylated substances (PFASs) and mercury (Hg) are persistent bioaccumulative, and toxic substances (PBTs) of great concern due to their health effects on humans.  These pollutants are ubiquitously occurring in the global aquatic environment and dietary intake of fish is the major exposure pathway for humans. PFASs and Hg are widely studied in the temperate zones, but little is known from the tropical aquatic systems in Africa. Lake Tana, Ethiopia, is of high ecological value and predicted to increase its fish production and export during following years, but knowledge of human health effects due to bioaccumulated pollutants loading from this lake is lacking. The objective of this study was therefore to compare Hg and PFAS concentrations between sites and species, evaluate accumulation patterns and assess the human health risk with increased fish consumption.    During October 2014, a total of 97 fish specimens from five species (Labeobarbus megastoma, Labeobarbus gorguari, Labeobarbus intermedius, Oreochromis niloticus and Clarias gariepinus) were collected from seven sites in Lake Tana. The fish was dissected in Bahir Dar, where a muscle sample was taken from the dorsal line, and later analyzed at the Swedish University of Agricultural Sciences. To determine differences and correlations between sites and species as well as for Hg and PFASs, statistical analyses were conducted and to determine the health risks in increased fish consumption a hazard ratio (HR) was calculated for both substances.   The results showed several similarities between Hg and PFASs, including higher concentrations in piscivorous fish species (L. megastoma and L. gorguari) than non-piscivorous and also spatial distribution similarities. Hg concentrations ranged from 0-639 ng g-1 wet weight (ww) with an overall mean of 137 ng g-1 ww for all species. Seven PFASs were detected (PFNA, PFDA, PFUnDA, PFDoDA, PFTeDA, PFBS, PFOS), and the ∑PFSA concentrations ranged from non-detected to 3.61 ng g-1 ww. PFDA was found in all sites and species, compared to PFOS, which only was found in piscivorous species in elevated levels. The positive correlation between Hg and PFOS imply that these substances have similar accumulation patterns. The HRs showed that increased fish consumption is harmless to the Ethiopian population regarding PFAS and Hg contamination. Varied fish consumption is of importance though since several individuals from the piscivorous species contained Hg concentrations exceeding the WHO marketing limit of 0.5 μg g-1 (500 ng g-1). / Både poly- och perfluoralkylerade ämnen (PFASer) och kvicksilver (Hg) är persistenta, bioackumulerande och toxiska (PBT) ämnen som kan utgöra stor hälsorisk för människor. PFASer och Hg förekommer globalt i den akvatiska miljön och den mest betydande källan för mänsklig exponering av dessa ämnen är fiskkonsumtion. Studier av PFASer och Hg är vanligt förekommande i de tempererade zonerna, men väldigt lite är känt från de tropiska akvatiska systemen i Afrika. Lake Tana, Etiopiens största sjö, har stort ekologiskt värde och fiskproduktion och export från sjön förutspås öka under kommande år. Däremot saknas kunskap om hur denna föroreningsbelastning med ökat fiskintag kommer påverka befolkningen i landet. Syftet med denna studie var därför att jämföra Hg- och PFAS-koncentrationer mellan områden och arter, utvärdera ackumuleringsmönster och bedöma hälsoriskerna med ökad fiskkonsumtion i landet.   Under oktober 2014 samlades totalt 97 individer in från fem arter (Labeobarbus megastoma, Labeobarbus gorguari, Labeobarbus intermedius, Oreochromis niloticus och Clarias gariepinus) och från sju olika platser i Lake Tana. Dissektionen utfördes i Bahir Dar (där muskelprover togs från dorsala rygglinjen) och sedan fördes proverna till Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för analys. För att bestämma skillnader och korrelationer mellan områden och arter, samt mellan Hg och olika PFASer, utfördes statistiska analyser och för att utvärdera hälsorisken av en ökad fiskkonsumtion beräknades riskfaktorer för båda ämnena.    Resultaten påvisade flertalet likheter mellan Hg och PFASer, bland annat högre koncentrationer i piskivora fiskarter (L. megastoma and L. gorguari) än icke-piskivora och även likheter i koncentrationer mellan provområdena. Hg-koncentrationerna varierade mellan 0-639 ng g-1 våtvikt (vv), med ett medel på 137 ng g-1 vv för alla arter. Sju PFASer detekterades i analysen (PFNA, PFDA, PFUnDA, PFDoDA, PFTeDA, PFBS, PFOS), där ∑PFSA koncentrationerna varierade mellan icke-detekterbara till 3,6 ng g-1 vv. PFDA förekom i alla arter och områden, medan PFOS bara fanns i förhöjda värden i piskivora arter. Den funna positiva korrelationen mellan PFOS och Hg antyder att dessa ämnen har liknande ackumulationsmönster. De beräknade riskfaktorerna visade att en fiskkonsumtions-ökning inte skulle utgöra en risk för den etiopiska befolkningen med avseende på Hg- och PFAS-halter. En varierad fiskkonsumtion är dock av stor vikt eftersom flertalet individer från de piskivora arterna innehöll högre Hg-koncentrationer än den av WHO rekommenderade gränsen på 0,5 μg g-1 vv.